Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 12 - Havsflottning, av Nils Gripenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Metoden är opraktisk, då det obuntade
lösvirket tar oproportionerligt stor plats. Metoden
är osäker, då en ringbom alltid är känslig för
vind ocli sjö och spillrisken därför stor. Då
metoden dessutom medför en avsevärd
kostnad för bogseringsmomentet, är den helt
utesluten vid längre transportavstånd.
Bantning
En något effektivare form av "flottläggning"
är buntning. Denna kan ske antingen vid
flottledernas skiljeställen (flottledsbunt), i
samband med lossning av lastbilar (bilbunt) eller
i särskilda buntverk vid
flottläggningsplatser-na, fig. 1.
Buntarna, som i allmänhet består av endast
en virkesmängd men vars storlek och allmänna
utseende varierar, kan sedan på olika sätt
antingen direkt rangeras till släp eller också först
hopfogas till någon form av flottar, vilka
sedan i sin tur rangeras till släp.
Havsflottning av buntat virke är en ganska
vanligt förekommande transportform, som
dock är ekonomiskt berättigad endast för
korta och mellanlånga transportavstånd i i
huvudsak skyddade farleder.
Ramläggning
För längre transporter i öppna farleder är
"ram- eller havsflotten" den lämpligaste. Då
den övervägande delen av allt havsflottat
virke bogseras i ramflottar och inemot 90 % av
alla ramflottar bogseras längs norrlandskusten,
kan en närmare beskrivning av de i Norrland
vanligast förekommande
ramläggningsmetoder-na kanske vara på sin plats.
En normal ramflotte har en längd av 24—32
m, en bredd av 4—6 m och ett djup under
vattenytan av 3—4 m och kan innehålla 200—
400 m3f, allt beroende på sortiment,
flytbar-het, transportavstånd och
mottagningsförhållandena vid den virkesförbrukande industrin.
Ramflotten kan läggas antingen sommartid,
dvs. under öppetvattenperioden, eller
vintertid, dvs. under den tid av året då tung
lastbilstrafik är möjlig på is.
All ramläggning bygger på någon form av
•mått eller yttre ram, som fylls med virke. De
enskilda stockarna läggs därvid omlott för att
flotten skall erhålla nödig stadga.
Vid sommarflottläggning utgörs detta mått
vanligen av en "ramstol" vars längd, bredd
och höjd överensstämmer med den önskade
storleken hos ramflotten. En ramstol, som
alltid byggs av trä, har en rektangulär botten
och en "spantkonstruktion" av 10—20 par på
ena sidan löstagbara stöttor, fig. 2. Ramstolens
flytbarhet skall vara så stor att den nätt och
jämnt bär arbetslagets tyngd men icke större
än att den pressas ned under vattnet efter hand
som den fylls med virke.
Sommarläggning sker antingen ur vatten eller
från kaj. Läggningen ur vatten var tidigare ett
helt manuellt arbete, där varje enskild stock
för hand drogs upp ur vattnet och in i
ramstolen. Numera har handflottläggningen nästan
helt avskaffats och ersatts med en mer eller
mindre mekaniserad läggning med hjälp av ett
"flottläggningsverk".
Flottläggningsverket utgörs i princip av en
helst höj- och sänkbar över ramstolen
längsgående keratt (timmertransportör) med en fri
spännvidd motsvarande minst ramstolens längd
och så konstruerad att den tillåter en
sidoförskjutning av ramstolen motsvarande
ramstolens bredd.
Läggningen tillgår så, att det lösflytande
virket matas upp på keratten, varifrån sedan
flott-läggaren med hjälp av en hake drar ner virket
i ramen. Genom att låta virket kvarligga på
keratten olika länge samt successivt förskjuta
ramen i sidled under keratten, kan
flottlägga-ren placera stocken praktiskt taget exakt där
den skall ligga och slipper således större delen
av den tunga handdragningen. När ramen är
fylld, surras virket med 10—20 kraftiga
kättingar, en kätting per stöttpar, varefter de
löstagbara stöttorna lossas och ramstolen spelas
av.
Flottläggningsverket kan antingen vara ett
kajverk med en keratt, byggd parallellt med
kajkanten och utbyggd ca 5—6 m så att ramen
får plats under keratten, eller också ett
pon-tonverk, fig. 3, då vanligen byggd med två
parallella keratter med flytkropparna placerade
en i varje hörn.
Fig. 2.
Hand-flottläggning ur
vatten. Märk
ramstolen.
Fig. 3.
Typritning för
dubbelsidigt ponton-verk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
