Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 15 - Skumgummi och skumplast, av Olof Tanner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isomerer av vilka den förra är mer aktiv. Till
de relativt reaktionströga polyetrarna brukar
man därför använda 80 % 2,4- och 20 %
2,6-toluendiisocyanat, medan 65 % 2,4- och 35 %
2,6-isomer är en lämplig blandning för
poly-estrar.
Även andra diisocyanat används.
Difenylme-tan-4,4’-diisocyanat är sålunda i många
hänseenden lämpligt för framställning av hårda
skum (Tekn. T. 1961 s. 217).
Katalysatorer
Vid framställning av skum med polyester
används en sekundär amin som katalysator. Den
katalyserar både polymerisationen och
gasutvecklingen så att de får lämpliga hastigheter
i förhållande till varandra. Om den förra går
för fort, binds polymeren innan all koldioxiden
frigjorts. Det bildas då slutna celler, sprickor
och materialet krymper. Om däremot
gasutvecklingen är för snabb, passerar koldioxiden
genom den ännu lösa massan, och skummet
faller ihop. För att ett gott resultat skall ernås
fordras en väl avvägd balans mellan de båda
reaktionerna.
Eftersom polyetrarna reagerar trögare än
po-lyestrarna, kan man för dem inte balansera
polymerisationen och gasutvecklingen bara
med hjälp av en aminkatalysator. När
polyetrarna först började användas delade man
därför upp processen i två steg. I det första
polymeriserades polyolen med ett överskott på
diisocyanat till en förpolymer innehållande
fria isocyanatgrupper. I ett andra steg
tillsattes en vattenblandning varvid gasutvecklingen
satte in och polymerisationen gick till slut.
Denna metod används fortfarande för
speciella ändamål (jfr Tekn. T. 1960 s. 439).
Genom att man erhållit mycket aktiva
katalysatorer i de organiska tennföreningarna kan
man numera framställa även polyeterskum i
ett steg (Tekn. T. 1959 s. 988). Nu utnyttjade
katalysatorsystem består av en sekundär amin
(vanligen trietylendiamin) och tenndioktoat
eller dibutyltenndilaurat.
Förnätningsreaktioner
Parallellt med den primära polymerisationen
löper bireaktioner som leder till föreningar
över vilka skumplasten förnätas vilket är av
betydelse för dess egenskaper. Den amingrupp,
som tillsammans med koldioxid uppstår vid
gasutvecklingsreaktionen, reagerar sålunda med
ännmfria isocyanatgrupper till karbamidderivat
—NCO + —NH2 —» —NHCONH—
varvid det bildas en brygga mellan två
poly-mermolekyler. Till den kan en tredje polymer
anslutas genom reaktion till ett biuretderivat
I
—NCO + —NHCONH–> —NHCONCONH—
Till förnätningen bidrar också
allofanatreak-tionen vid vilken en fri isocyanatgrupp
reagerar med en uretangrupp
I
—NCO + —NHCOO–* —NHCONCO—
Vidare kan polymeren förnätas genom
dimeri-sering eller trimerisering av fria
isocyanatgrupper.
Apparatur
Vid kontinuerlig framställning av
polyuretan-skum samdoseras komponenterna med ett
blandningshuvud, innehållande en snabbgående
omrörare. Det rör sig fram och åter över en
pappersbana som förs fram av ett
transport-band. Papperet har uppvikta kanter och
bildar ett kontinuerligt tråg i vilket skummet jäser
upp och bildar en sammanhängande skumbana.
På dennas översida bildas ett skinn. Även i
sidorna och bottnen blir skummet tungt och
får en olämplig struktur. Skumbanan måste
därför rensågas på alla sidor. Mängden härvid
erhållet spill har avgörande betydelse för
processens ekonomi. Man kan minska spillet
genom att öka skumbanans tvärsnittsyta och göra
dess höjd ungefär lika med dess bredd. Vidare
måste transportbandet ha en viss lutning och
hastighet för att ett homogent skum utan
sprickor skall erhållas.
Då både tvärsnittsytan och bandhastigheten
måste vara stora, får de kontinuerliga
maskinerna en mycket stor produktionsförmåga. De
konstrueras i dag för en förbrukning av upp
till ca 120 kg/min polyol som ger 4,8 mVmin
skumplast med 30 kg/m3 medeldensitet,
motsvarande ca 40 färdigskurna madrasser av
normalstorlek.
Användning
Mjuka polyuretanskum används som
stoppningsmaterial, framför allt i möbler och bilar,
samt som madrasser. Textillaminaten kan
väntas erbjuda en mycket stor marknad (Tekn. T.
1961 s. 1341). Dessutom förekommer de i
allehanda nyttoföremål, såsom svampar,
diskunderlägg och moppar, samt som inlägg och
fodermaterial i väskor och andra läder- och
plastartiklar.
De styva skummen, i synnerhet de
freonblås-ta, har god isolationsförmåga och goda
mekaniska egenskaper. De används därför som
isolationsmaterial i kyltekniken och som
kärnmaterial i sandwichkonstruktioner. Materialet
har relativt stor värmebeständighet varigenom
det fått användning som byggnadsmaterial
(Tékn. T. 1955 s. 745).
Skumgummi och mjukt
polyuretanskum
De mjuka och elastiska skumplasterna används
vanligen när det gäller att skapa bekvämlighet
och komfort, dvs. i dynor, möbelstoppning,
madrasser, kuddar m.m. Det är svårt att ånge
ett materials förmåga att ge bekvämlighet, men
den är intimt förknippad med dess motstånd
mot kompression.
Vid bedömning av ett materials fördelar och
nackdelar ur bekvämlighetssynpunkt ger
sambandet mellan tryckkraft och materialets
kompression (fig. 2) en viss ledning. Den räta lin-
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 13 391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
