- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
340

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 13 - Rundvirkets transport med lastbil och traktortåg, av Bo Hedegård

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den lastökning på mellan 5 och 8 %, som
normalt erhålles för varje transportenhet, där
lastapparaten kan slopas, sänker påtagligt
fraktkostnaderna, särskilt vid längre
transportavstånd.

Det återstående terminalmomentet —
lossningen av virkeslasten — drar väsentligt
mindre tid och kostnader än lastningen.
Tidsåtgången uppgår till 10 eller högst 15 % av
lastningstiden för motsvarande sortiment. I jämförelse
med lossning av t.ex. styckegods eller
liknande last är virkeslossningen oftast mindre
tids-och arbetskrävande.
Man kan i stort skilja på två huvudsätt för
lossningen. Det ena är lossning vid
industriupplag och andra större vedgårdar, samt vid
viktigare omlastningsplatser till järnväg och
dylikt. Där lyftes virkeslasten från
transportfordonen oftast i ett enda lyft med fasta
tra-versanordningar eller andra större kranar.
Förfaringssättet är vanligen snabbt och
rationellt och binder bilarna endast någon eller
några minuter för den egentliga lossningen.
Eftersom antalet kranar med så hög
lyftkapacitet alltid måste vara starkt begränsat även
vid mycket stora, centrala lossningsplatser, är
det dock många gånger svårt att undvika
väntetider för bilarna, särskilt då transporterna
är intensivast. Stora anspråk ställs då på
transportapparatens organisation och på
trafikregleringen.

Det andra lossningssättet förekommer i första
hand då virket körs till flottleder samt mindre
mottagningsplatser av olika slag. Där lossas
fordonen var för sig av sin besättning enligt
samma mönster som vanligen gäller för
lastningen. På flertalet sådana lossningsplatser
behöver virket bara stjälpas av bilarna och
släpvagnarna t.ex. vid flottled med öppet vatten.
Det tillgår så att laststöttorna, som håller
virket, med enkla handgrepp lossas på fordonens
ena sida.

Även vid detta lossningssystem är
tidsåtgången och arbetsinsatsen blygsam. Det rör sig i
genomsnitt om 4—5 min per lass.

Transportfordon

Som virkestransportbilar används
genomgående endast större dieseldrivna enheter med
motorstyrkor över 125 hk. Scania-Vabis 55- och
75-serier och Volvos Viking- och Titan-typer
dominerar helt marknaden både när det gäller
2- och 3-axliga bilar. För närtransporterna till
flottled m.m. överväger fordonståg bestående
av en tvåaxlig dragbil med enaxlig släpvagn av
frigående- eller påhängstyp. Fordonståget har
vanligen en totalvikt av 19—20 t. Den
sammanlagda tjänstevikten uppgår till 8—9 t och
maximilasten till 10—11 t. Vid fullt lass blir största
axelbelastning 7,5—8 Mp, fig. 4.
På de längre transportsträckorna
(direktkörningar) blir 3-axliga "boggibilar" alltmer
vanliga, vederbörligen kompletterade med 1- eller
2-axliga släpvagnar. En 3-axlig boggibil med
2-axlig släpvagn, utrustad för virkeskörning,

Fig. 5. Virkeslastat landsvägståg för längre transportavstånd. Dragbilen
har tandemdriven boggi och två tvåaxliga släpvagnar. Tågvikten är 48 t.

har följande data: motorstyrka 150—200 hk,
totalvikt 30—33 t, sammanlagd tjänstevikt 12—
13 t och maximilastens vikt 18—20 t. Största
axelbelastning uppgår vid fullt lass för detta
ekipage till 9 Mp och boggibelastningen till
14,5—15 Mp, fig. 5.

Praktiskt taget alla lastbilar är nuförtiden
drivna endast på en axel. För 5 till 10 år sedan
var allhjulsdrift på 2-axliga virkeslastbilar inte
så ovanlig, men den har frångåtts efterhand
som vägstandarden förbättrats. Fullständig
boggidrift ("tandemdrift") förekommer i
undantagsfall på de största 3-axliga bilarna för
att säkra framkomligheten hos de tyngsta
fordonstågen.

De hjultraktortåg, som används för
virkestransporter, dras ofta av de största i landet
förekommande traktortyperna med
motorstyrkor mellan 45 och 70 hk och med tjänstevikter
mellan 3 och 5 t. Släpvagnarna är till allt
övervägande del av påhängstyp och försedda med
en axel eller boggi. Relativt ofta kan denna
släpvagnstyps hjul drivas från traktorns
kraftuttag, varvid ett fleraxeldrivet fordonståg med
mycket god framkomlighet och
transportkapacitet erhålls. Oftast har dessa "drivkärror" till-

Fig. 6. Större landsvägsgående traktortåg. Hjultraktorn har kraftuttag
för boggivagnens drift. Största last på vagnen är 12 t.

340 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 13

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free