Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 16 - STF mars - Oljor för bilbakaxlar och växellådor - Molekylsilar för industrin - Europeisk rymdforskning - Syrgas i stålframställningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Towle visade vilka typer av fel som kan uppstå
i lagringar med transmissionsoljor och berörde
orsakerna. Olika önskemål om specifikationer och
tider mellan oljebyten framförs av fordonstillverkare
i Storbritannien och i USA. Därav följer även olika
rekommendationer för olika biltyper. Härdningen
av kuggväxelelement har stor inverkan på deras
livslängd; "the early life of an axle is most important".
Beträffande de militära specifikationerna på
transmissionsoljor i USA beskrev Mr Towle den
kronologiska utvecklingen och varnade för den
specifikation som innebar att nästan vad som helst kunde
godtas som transmissionsolja. Slutligen behandlade
föredragshållaren olika oljetillsatser och beskrev
t.ex. inverkan av svavel- och fosforhalt i oljan.
Den efterföljande diskussionen blev livlig och
intressant med deltagande av ett flertal specialister.
Särskilt kritiserade man de amerikanska
specifikationerna, men också fordonstillverkarnas ibland
bristande förståelse för verklighetsbetonade
provningsvillkor för oljorna gav upphov till ömsesidiga
skämtsamma anmärkningar.
Molekylsilar för industrin
Diskussionerna vid SKR:s föredragsaftnar tenderar
att bli uppfriskande för deltagarna, påfrestande för
en reklamhungrig föredragshållare och hämmande
för de hemmasittande, som ännu inte funnit att
bättre stimulans än en kemistdebatt på STF sällan
gives.
Onsdagen den 14 mars gavs ett sådant tillfälle, då
J K Messmer från Union Carbides Genèvekontor för
Europa redogjorde för den industriella
användningen av molekylsilar (Tekn. T. 1957 s. 498; 1959 s.
375; 1960 s. 400). Detta nya adsorptionsmedel
började utvecklas omkring 1951 i USA och 10 år
senare erhöll Linde Air Products Co., Tonawanda,
N.Y., som stått för detta arbete, Kirk Patrick-priset
för sina insatser. Man har prövat 35—40 substanser,
alla syntetiska zeoliter, men endast typerna 3 A, 4 A,
5 A, 10 X och 13 X har fått praktisk användning. De
framställs genom en hydrotermisk process, varvid
först typen 4 A bildas, ett natrium-aluminiumsilikat:
Na12 f(A102)i2 (Si02)12] • 27 H2 O
Vattnet bortdrivs genom värmning, vilket inte
påverkar kristallstrukturen men skapar ett nätverk av
lika stora porer, vilkas volym är nästan lika stor
som kristallmassans. Porvidden, som för 4 A-typen
är 4,2 A, kan genom katjonbyte före
vattenavdriv-ningen ändras titi 3, 5, 8 eller 9 A. Dessa
väldefi-nierade öppningar ger adsorptionsmedlet stor
selektivitet jämsides med hög kapacitet och effektivitet.
Produktens pris är 15—20 kr/kg, vilket är ca 4
gånger så mycket som för konventionella medel,
kiselgel och alundum.
Poröppningarnas diameter bestämmer vilka ämnen
som tas upp. Polära molekyler adsorberas lättast
och omättade kolväten lättare än mättade. Den
molekylära separationen kan ske i såväl gas- som
vätskefas. Trots sitt högre pris blir de syntetiska
zeoli-terna lönande genom sin adsorptionsförmåga och
regenerationstålighet.
Industriell användning har molekylsilarna
framförallt funnit inom den metallurgiska och
petrokemiska industrin, där extremt torra gaser
(daggpunkt — 75°C) kan erhållas och selektiv rening från
C02, NH 3, HoS och S02 behövs. Man kan även
koncentrera gaser, t.ex. väte. En begränsande faktor är
materialets syra- och vibrationskänslighet, men en
ny syraresistent typ (AW-500) har utvecklats.
I den livliga diskussionen framfördes den
vanvör-diga åsikten, att det inte fanns något nytt i begrep-
pet molekylsil eftersom det bl.a. finns naturliga
zeoliter. Tillgången på dessa är dock mycket
begränsad och även om det nya medlet inte kan
användas till den välbehövliga S02-reningen av våra
rökgaser har det andra stora potentiella
framtidsmöjligheter.
Europeisk rymdforskning
Onsdagen den 14 mars ordnade Flygtekniska
Föreningen ett specialprogram på KTH med Lamek
Hultén som föreläsare över det högaktuella ämnet
"Europeisk rymdforskning". Hultén är ordförande i
Svenska Kommittén för Rymdforskning och har
även deltagit aktivt i planläggningen av en
samordnad europeisk forskning inom området.
Det finns numer ett flertal organisationer i Europa
som har rymdforskning eller rymdexploatering på
sitt program. De viktigaste är Esro (European Space
ßesearch Organization (Tekn. T. 1962 s. 305) och
Eldo (European iauncher Development
Organization), vilken sistnämnda har till uppgift att utveckla
satellitbärraketer med Blue Streak som första steg.
Esro har nu organiserats och lagt upp ett mycket
ambitiöst forskningsprogram med en total budget
om 1600 Mkr. för en åttaårsperiod. Tre
projektgrupper ingår, varav en för sondraketer, en för små
satelliter och rymdsonder, inklusive en astronomisk
satellit, samt ytterligare en grupp för ett
månsa-tellitprojekt.
Ett litet laboratorium, ett tekniskt centrum, en
datacentral, ett spårstationsnät samt en raketbas
ingår i programmet. Basen för småraketer, ca 400
för 150 km höjd, föreslås bli förlagd till Kiruna.
Större raketer och satelliter skjuts upp från ramper
t.ex. i Australien eller i Sahara.
Raketerna väljs främst med hänsyn till ekonomiska
villkor samt disponibla startplatser. Esro har ej
några planer på att bygga egna baser för
satellitbärraketer.
Under den efterföljande diskussionen berördes
ytterligare valet av startplatser samt frågan om sätet
för Estec (European .Space Technology Center)
ävensom problem med dataöverföringen titi
markstationerna.
Syrgas i stålframställningen
Vid Svenska Bergsmannaföreningens sammanträde
den 16 mars 1962 höll U Hess från Fried. Krupp
Industriebau föredrag om betydelsen av syrgas vid
stålframställning. De värmetekniska fördelar som
står att vinna med syrgas beror huvudsakligen på
minskad kvävebarlast. Det är sålunda ingen mening
med alt använda regeneratorkamrar vid en
martinugn som arbetar med ren syrgas. Hess gick igenom
syrgasens plats i olika processer: i bottenblåsande
konvertrar med anrikad luft eller tillsammans med
vattenånga, i martinugnar dets i syreanrikning av
luften eller med syrgas i lans direkt mot badet med
eller utan bränsle tillsammans med syrgasen och
slutligen som snabbt färskningsmedel i
ljusbågsugnar.
De rena syrgasstålprocessernas metallurgi
kartlades: LD-processen vid hög och låg fosforhalt i
tackjärnet, Kaldo- och Rotorprocessen (Tekn. T. 1956
s. 903; 1957 s. 144; 1960 s. 380). ökade
konverter-storlekar motiveras bl.a. med minskade
strålningsförluster. Skrottillsatsen i både LD och Kaldo kan
ökas till värden som är normala för martinugnar,
om man förvärmer skrotet till hög temperatur. Att
göra detta utan stark oxidation är dock antagligen
svårt.
Krupp, som levererat Kaldo-anläggningen i
Oxelösund och även skall bygga den vid Norrbottens
443 TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 1 <5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
