Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 13 - Nyare upparbetnings- och transportmetoder för virke, av Carl Einar Malmberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 6. Vid "sulkymetoden" sammanförs och lastas
virket i ett moment.
Fig. 8.
Kanadensisk skogs-bandtraktor för
griplastning av
hela stammar.
Fig. 7. Sovjetisk bandtraktor bär främre delen av
lasset vid "sulkymetoden". Tjänstevikten 6,5 t ger
stor dragkraft och mjuk gäng.
Även i detta fall transporteras trädet genom
släpning till avläggsplatsen. Upparbetningen
måste här även möjliggöra kvistning innan
stammen uppkapas. I alla dessa alternativ
förutsätts att barkningen, om den är erforderlig
eller önskvärd, placeras in på lämplig punkt
i transportkedjan.
ifejfT’ v-
MiÈ:
Maskiner för transporten
För uttransport av det färdigupparbetade
virket enligt alternativ 1 erfordras maskiner, som
är effektivare än dagens maskintyper. Den typ,
som för våra förhållanden först bör
uppmärksammas, är en tvåaxlig, allhjulsdriven traktor i
specialutförande med fyra lika stora hjul, fig. 4.
Traktorkroppen är ledad på mitten, och styrs
genom vinkelställning av hjulaxlarna med
hjälp av en hydraulisk cylinder "ram- eller
midjestyrning". Maskinen är byggd för att själv
bära sin last och kan som fordonstyp närmast
hänföras till en typ, som man skulle vilja kalla
skogslastbil. Den tillverkas i ett flertal
varierande detaljutföranden och från 3 till 13 t
tjänstevikt. De större av dem har
styranordning i båda körriktningarna, varför traktorn
med stor tidsvinst som följd kan köras i den
för transporten fördelaktigaste riktningen.
Traktortypen har stor framkomlighet i
terrängen och kan köra förvånansvärt fort även vid
relativt besvärliga markförhållanden. De
större modellerna kan förses med lastapparater och
får då en hanterings- och transportförmåga
som motsvarar tidigare nämnda
prestationsförväntningar.
Transportmaskiner av denna typ kan anpassas
för transport av hela stammar, fig. 5.
Lastbärarna byts då mot en bakåtlutande, tvärställd
båge och ett linblock. Med hjälp av en stållina,
som kopplas i toppen eller i roten på ett
lämpligt antal stammar, drar man ihop ett lass, som
får hänga i bågen och släpa efter med sin bakre
del, fig. 6. Denna metod kan utnyttjas även vid
andra traktortyper. I Sovjetunionen har man
utvecklat idén för bandtraktorer som bär
främre delen av lasset i stället för att hålla det
hängande, fig. 7. Men även maskiner av mer
konventionella typer kan användas för denna
metod. Ofta kompletteras då traktorn med ett
speciellt, hjulförsett redskap, "sulky", med
samma funktion som den nämnda
båganord-ningen.
Starkt kontrasterande mot denna metod är
försöken med traktorburna lastapparater, som
medger styckevis lastning av stammarna, fig. 8.
Lasten körs släpande med stammarnas
rotändar burna av traktorn. Metoden förutsätter
med hänsyn till maskin- och
redskapsdimensioneringen, att trädstorleken är relativt
måttlig. Man kan om man så vill dra parallellen
och säga, att de båda metoderna motsvarar den
tidigare beskrivna slinglastningen (med
linkran) respektive griplastningen (med
hydraulisk krän) för pålastningen av uppkapat virke.
En väsentlig skillnad mellan metoderna är, att
linkranmetoden fordrar traktorförare med
hjälpare, som förbereder kopplingen av
stammarna, under det att griplastningen kan klaras av
en man.
Körning av hela träd erbjuder i stort sett
samma problem som stamlunningen, och den
kan utföras på enahanda sätt. Kvistarna gör
dock lassen skrymmande, vilket menligt kan
påverka laststorleken av gagnvirke. Man har
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 12 361
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
