Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 14 - Bankdatasystemet Sverker, av Kjell Hultman - Elof Englesson † av Hugo Mundig, Magnus Oledal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ser för bankens ledning, vilka tidigare ej varit
möjliga. Samtidigt söker EDB-avdelningen nya
arbetsområden inom banken.
Magnetisk sifferläsning
Den kanske viktigaste frågan inom
bankauto-matiseringen torde nu vara förenklade och
förbilligade metoder för inmatning.
Inom amerikanska banker använder man
checkar med kontonumret tryckt på fixerad
plats på checken med speciell siffertyp och
med magnetisk färg, fig. 3. Vid
clearingbehand-lingen av checken läggs denna i ett tryckverk
i clearing- eller additionsmaskinen. Beloppet
trycks då på checken i samma skrift som
kontonumret.
I sorterare-läsare vid datacentralen kan man
sedan avläsa kontonummer och belopp från
checkarna direkt in i datamaskinens
centralenhet. De engelska bankerna har beslutat
använda detta amerikanska magnetskriftsspråk
(med beteckningen E13 B). De svenska
affärsbankerna har ännu ej enats i beslut på denna
punkt. Sveriges Kreditbank har emellertid fört
fram planeringsarbetet för denna teknik och
räknar med att inom närmaste året påbörja
provverksamhet.
Elof Englesson †
Elof Englesson finns ej mer. Med vördnad och
gripenhet går våra tankar tillbaka till den tid, då han
ännu var i full verksamhet. Den är ej långt
avlägsen, hans vitalitet var länge oförminskad.
Englesson föddes i Gysinge 1884. Efter examen
från Chalmers Tekniska Institut 1904 studerade han
vid Polytechnikum i Zürich 1904—1906. Samma år
blev han anställd vid Verkstaden i Kristinehamn.
Från den närmast härefter följande tiden kan KMW
räkna de första stora framgångarna i sin
tillverkning av vattenturbiner. Då byggdes bl.a. turbinerna
för Gullspång och de för den tiden rekordstora
turbinerna, 12 500 hk, för Trollhätte Kraftverk. Sedan
Englesson därvid blivit förtrogen med
konstruktionsarbetet reste han 1910 över till USA och tog
plats hos Allis Chalmers i Milwaukee, där han
gjorde sig väl gällande och fick sina första patent på
regulatorområdet. Han gifte sig här med
kristinehamnsflickan Bertha Lalin. Därmed började ett
sällsynt lyckligt äktenskap.
Är 1912 var Englesson tillbaka hos KMW i
Kristinehamn, och han blev snart erkänd som en
konstruktör av ovanliga mått genom sin
uppslagsrikedom och uppfinningsförmåga, sin förmåga att få
sina idéer omsatta i praktiken, sin oförskräckthet
vid deras realiserande och sin aldrig sinande energi
och arbetslust. Hans första mera kända uppfinning
var evolventpendeln, som använts på KMW:s
regulatorer sedan 1917. Därutöver bidrog han till dessa
regulatorers höga standard med ett flertal andra
konstruktionsdetaljer.
Hans förtjänstfullaste arbeten ligger dock på
kaplanturbinens och den ställbara skeppspropellerns
område.
När han blev chefkonstruktör 1920 planerade
Vattenfallsstyrelsen kraftverket Lilla Edet nedanför
Trollhättan. Det visade sig därvid snart att det
skulle möta stora svårigheter att lösa turbinproblemet
med då gängse och allena rådande francisturbiner.
Att det fanns en uppfinnare, som hette Kaplan och
att hans uppfinning, kaplanturbinen, möjligen
kunde ge lösningen på problemen, visste såväl
Vattenfallsstyrelsen som KMW, som sedan några år
tillbaka utfört ett pionjärarbete på denna
konstruktion. Ingen firma, ej heller KMW, var emellertid
villig att offerera en 10 000 hk enhjulig turbin för
6,5 m fallhöjd med i det närmaste dubbelt så högt
varvtal som en francisturbin av dåtida snabblöpande
typ. Elof Englesson hade dock mod och insikt
tillräckligt för att angripa de svåra problemen. Han
lyckades övervinna det motstånd som restes från
verkstadsledningens sida och fick tillstånd att
studera problemet närmare och att därefter utarbeta ett
slutgiltigt anbud. Slutligen fick han tillsammans med
en entusiastisk stab av medarbetare utföra arbetet.
Alla vet i dag att kaplanturbinen i Lilla Edet inte
bara var världens då största med nära 6 m
hjuldiameter utan en avgörande framgång för denna
turbintyp och av oskattbar betydelse för den
fortsatta utbyggnaden av Sveriges vattenkraft, för att
inte säga hela världens.
I samband med kaplanturbinens utveckling blev
kavitationsproblemet aktuellt. Med klar blick för
betydelsen av dess utforskande genomdrev Englesson
inrättandet av ett kavitationslaboratorium i
Kristinehamn 1923. Han ägnade i samband härmed
materialvalet stor uppmärksamhet och hans undersökningar
på detta område fick internationellt erkännande.
Vid sidan av kaplanturbinen tog Englesson upp
konstruktionen av skeppspropellrar med vridbara
blad. Ett särskilt provningsaggregat för
kavitations-undersökningar vid sådana tillkom på hans initiativ.
Efter hand övergick han alltmer till detta problem
och ägnade på senare år helt sina krafter häråt. Han
lät ej avskräcka sig av de svårigheter och det
motstånd som mötte, och den framgång, som
KaMeWa-propellern slutligen fått, vittnar om att han lyckats
i sina strävanden.
Är 1936 invaldes Englesson i
Ingeniörsvetenskaps-akademien och belönades senare med akademiens
guldmedalj för sina insatser på maskinteknikens
område.
Elof Englesson var en utomordentlig ingenjör, men
han var mer än det. Han var en riktig människa,
god familjefar, rättfram och uppriktig, en god vän
till dem som sökte hans vänskap. Han ställde dock
ej sitt ljus under skäppan. Beställare, medarbetare
och bolagsledning hade ej alltid så roligt med
honom, men han var i grund och botten en ödmjuk
människa, utan stora låter, det vet den som hade
tillfälle att lära känna honom närmare. Vi skall ej
glömma honom.
Hugo Munding — Magnus Oledal
376 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
