Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 18 - Nya metoder - Snabbt dataminne med fasinläsning, av JRT - Acetaldehyd genom oxidation av eten, av SHl - Raffinering av stål enligt elektroslaggmetoden, av CS - Vätske-vätskeextraktion med ena fasen i fast form, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
+
Fig. 2. Prov på
fasinläsning av
det binära talet —
10001101.
ändring tolkades som en "nolla". Härmed fick man
relativt enkla elektroniska styrkretsar, men också
en relativt hög störningskänslighet. Störningarna
kunde vara andra elektriska impulser i systemet.
Utnyttjar man i stället två flödesändringar för att
indikera en "etta", blir de elektroniska
styrkretsarna mer komplicerade, men samtidigt minskar
stör-känsligheten. Fasinläsningen bygger på denna
senare princip i kombination med en viss
synkronisering av flödesändringarna, fig. 1 och 2.
Magnetbandet kan läsas både fram- och baklänges,
vilket är tidsbesparande vid sortering av data, en
ofta förekommande rutin vid kommersiell
databehandling (enl. IBM Svenska AB). JRT
Acetaldehyd genom oxidation av eten
En tysk metod för framställning av acetaldehyd
genom direkt oxidation av eten med syre eller luft
(Tekn. T. 1959 s. 1186) tycks få allt större
användning. I Tyskland finns nu två fabriker för ca 24 000
t/år acetaldehyd, i Italien finns en lika stor och i
USA ämnar man nu bygga en.
Processen ger ca 95 % utbyte, den kan genomföras
vid låg temperatur och lågt tryck, ger obetydlig
mängd biprodukter och fordrar relativt liten
investering. Kanske mest tilltalande är att man som
oxidationsmedel kan använda antingen syre i en
enstegs-process eller luft i en tvåstegsprocess. Valet mellan
dem beror på lokala förhållanden.
Etenen oxideras enligt summaformeln
2 C2H4 + 02 —► 2 CH3CHO; A H = — 104 kcal
Som katalysator används en lösning av
koppar(II)-klorid innehållande litet palladium(II)klorid. Den
senare fungerar som oxidationsmedel varvid den
reduceras till palladium och klorväte. Koppar(II)
klo-riden oxiderar emellertid palladiet tillbaka till
palladium (II) klorid varvid den reduceras till
kopparklorid; denna oxideras lätt av syre till diklorid.
Vid enstegsprocessen införs eten, återförda gaser
och syre i bottnen av ett vertikalt reaktorkärl fyllt
med katalysatorlösning. Arbetstemperaturen är
något över 100°C, dvs. vattnets kokpunkt vid
arbetstrycket. Beaktionsvärmet avlägsnas genom
förång-ning av vatten vilket ersätts så att
katalysatorlösningens koncentration förblir konstant.
Den gasformiga reaktionsblandningen, som består
av vattenånga, eten och reaktionsprodukter, går till
ett tvättorn i vilket acetaldehyden tas upp i vatten.
Den avgående gasen återförs i processen utom en
liten sidslröm som efter oxidation och tvättning
släpps ut för att en anrikning av inerta gaser skall
undvikas.
Vid tvåstegsprocessen regenereras katalysatorn i ett
separat steg. Oxidationen av eten med luft
genomförs i första steget vid högre temperatur och tryck
än i enstegsprocessen. Reaktionsprodukterna skils
från katalysatorlösningen genom destillation i en
särskild kolonn varvid reaktionsvärmet utnyttjas.
Katalysatorlösningen går till en regenereringsenhet
i vilken koppar (I) kloriden oxideras med luft. Där-
netiskt flöde
Bandets
utsträckning
1 i 0 ! 0 ! 0 1 1 0
efter återgår katalysatorlösningen till
reaktionskärlet.
Tvåstegsprocessen är mera anpassbar än
enstegsprocessen. Vid den kan man som råvara använda
en etenrik gas i stället för ren eten därför att
rest-gasen inte återförs. Vidare kan syre användas vid
oxidation av katalysatorn. Restgasen, som är
syre-fattig, kan utnyttjas som skyddsgas. Båda
processerna ger en rå acetaldehyd som renas genom
destillation (Chemical & Engineering News 17 april 1961
s. 52, 54; Chemical Engineering 15 maj 1961 s. 66—
68). SHl
Raffinering av stål enligt elektroslaggmetoden
Den vid Paton-institutet för elektrosvetsning i
Sovjetunionen utvecklade
eleklroslaggsvetsningsmeto-den (Tekn. T. 1960 s. 757) har på senare tid
omarbetats till en process för raffinering genom
om-smältning av stål. Metoden liknar ur principiell
synpunkt elektronstrålugnsmetoden (vakuum) och
om-smältningsmetoderna i ljusbågsugn med
konsumer-bar elektrod (vakuum eller inert atmosfär).
Vid raffinering enligt elektroslaggmetoden sänks
den konsumerbara elektroden av oraffinerat
utgångsmaterial ned i det genom strömgenomgången
upphettade, lättflytande slaggbadet CaF2 + A1203
med 20—30 % Al2Os. Stålet transporteras från
elektrod till kokill som små droppar av ungefärligen
sfärisk form. Härigenom erhålles en reaktionsyta
mellan metall och slagg av storleksordningen 300
m2/t varigenom reaktionerna kan äga rum på kort
tid.
Som jämförelse kan nämnas att reaktionsytan
metall-slagg i ljusbågsugnar med 10—80 t kapacitet är
bara 0,7—0,3 m2/t. Vid driftmässig körning av
kullagerstål i en anläggning för 300 mm götdiameter
(55 V, 6 000 A) kunde konstateras, att raffineringen
resulterade i en långtgående rening från
icke-me-talliska inneslutningar i materialet. En förutsättning
är dock, att slaggsammansättningen kontrolleras och
hålles inom lämpliga gränser (Stal jan. 1962 s. 39).
CS
Vätske-vätskeextraktion
med ena fasen i fast form
I USA studerar man en metod för
vätske-vätske-extraktion vid vilken den ena fasen är ett gel
innehållande lösningsmedlet. Härigenom kan detta
fungera som en fast bädd varigenom förluster genom
emulgering undviks och erforderlig kolonnhöjd
minskas.
Man har provat extraktion av vattenlösningar med
tri-n-butylfosfat i styren-divinylbensenpolymer. Den
mängd lösningsmedel den senare kan ta upp under
svällning beror på antalet tvärbindningar i den. Ju
mindre tvärbindning, desto mer kan polymeren
svälla, men om tvärbindningen understiger 1 %, flyter
gelet sönder. Dettas absorptionsförmåga växer med
stigande halt av tributylfosfat upp till ca 80 % men
avtar vid högre halter.
Gelet har använts för separering av uranylnitrat
och järn (III) nitrat i utspädd salpetersyra. Det förra
absorberas medan det senare stannar i
vattenlösningen. Järnnitratlösningen i bädden kan förträngas
med salpetersyra varefter uranylnitratet elueras med
vatten. På liknande sätt kan man separera
uranyl-och toriumnitrat, yttrium- och toriumnitrat samt
yt-trium- och järn (III) nitrat.
För att få in tributvlfosfatet i polymeren blandar
man det med perkloreten som har stor affinitet till
polymeren. Det erhållna gelet väts inte av vatten,
men denna olägenhet har man undanröjt, genom
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17 493
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
