Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 14 - Nya metoder - Trycklös pulvermetallurgisk teknik, av SHl - Andras erfarenheter - Ljusstark xenonlampa, av SHl - Skorstenar av glasfiberarmerad plast, av CS, SHl - Järnsand från Nya Zeeland för ståltillverkning, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sönderbrutna (om materialet är sprött), varför
relativt stora kontaktytor uppstår mellan dem;
betingelserna för materialdiffusionen under
sintringen blir därför olika för pulverkroppar och
presskroppar;
i presskroppar upphettas kornen under
formningen, varigenom bindningar mellan dem kan uppstå
före sintringen; ingen upphettning eller bindning
kan förekomma i pulverkroppar;
kristallerna i pulverkroppar har bara de gitterfel
som fanns i utgångsmaterialet, medan kristallerna
i presskroppar dessutom har gitterfel som
uppkommit vid kornens deformation.
Pulvrets lcornstorleksfördelning är av största
betydelse vid trycklös packning. Att kornen härvid inte
deformeras och att tomrum och korn blir
slumpvis fördelade kan också starkt inverka på den
sintrade produktens struktur. De trycklösa metoderna
väntas emellertid inte komma att ersätta de gängse
tryckformningsmetoderna, men de tros kunna vidga
tillämpningen av pulvermetallurgiska förfaranden
(H Hausner i Journal of Metals okt. 1961 s. 752—
758). SHl
* *
andras erfarenheter
Ljusstark xenonlampa
I USA har man utvecklat en xenonlampa (jfr Tekn.
T. 1959 s. 139) på 5 kW, som ger 275 000 lm, dvs.
55 Im/W. Den malas med en likström på 145 A
varvid anoden når 3 300°C och den högsta
temperaturen i gasurladdningen blir 11 000°C. Både denna
lampa och en tidigare tillverkad på 2 kW beräknas
ge 1 000 h brinntid.
Den synliga delen av 5 kW lampans ljus
överensstämmer spektralt nära med solljusets, och
detsamma gäller de infraröda och ultravioletta
spektral-områdena. Bland användningsområdena nämns
laboratorieförsök med solbatterier och solugnar
(In-geniørens Ugeblad 3 febr. 1962 s. 9). SHl
Skorstenar av glasfiberarmerad plast
I syfte att genom låg vikt per längdenhet minska
kostnaden för fundamenten samt vid svåra kemiska
och abrasiva driftförhållanden minska risken för
korrosion och nötning har man i England börjat
använda "lätta" skorstenar av glasfiberarmerad
plast. Materialet tål en avgastemperatur på upp till
ca 190°C.
Som exempel kan nämnas en skorsten för rökgas
från en liten oljeeldad ångpanna. Den är 20 m hög
och har nedtill gjorts dubbelmantlad, då det var
omöjligt att staga den på den plats där den har
satts upp. Anmärkningsvärt är att den inte fordrat
något underhåll under tre års kontinuerlig drift.
I vissa fall används ett lågvärdigt fast bränsle i en
specialtyp av ångpanna. Rökgaserna från denna
innehåller fina askpartiklar som har visat sig nöta
starkt på skorstenen så att denna har försvagats.
Man har nu löst detta problem vid en anläggning
genom att sätta upp en skorsten av glasfiberarme-
rad polyester. Den är 1,2 m i diameter och består
av fem 2,4 m långa sektioner och en 1,2 m lång.
Den är stagad med stållinor.
Skorstenen är enligt uppgift mycket nöiningstålig
och korrosionsresistent. Pannan har ekonomiser och
ger rökgaser med 190°C temperatur (Engineering 23
febr. 1962 s. 274). CS — SHl
Järnsand från Nya Zeeland för ståltillverkning
Vid Auckland Industrial Development Laboratories
i Nya Zeeland har man utvecklat ett tekniskt
användbart förfarande for aluminotermisk
framställning av mindre mängder stål av hög kvalitet ur
järnsand från de västra kustremsorna på Nordön.
Järnsanden från Nordön ger vid krossning och
magnetisk separation en slig innehållande 28,5 %
FeO och 53,3 % Fe203 (59,0 % Fe), 7,8 % TiO„,
5,0 % Si02, 0,56 % MnO, 0,60 % CaO, 0,40 %
VA, 2,4 % MgO samt Al2Os, S och P.
Koncentratet utgöres av magnetit, där en del av Fe203 ersatts
med Ti02. Sligen håller således ca 80 % magnetit
och 20 % andra oxider, som icke är önskvärda
men icke kan avskiljas genom magnetisk
separation.
Järnsanden från Sydöns västkust är betydligt
bättre. Vid Gillespie’s Beach finns sand som lämnar
96,5 % magnetit, 1,6 % Ti02 och endast 0,11 %
P. Då fyndigheterna på Nordön ligger i närheten av
Auckland har detta material använts vid försöken
enligt uppgift av ekonomiska skäl. En av
utgångspunkterna för hela undersökningen var att
magnetit ehuru i oren form finns i obegränsade
kvantiteter utefter kusterna både på Nordön och Sydön.
Temperaturen vid processen uppgår till 2 200°C och
däröver. Teoretiskt skall 1 del aluminium på 4
delar slig reducera närvarande järn och lämna övriga
oxider oreducerade. En del av järnet löser sig
emellertid i slaggen och en del av de andra
oxiderna reduceras också. För att endast järnet skall
reduceras tar man mindre mängd aluminium.
Aluminiumpulver är dyrbart och måste importeras.
Därför smälter man aluminiumskrot, och slår med
strålar av tryckluft sönder en stråle av smältan till fint
pulver.
Först reduceras järnoxiden i närvaro av överskott
på järnoxid. Järnet separeras från slaggen. Därefter
reduceras återstående järnoxid och andra oxider.
De behövliga legeringselementen tillsätts, och
smältan gjuts. Hela processen genomföres på några
minuter. Man använder två deglar, av vilka den övre
kallas reaktionskärl och den undre skänk.
Reaktionen inledes genom att blandningen antändes med en
syrgas-acetylenlåga. För produktion av nästan rent
järn åtgår 1 del aluminium till 4,5 delar slig.
För minskning av fosforhalten lakar man först
magnetitsligen med utspädd salpetersyra (1—2 %).
Härigenom kan man erhålla stålgjutstycken av
högsta kvalitet. För den lakade sligen korrigerades
förhållandet aluminium :slig till 1:4,4.
Allt i processen använt material måste vara
fullständig! torrt och rent. Alla material, som bildar
gasformiga produkter vid upphettning, måste
avlägsnas, t.ex. karbonatmineral, kol, olja, trä osv.
För flussmedel gäller samma regler.
Den primära orsaken till denna utredning har
varit att man önskat tillgång på stål för lokala
stålgjuterier, och utnyttjandet av järnsanden har
ansetts vara av sekundär betydelse. Tydligen är
järnsandens lättillgänglighet och den lätthet varmed man
kan göra en relativt högvärdig slig orsak till att
man valt den (J Grindrod i Mining Journal 1 dec.
1961 s. 574—575). E R—s
382 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
