Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 13 - Virkets vidaretransport, av Folke von Heideken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
transporterna" förekommer framförallt i de
nedre delarna av flottlederna. Det är här man
har de stora ekonomiska
samordningsproblemen och det är sannolikt, att man nu gör
betydande transportförluster genom felaktiga
eller alltför företagsbetonade kalkyler. En
överslagskalkyl för en större norrländsk älvdal
pekar på siffran 100 000-tals kronor per år.
Konkurrensens slutresultat
Vad slutresultatet blir av den förändrade
konkurrensen mellan landtransport och flottning,
kan ingen med säkerhet yttra sig om.
Rationalisering och utveckling påverkar båda
transportmetoderna. Om inga revolutioner på det
ena eller andra området genomförs, vågar man
dock förutspå, att de båda transportmedlen
inom överskådlig tid kommer att bestå vid sidan
av varandra. Under tiden skall skogsbruket
mindre ägna sig åt problemet flottning eller
landtransport utan mer åt att samordna
flottning och landtransport, så att bästa möjliga
transportekonomi uppnås.
Trots att således flottning och landtransport
sannolikt kommer att åtminstone inom
överskådlig tid bestå vid sidan av varandra, har
landtransporten av virket även inom norra
Sverige ökat betydligt i omfattning på senare tid.
Samtidigt har de flottade kvantiteterna dock
icke reducerats. Detta innebär alltså, att det
ökade transportarbetet övertagits av lastbilen
och andra landtransportmedel. Några
noggranna siffror, som anger hur vidaretransporten
fördelar sig på flottning, lastbil och järnväg
finns tyvärr inte att tillgå. Några från olika
håll hämtade uppgifter, som anger
storleksordningen av kvantiteter, vikter och
transportarbete för olika transportmedel, kan dock
nämnas.
Enligt uppskattningar som gjorts bl.a. av
Skogsbrukets Motortransportkommitté, körs
varje år ca 1 000 milj. f3 virke på bil från våra
skogar. Denna kubikmassa representerar en
vikt av ca 22 Mt. Den flottade
virkeskvantiteten per år uppgår nu till ca 350—400 milj. f3,
representerande en vikt av ca 10 Mt. SJ har
meddelat, att den järnvägstransporterade
virkeskvantiteten nu uppgår till ca 50 milj. f3
varje år, motsvarande ca 1,2 Mt virke.
Dessa kvantiteter eller vikter anger dock inte
hur det skogliga transportarbetet i landet
fördelar sig på olika transportmedel. I stort sett
gäller, att järnvägen är det transportmedel, som
fraktar virket de längsta sträckorna, mycket
beroende på att transporten till stor del avser
ej flottningsbara sortiment (t.ex. björk och
klenvirke), som endast utnyttjas av ett fåtal
industrier. Därnäst kommer ifråga om
transportsträcka flottningen, medan lastbilen
svarar för relativt korta körsträckor.
Medeltransportavstånden kan anges till ca 160 km för
flottning, ca 240 km för järnväg och ca 35 km
för lastbil.
En bedömning av nuvarande mängd
transportarbete med de olika vidaretransportmedlen
ger ytterst ungefärligt följande värden: för
flottning ca 1 600 milj. tonkm, för järnväg ca
290 milj. tonkm och för bil ca 775 milj. tonkm.
Slutord
Vi lever i ett tidevarv med mycket stark
teknisk utveckling. Detta skulle kunna locka till
uppfattningen, att nya revolutionerande
transportmedel skulle kunna utarbetas även för
virkets vidaretransport och som ersättning för de
nu använda. Gränserna för vidaretransportens
olika maskiner och metoder får vi väl hoppas
skall kunna flyttas ut. Nu finns det dock icke
något som tyder på att man är i färd med att
utveckla metoder, som kan tänkas slå ut de
konventionella transportsätten. På tilltransportens
område — dvs. det första transportavsnittet
från stubben räknat; i regel i terräng eller på
mycket enkla vägar — är förutsättningarna
betydligt större för ändringar, beroende på att
transportarbetet där är avsevärt dyrare, och att
det hittills krävt en betydande manuell insats.
Diskussioner om vidaretransportens
förändringar berör ofta virkestransport hiftledes
med helikopter och i rörledningar
("pipe-lines"). Transporter med helikopter har
prövats i USA, Sovjetunionen, Kanada och
Storbritannien. Resultaten av de försök man där
har utfört är samstämmiga och visar, att
helikoptertransport är 3—5 gånger så dyr som
transport med konventionella metoder; då är
även den dyrare tilltransporten medräknad vid
jämförelsen. Enligt professor Sundberg har
helikopterförsöken bedrivits under svåra
terrängförhållanden och man har i kalkylerna räknat
in sådana indirekta fördelar som frånvaron av
vägkostnader, förenklad hantering osv. Trots
detta kommer man till det resultatet, att även
om helikopterns bränslekostnader radikalt
kunde sänkas och verkningsgraden radikalt
höjas, skulle helikoptern ändå icke bli någon
allvarlig konkurrent till lastbilen.
Systemet med rörledningar för virkestransport
har prövats i Kanada under några år.
Resultaten av dessa försök är ännu inte slutligt
publicerade. Försöken har gått ut på att veden
flisas och transporteras i vatten i
rörledningarna. Denna blandning av vatten och flisad ved
har man lyckats koncentrera så, att den
innehåller 40 % flis. Enligt de kanadensiska
beräkningarna skulle en ledning med 12" diameter
kunna få en transportförmåga på ungefär 10
milj. fs per år. En förutsättning för en
acceptabel ekonomi, om sådan överhuvudtaget kan
uppnås, är att man kan koncentrera mycket
stora kvantiteter till denna rörledning. Enligt
professor Sundberg har man även försökt att
transportera hela virkesbitar i rörledningar.
Man har för detta ändamål tänkt sig en serie
rörledningar av olika dimensioner för
dimen-sionssorterat virke. Hela detta projekt är dock
nu endast ett skrivbordsutkast. Sundbergs
slutsats ifråga om vidaretransporter är alltså, att
man inte kan vänta sig några radikala
förändringar inom den närmaste framtiden.
350 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
