Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 11 - Nya material - Värmeresistenta organis-oorganiska polymerer, av SHl - Andras erfarenheter - Minskning av pannsten genom magnetisk behandling av vattnet, av SHl - »Färgad sand» till takpapp, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
toner och estrar. De kan härdas genom upphettning
tilt 180—220°C varvid de förnätas genom att
fosfor-kväveringarna löses upp och P-N-bindningar
uppstår mellan kedjorna. Då de innehåller överskott på
hydroxylgrupper, kan de också härdas vid lägre
temperatur med vanliga härdare för fenoplaster,
t.ex. hexametylentetramin.
Den anläggning som nu är i drift har en
produktion av 230—450 kg/månad polymer. Denna kostar
nu 30 $/lb (ca 345 kr/kg) och hör alltså inte till de
billigare plasterna (Chemical & Engineering News
16 okt. 1961 s. 63—64). SHl
andras erfarenheter
Minskning av pannsten genom magnetisk
behandling av vattnet
Problemet att hindra pannstensbildning, t.ex. i
ångpannor och värmeväxlare, har lösts på flera sätt
men ett av dem, ledning av vattnet genom ett
magnetfält, vinkelrätt mot kraftlinjerna, är särskilt
intressant därför att man inte vet på vad sätt metoden
fungerar. Den uppfanns av Vermeiren 1949 och lär
nu tillämpas i mer än 50 000 anläggningar.
Den magnetiska metoden har givit utmärkta
resultat och har visat en hög grad av pålitlighet vid
många olika tillämpningar, t.ex. i kall- eller
varmvatten, vid behandling av havsvatten för kylning av
marina motorer, i bryggerier, mejerier samt i
cellulosaindustrin och andra industrier. Vid hantering
av sura lösningar har metoden fördelen att den
höjer deras pH och därmed minskar deras
aggressivitet.
Fig. 1. Apparat
för magnetisk
behandling av
vatten; P
para-magr/etisk stav
mellan
magnetpolerna.
Fig. 2. Detalj av
magnetsystemet i apparaten; P
paramagnetisk stav.
En apparat för magnetisk behandling av vatten
kan bestå av fyra permanentmagneter i form av
plattor, placerade så att de bildar ett kvadratiskt
prisma med öppna hörn (fig. 1). I hörnen finns
cylindriska stavar P av ett paramagnetiskt material.
Starka magnetfält uppstår mellan dem och
magnetpolerna (fig. 2) genom att avstånden dx och d2
mellan polerna och stavarna är mindre än avståndet d
mellan de förras hörn. Vattnet tvingas att strömma
genom magnetfälten praktiskt taget vinkelrätt mot
kraftlinjerna.
Apparater av den beskrivna typen tillverkas i dag
för rörledningar med upp till 1 m diameter och för
flöden på upp till 55 m3/min. Man tillverkar också
specialapparater med större grupper av magneter
för behandling av lösningar med stor salthalt.
Apparaten måste dimensioneras för det största
förekommande flödet och hänsyn måste tas till vattnets
salthalt. Den skall alltid placeras i lodrätt läge med
inloppet nedåt så att inga luftfickor kan uppstå.
Vagabonderande elströmmar uppstår ofta i
rörledningssystem, och då de kan ha sådan riktning att
de motverkar magnetfälten i behandlingsapparaten,
bör denna isoleras från rörledningen med t.ex.
ny-lonpackningar; den parallellkopplas med en ledare
(G Génin i Chaleur et Industrie okt. 1961 s. 291—
301. Engineers’ Digest jan. 1962 s. 89—92). SHl
"Färgad sand" till takpapp
Färgade granuler lägger man numera i
asfaltskiktet på underhållsfri takpapp för att skydda
asfalten mot ultraviolett ljus och för att ge pappen en
tilltalande färg. Takpapp har tillverkats sedan ca 80
år tillbaka och används i dag på omkring 85 %
av taken i USA. I början av 1900-talet bestod de
dekorativa granulerna av sand belagd med färg, och
de kallas alltjämt färgad sand i Sverige.
Ett lämpligt stenmaterial är givetvis grunden vid
tillverkning av färgad sand. Det finns ingen
bergart som är idealisk för ändamålet varför man, utan
hänsyn till geologisk art, får leta fram ett berg med
så små fel som möjligt, önskvärda egenskaper är
hårdhet och seghet, resistens mot kemiska angrepp
och värme, ogenomtränglighet för UV-ljus,
jämnhet i egenskaperna och helst ett gynnsamt läge ur
transportsynpunkt.
Vid färgningen blandas granulerna i t.ex. en
roterande trumma med en bestämd mängd pigment och
kaolin. Efter kortvarig blandning tillsätts en
lösning av natriumsilikat (vattenglas), och
blandningen fortsätts tills granulerna fått en jämn beläggning.
De överförs sedan till en silo och matas från denna
kontinuerligt genom en roterande ugn i vilken de
upphettas till ca 540°C. Natriumsilikatet och
kaoli-nen reagerar härvid till en vattenolöslig och
väderbeständig beläggning.
Pigmentet är vanligen en blandning av
metalloxider som har stor resistens mot värme och ljus. Det
mest använda pigmentet i USA är titandioxid.
Vattenglaset är oftast av kvalitet N (USA) som är rela-
Sektion A—A
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 9 j[f}3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
