- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
488

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 18 - Halvledarnas tekniska möjligheter, av Dick Lundqvist - En svårantändlig syntetfiber - Världens största bubbelkammarfönster - Rennickelband, valsade av pulver - Icke-magnetiska legeringar - En kärnkraftsdriven tanker - Rayonfibrernas framtid, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

till stor hjälp. För närvarande finns det
tyris-torer från mycket låga effekter (mW), fig. 10,
upp till ca 100 A och med spärrspänningar
uppåt 500 V, fig. 11.

En variant, som nyligen börjat studeras, är
en kombination av normala mittskikt med
tunneldioder som emittrar. En annan
konfiguration, som också studeras, är en symmetrisk
npnpn-tetrod, som skulle kunna tändas i valfri
riktning.

Fortsatt utveckling

Tidigare har vi bevittnat, hur
grundforskningen så att säga har inmutat och kartlagt ett
avgränsat område för halvledarna. Därefter har
målforskningen tagit hand om och exploaterat
halvledarmaterialen och i samverkan med
systemtekniken sökt finna ut hur de bäst skall
kunna inbyggas i nyttiga
halvledarkomponen-ter, av vilka vi här har kunnat diskutera de
viktigaste. Men redan innan denna utveckling
nått sina gränser, får vi nu bevittna, hur
halv-ledarområdets gränser luckras upp i samband
med att huvudintresset för grundforskningen
har förflyttats just till gränsområdena, som nu
utforskas. Den organisation och den
vetenskapliga apparat, som utvecklats för
halvledarstu-dierna, utnyttjas nu inom hela området för det
fasta tillståndets fysik.

I morgondagens teknik vågar vi därför
räkna med att få tillgång till nya serier av
element och komponenter. Dessa kan i sin tur
öppna ytterligare nya vägar till lösning av
elektroteknikens konstruktionsproblem.

En svårantändlig syntetfiber, betecknad BHS,
tillverkar man i Storbritannien genom att
torrspinna en acetonlösning av ett sampolvmerisat av lika
viktdelar vinylidenklorid och akrylnitrat. Fibern,
som blir tillgänglig i silketyp, uppges ha god
nötningstålighet och en våtstyrka lika med torrstyrkan.
Priset blir lägre än nylons och Terylenes.

Världens största bubbelkammarfönster är

2 170 mm brett och 450 mm tjockt. Det har gjutits
vid Jenaer Glaswerk i Mainz och skall användas vid
Cern i Genève. Även Fysiska Institutionen vid Lunds
Universitet har beställt ett fönster till sin
bubbel-kammare, som beräknas vara färdig i början av
1963.

Rennickelband, valsade av pulver går till
myntämnen för Royal Canadian Mint. Banden är mycket
mjuka och duktila. Detta är första gången
kanadensiska mynt tillverkats av helt och hållet
inhemskt material.

Icke-magnetiska legeringar, baserade på en
ti-tan-nickelförening, kan härdas till 62 Rockwell C,
dvs. till nästan samma hårdhet som verktygsstål.
De väntas få användning till t.ex. verktyg, knivar
och klockdelar.

En kärnkraftsdriven tanker på 50 000 t skall
byggas av två italienska företag som skall stå för
60 % av kostnaden, medan Euratom satsar
resterande 40 %.

Rayonfibrernas*framtid. Naturfibrerna har
varit mönster vid framställning av konstfibrer, och
en ökning av fiberns hållfasthet var under många
år den enda förändring som man eftersträvade.
Dyrköpt erfarenhet har emellertid visat att stor
hållfasthet inte alls har den stora betydelse som man
trott; tvärtom har syntetfibrer med hög brottgräns
och stor nötningstålighet haft svårt att bli
accepterade inom beklädnadsindustrin.

Man har under senare år visat att ett tygs
struktur har avgörande betydelse för dess grepp, fall,
skrynkelhärdighet, formbarhet, dimensionsstabilitet
m.m. Ett tygs struktur bestäms av åtskilliga
fiberegenskaper i kombination, t.ex. krusighet,
friktionskoefficient och ytstruktur, samt av spinning och
vävning eller stickning.

Fiberegenskaperna och framställningsprocesserna
inom textil- och konfektionsindustrierna måste
anpassas till varandra för att man skall få goda
textilier. Denna anpassning har för naturfibrernas del
pågått under hundratals år. Tillverkarna av
konstfibrer har först på senaste tid fått klart för sig hur
viktig anpassningen är.

Rayon är den äldsta av de konstfibrer som i dag
tillverkas och har därför under många år mer eller
mindre medvetet kunnat anpassas till gängse
framställningsprocesser. Det är också den viktigaste
konstfibern; världsproduktionen av den är nästan
dubbelt så stor som av alla andra konstfibrer
tillsammans.

Cellulosa, som är råvara för rayon, är billig och
av särskilt intresse i Norden. Rayonindustri har där
också växt till en betydande storlek; de fem
nordiska fabrikerna har i dag en produktion vars värde
överstiger 200 Mkr/år. En fabrik i Finland, två
i Norge och två i Sverige tillverkar tillsammans ca
55 000 t/år rayonull och 10 000 t/år rayonsilke
inklusive rayonkord.

Fibrer av cellulosa bör kunna konkurrera med
andra i pris, och avgörande för rayons framtid är
därför om det kan konkurrera även i kvalitet, dvs. om
det kan anpassas till textilindustrins krav.
Utsikterna härför tycks goda med tanke på den utveckling
av rayonfibern som skett under senare år.

Under de senaste 20 åren har man fördubblat
rayonkordfibrers brottgräns och flerfaldigat deras
utmattningshållfasthet, varigenom rayonkord nu kan
konkurrera med nylonkord. Man har utarbetat en
ny typ av rayonfiber som är så olik den vanliga
att den fått ett eget namn "polysonic fibre". Den
har väsentligt större våtstyrka och mindre
brottöj-ning än vanligt rayon. Fibern kan spinnas till
finare tråd och beredas kontinuerligt liksom bomull,
vilket inte är fallet för vanligt rayon. Den kan
san-foriseras och merceriseras, och tyg av den liknar
över huvud taget bomullstyg.

Man har också framställt permanent krusade
rayonfibrer och sådana vilkas krusning kan utlösas
sedan textilvaran tillverkats. Man kan vidare ändra
fiberns ytstruktur och tvärsnittsform för att göra
den mera lik bomull. Det väsentliga är dock inte
själva resultatet, utan att man kan förändra fibern
så mycket vid framställningen.

Orsaken härtill är framför allt att fibermaterialet
vid spinningen bildas genom en kemisk process som
tydligen kan varieras högst avsevärt. Detta är en
fördel som rayon har framför alla andra
konstfibrer. Alla de nya rayontyperna har erhållits genom
modifiering av viskosspinnlösningens behandling,
genom tillsats av ämnen i spinnlösningen, ändring
av spinnbadets sammansättning, ändring av
spinntekniken m.m. (enl. Joel Lindberg vid Textil 62 i
Göteborg den 9 mars 1962). SHl

488 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0518.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free