Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 13 - Skogsbruk i maskinåldern, av Carl Gustaf Sundberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjuder särskilda problem. Förklaringen till
skogsbrukets ofta påstådda efterblivenhet i
mekaniseringshänseende ligger till stor del i
dessa och andra för skogsarbetet specifika
förhållanden.
Skogsteknisk forskning
Redan i slutet på 1930-talet insåg emellertid
framsynta män, av vilka här endast förre
professorn L Mattsson Mårns namn må nämnas,
att skogsbrukets arbetsproblem måste angripas
efter moderna vetenskapliga linjer. Det
bildades ungefär samtidigt två
arbetsstudieinstitu-tioner — en för Norrland och Dalarna och en
i Värmland — med skogsbolagen och
domänverket som intressenter. Sedermera har
ytterligare en arbetsstudieinstitution inrättats i
södra Sverige. I dagarna är man i färd ined att
slå ihop dessa till en enda riksomfattande
forskningsinstitution. För några år sedan
inrättades därjämte en arbetsvetenskaplig
avdelning vid Statens Skogsforskningsinstitut. Det
är nu rätt väl sörjt för forskningen på
skogsteknikens område. Enbart de tre privata
organisationerna — som för övrigt sedan länge
intimt samarbetat genom ett centralråd —
arbetar med en årlig stat på 2,3 Mkr. Härtill
kommer kostnaderna för allt det tekniska
utvecklingsarbete som sker lite på företagen och som
torde vara av minst samma storlek.
Till en början sysslade
arbetsstudieorganisa-tionerna främst med att skaffa underlag för
den i skogsbruket mycket komplicerade
ackordssättningen av olika arbeten, främst
avverkningsarbetena. Detta är självfallet ännu en
väsentlig uppgift, men tyngdpunkten har mer
och mer flyttats över på den tekniska
rationaliseringen som idag helt dominerar som
arbetsuppgift.
Tekniska framsteg
Huggning
De tekniska framsteg som gjordes under
1940-talet och en bit in på 1950-talet kan främst
sägas ha bestått i successiva förbättringar av
konventionella redskap och arbetsmetoder.
Skogsarbetet var fortfarande i huvudsak
manuellt betonat. Enda undantaget utgjorde
lastbilen, som redan tidigt började tränga ut
hästen när det gällde vägburna transporter på
längre avstånd. Det var först i mitten på
1950-talet som maskintekniken mera allmänt
började tränga in i skogsbruket, men sedan dess har
utvecklingen i stället gått så mycket snabbare.
På tillverkningssidan — dvs. arbetet ined
virkets fällning, kvistning, kapning och barkning
— kan först konstateras, att motorsågen idag
har helt slagit igenom — mer än 95 % av
huggarna har idag motorsåg. Den tunga och
tidsödande barkningen, som för tio år sedan helt
utfördes manuellt ute i skogen, är idag till
mer än 50 % mekaniserad och det torde bara
vara en fråga om några år innan den manuella
barkningen i huvudsak försvunnit. Kvistnings-
310 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12
arbetet utföres emellertid ännu till
övervägande del manuellt — endast när det gäller
grov-kvistig skog ersätter motorsågen yxan. Försök
pågår emellertid med en lätt, bärbar
kvist-ningsmaskin.
Den mera långsiktiga utvecklingen ifråga om
virkets tillredning syftar emellertid till att få
fram en maskin, som utför alla moment i ett
— ett slags skogsbrukets skördetröska. Om, och
i så fall när, vi skall lyckas få fram en sådan
maskin står ännu i vida fältet. Den svenska
skogsterrängen, som i regel är både kuperad
och storstenig, gör problemet mycket svårare
än på flertalet andra håll i världen, där
förhållandena i dessa hänseenden är väsentligt
gynnsammare. Vidare torde en sådan maskin
svårligen kunna utnyttjas vid gallring i yngre och
medelålders skog. Man torde därför få räkna
med att helmekaniserade huggningsmetoder
endast kan komma till användning i begränsad
omfattning i Sverige.
Transporter
På transportområdet har utvecklingen under
det senaste decenniet gått framåt med
stormsteg. Detta gäller speciellt långtransporterna,
där lastbilen helt revolutionerat arbetet. Före
det sista världskriget kördes virket i huvudsak
med häst fram till flottleder eller järnvägar på
avstånd upp till 10—12 km, ibland ändå
längre. Nu utförs alla dessa transporter med bil
eller traktor. Bilvägnätet har byggts lit med en
stomme av permanenta vägar för tung trafik
året runt, kompletterat med ett finmaskigt nät
av enklare vägar, farbara endast när marken
är frusen.
Flottningen har i stort sett behållit sin
position i Norrland, Dalarna och Värmland, men
såtillvida ändrat karaktär att systemens
yttersta spetsar börjat läggas ner och ersättas av
bil-eller traktorvägar. Man torde däremot kunna
räkna med att flottning på de större
huvudälvarna kommer att bedrivas inom överskådlig
tid i ungefär nuvarande omfattning.
Korttransporterna — dvs. virkets utfrakt från
stubben till bilväg eller flottled — utfördes till
för endast några år sedan nästan uteslutande
med häst. Detta arbete har på senare år snabbt
mekaniserats. Det är traktorn som kommit in
i bilden. Utvecklingen har gått olika fort i
olika delar av landet, beroende dels på olika
naturliga förutsättningar, dels på den snabbhet
med vilken avhästningen försiggått. Efter
kriget har hästbeståndet i landet sjunkit från
700 000 till ca 170 000. Efter ett intensivt
forsknings- och utvecklingsarbete har man nu fått
fram traktorer, som under många betingelser
är hästen ekonomiskt överlägsen och under
andra är hästen jämbördig.
Fortfarande är dock hästen den effektivaste
av de två under många förhållanden —
speciellt vid gallring i svår terräng, eller där
arbetsobjekten är små och spridda. Den tekniska
utvecklingen går emellertid fort framåt och allt
fler traktorer tas i bruk år från år. Om fem
eller i vart fall tio år torde hästen vara, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
