Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 16 - Nya metoder - Flytande kväve i kylsystem, av SHl - Segjärns ferritisering, av SHl - Trycksmörjning för tvåtakts bilmotorer, av EBr - Skumflotation med jonbytare, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i USA för kylda påhängsvagnar och behållare samt
på senaste tiden även för kylvagnar.
Vid kylning enligt det nya systemet, som kallas
Polarstream, sprutas flytande kväve över varorna.
En släpvagnsenhet består av fyra kvävecylindrar och
ett med två 12 V batterier drivet
termostat-solenoid-system som manövrerar cylinderventilerna. Kvävet
sprutas ut genom ett perforerat rör vid vagnens tak.
Det som finns i de fyra cylindrarna, var och en
rymmande ca 170 kg kväve, räcker ca 8 dygn.
Kylning med flytande kväve är något dyrare än de
äldre kylmetoderna men har flera fördelar.
Släpvagnen behöver sålunda inte kylas före lastningen;
önskad temperatur kan nämligen nås på 5 min. En
temperatur på ned till —30°C kan hållas med stor
noggrannhet. Ingen kalluftcirkulation behövs
varigenom större utrymme för lasten erhålls. Kvävet
tränger genom hela vagnen, varigenom inga varma
punkter kan uppstå. Temperaturen på olika ställen
i en vagn varierar inte med mer än ca 1°C.
Påhängsvagnar med kvävekylning är mer än ett
ton lättare än vagnar med mekaniskt kylsystem och
lika stor lastningsförmåga, och de lär enligt uppgift
vara billigare i anskaffning (Chemical &
Engin-eering News 31 juli 1961 s. 46—47). SHl
Segjärns ferritisering
Grundmassan i gjutet segjärn består vanligen till
största delen av perlit. Vill man ge järnet största
duktilitet och slagseghet är det nödvändigt att
omvandla perliten till ferrit genom något slag av
värmebehandling. Tre sådana används nu.
En trestegsprocess består i austenitisering av
gjutstyckena i t.ex. 2—8 h, kylning i ugn med lämplig
hastighet till ca 700°C och värmning vid denna
temperatur i 4—16 h. Gjutstyckena kyls sedan ibland i
ugn till 300—400°C och slutligen i luft, men
vanligare är att de luftkyls från ca 650°C.
jXågot ferrit kan bildas ur austeniten under
kylningen från 800 till ca 750°C, och perliten överförs
till ferrit vid 700°C. Den mängd perlit, som skall
omvandlas till ferrit vid 700°C och därmed hålltiden
vid denna temperatur beror uppenbarligen på den
hastighet varmed gjutstyckena kylts från 800°C.
Därför kan processen anses bestå av tre steg:
austenitisering, omvandling av austenit till ferrit och av
perlit till ferrit.
En tvåstegsprocess består i austenitisering,
luftkylning till rumstemperatur och återupphettning i ugn
till 700°C. Under värmebehandlingen bildas ferrit
ur perliten.
Reglerad kylning består i kylning från
austenitise-ringstemperaturen med bestämd hastighet till 650°C.
Gjutstyckena tas sedan ut och luftkyls. I detta fall
Tabell 1. Rekommenderad största kylningshastighet
i området 800—650°C vid ferritisering av segjärn
</enom reglerad kylning
Järnets halt av Största kylnings-
Mn Ni hastighet
•/. •/• °C/h
0,10 0 80
0,30 0 60
0,50 0 30
0,10 1,0 50
0,30 1,0 30
0,50 1,0 10
0,10 1,5 30
0,30 1,5 10
0,50 1,5 —’1
bildas ferriten huvudsakligen ur austeniten när
järnet passerar genom det eutektoida
temperaturområdet.
Fördelarna hos de olika metoderna beror på
kostnaden för värmebehandlingen, eftersom alla tre ger
praktiskt taget fullständig omvandling till ferrit.
Kostnaden beror givetvis huvudsakligen på den tid,
som fordras för värmebehandlingen. Då det har
visats att austenit kan omvandlas till ferrit snabbare
än perlit, förefaller reglerad kylning vara den bästa
metoden, men den används troligen minst.
I litteraturen finns uppgifter om tillåtlig
kylningshastighet i det eutektoida området 790—650°C på
19—45°C per timme; även betydligt snabbare
kylning har dock visat sig ge fullständig omvandling
till ferrit. Den största tillåtliga kylningshastigheten
beror emellertid på järnets sammansättning, den halt
perlit som kan tolereras och gjutstyckenas
godstjocklek.
Sammansättningens inverkan har studerats vid en
brittisk undersökning av segjärn med rimlig renhet
och 2,0—2,2 % Si. Det har visat sig att tillåtlig
kylningshastighet avtar med stigande nickel- och
manganhalt hos järnet, tabell 1 (G J Cox i Metallurgia
juli 1961 s. 15—21). SHl
" trestegsprocessen bör användas
Trycksmörjning för tvåtakts bilmotorer
Under 1962 har en del av Saabs och DKW:s
bilmodeller utrustats med trycksmörjningssystem för
sina trecylindriga tvåtaktsmotorer med
vevhuskom-pression i stället för den tidigare enkla metoden
med blandningssmörjning.
Saab Sport har ett ordinärt trycksmörjsystem med
separat oljetank med pump, som tillför motorns
smörjställen oljan genom ett rörsystem. DKW
använder en ovanligare metod på sina modeller Junior
samt AU 1000, dock icke på sportversionen av
sistnämnda typ. Det nya smörjsystemet benämns
Lu-brimat och arbetar med en remdriven kolvpump
med variabelt slag, som tillför förgasarens
blandningsrör olja från en separat oljetank. Förgasarens
trottel och pumpen är förbundna genom ett
länksystem, så att pumpslaget regleras av
trottelöppning-en. Olja tillförs sålunda motorn i mån av dennas
belastning, som ju även är fallet vid vanlig
blandningssmörjning. EBr
Skumflotation med jonbytare
Några amerikanare tror nu att skumflotation med
jonbytare kan möjliggöra utvinning av metaller ur
malmer som nu inte kan bearbetas ekonomiskt. Man
har nämligen vid New Mexico Institute of Mining
& Technology visat att katjonbytare kan floteras
med samlarreagens av amintyp och anjonbytare
med samlarreagens av sulfonat- eller tiosulfattyp.
Dessa resultat kan bli av stor betydelse vid
bearbetning av lakningsbara, fattiga malmer,
innehållande t.ex. koppar, uran, guld, nickel och zink. Man
kan nämligen försätta lakningsmassan med
jonbytare utan att de fasta och flytande faserna
behöver skiljas från varandra och genom flotation
utvinna jonbytaren, mättad med metalljon.
Processen bör lätt kunna göras kontinuerlig. Den
genom flotation utvunna jonbytaren kan befrias
från absorberad metalljon genom eluering och
återföras i processen. Härvid erhålls en lösning av
metallerna i malmen. Pneumatiska flotationsceller är
bäst och jonbytarens partikelstorlek kan vara 0,04—
t mm. Erforderlig mängd samlarreagens uppges till
7—45 g/t jonbytare (Chemical Engineering 18 sept.
1961 s. 59). SHl
430 TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 <5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
