Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 18 - Nya metoder - Vätske-vätskeextraktion med ena fasen i fast form, av SHl - Malning med vibrationskvarn, av Folke Sandfjord - Magnetisk metallbearbetning, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att sulfonera polymerkornens yta. Hög halt av
extra-herbara nitrat i vattenlösningen vållar svårigheter.
Vid kontakt med 6 N salpetersyra läcker sålunda
tri-butylfosfatet ut ur gelet. Orsaken härtill tror man
vara att gelet inte kan vidga sig så mycket att det
kan härbärgera allt det absorberade materialet
(Chemical & Engineering News 10 juli 1961 s. 44).
SHl
Målning med vibrationskvarn
Under de senaste decennierna har kraven på
produkternas egenskaper skärpts, i många fall till
ytterlighet. Genom målmedveten forskning har man
kunnat avsevärt förbättra dem eller utarbeta nya
produkter med egenskaper, som ej kan uppnås hos
de förbättrade traditionella materialen. Ett i många
fall radikalt avgörande medel i denna strävan till
förbättrad kvalitet består i en långt driven
finmalning av råmaterialen.
Eftersom den vanliga kulkvarnstypen i flera
avseenden visat sig vara alltför ineffektiv, åtminstone
för svårmalda material, har man för mera speciella
ändamål tvingats gå över till kvarntyper av annat
slag, varvid vibrationskvarnen visat sig vara särskilt
lämplig.
Rose och Sullivan har nu teoretiskt och
experimentellt visat att malningshastigheten i en
vibrationskvarn är många gånger större än i en kvarn av
konventionell typ, att energiförbrukningen i en riktigt
konstruerad vibrationskvarn är hälften så stor som
i en vanlig kulkvarn eller mindre samt att storleken
hos en vibrationskvarn är mycket mindre än hos en
vanlig kulkvarn i jämförbara fall.
I stort sett konstateras att vibrationskvarnar bör
komma i fråga endast för långt driven finmalning,
vid vilken kulkvarnar ger mycket lång maltid.
Vibrationskvarnen ger dessutom mera kantiga korn än
kulkvarnen vilket kan vara av stor betydelse vid
målning av t.ex. katalysatorer. Vid målning av
särskilt hårda material med kulkvarn fordras en
relativt stor kvarndiameter. Detta krav är emellertid
föga förenligt med målning av tämligen små
materialmängder. Man tvingas därför ofta att mala
hårda material t.ex. korund, i vanliga kulkvarnar med
påföljd, att maltiden blir onormalt lång. I sådana
fall kan maltiden minskas till kanske tiondelen med
en vibrationskvarn.
Att tekniska svårigheter uppstår då stora massor
skall vibreras vid hög frekvens är självklart, men
att detta problem kan lösas bevisas av att man i
Sovjetunionen använder stora vibrationskvarnar för
målning av t.ex. portlandcement. Dessa kvarnar
uppges ha en frekvens av 50 Hz.
Malningshastigheten definieras som producerad yta
per viktsenhet och tidsenhet. Malningshastigheten
är låg för frekvenser under 15—17 Hz.
Kuldiametern bör vara minst 10 gånger partikeldiametern hos
malgodset. Volymen av kulsatsen bör vara 80—90 %
av kvarnvolymen för att maximal maleffekt skall
erhållas, och malgodset bör fylla utrymmet mellan
kulorna. Malningshastigheten är proportionell mot
kulornas täthet. Den interna verkningsgraden för
vibrationskvarnen är nära 100 % och således
avsevärt högre än för andra kvarntyper.
En vibrationskvarn, som skall ge hög
malnings-hastighet vid hög mekanisk verkningsgrad, måste
arbeta nära resonansvillkoret dvs. vara försedd med
så kraftiga upphängningsfjädrar, att egenfrekvensen
bringas nära resonans. Dessutom måste
kvarntrumman ha cirkulär rörelse. Maskinen bör vara så
ut-balanserad att föga energi överförs till fundamentet.
De konventionella vibrationskvarnarna är vanligen
icke utbalanserade till resonans. Orsaken härtill tor-
de vara dels den allmänna åsikten att maskiner som
står under vibration bör konstrueras så att
resonanseffekter undviks, dels de konstruktiva svårigheterna
i samband med det fjädersystem, som uppbär
kvarntrumman. De i Sovjetunionen använda
vibrationskvarnarna av stort format uppbärs av omkring 60
spiralfjädrar, varvid dock egenfrekvensen endast
blir en fjärdedel av arbetsfrekvensen. För resonans
skulle fordras 600—900 fjädrar, vilket skulle
omöjliggöra måttliga dimensioner hos kvarnkonstruktionen.
Detta problem bör kunna bemästras för måttligt
stora kvarnar, men möjligheten att konstruera
mycket stora kvarnar för hög arbetsfrekvens är
begränsad, om villkoret för nära resonans skall
upprätthållas. Övre gränsen för kvarnens storlek bestäms,
förutom av den tillåtna belastningen av fjädrarna, av
kvarnfodrets nötningstålighet samt av den
hastighet varmed ett pulvermaterial kan forceras genom
en kvarn med mycket hög produktionshastighet; i
t.ex. en cementkvarn skall 30 t/h malgods passera
genom ett rör med ca 1 m diameter, vilket till 80 %
är fyllt med kulor av 1 cm diameter.
Av betydelse är vidare möjligheten att avlägsna
värme från maltrumman, så att icke olämpliga
temperaturstegringar uppstår. Att bortföra värmet från
kvarntrummans mantel bereder inga svårigheter,
men temperaturgradienten i chargen är ett ännu
olöst problem (H E Rose & R M E Sullivan:
"Vibration mills and vibration milling". London 1961).
Folke Sandford
Magnetisk metallbearbetning
Som en biprodukt från försöken att tämja
kärnfu-sionsenergin har man i USA konstruerat en maskin
för plastisk bearbetning av metaller i ett
magnetfält. Maskinen, som kallas Magneform, upptar en
golvyta på 0,6 X 1,2 m och är 0,9 m hög. Den har
en spole genom vilken starka strömpulser med 10—
20 [is varaktighet passerar från en kondensator.
Maskinen matas från belysningsnätet 220 V, 60 IIz,
och spolen ger magnetfält på upp till 300 Wb/m2.
Placeras ett arbetsstycke i spolen, alstrar
magnetfältet strömmar i det vilka orsakar en
repulsions-kraft mellan arbetsstycke och spole. Det förra
utsätts alltså för ett likformigt tryck på över 3 500
kp/cm2.
Med hittills byggda maskiner kan man göra en
operation var sjätte sekund. De kan emellertid
automatiseras varvid produktionen ökas. De har
använts för bl.a. snabb hopfästning av ett antal
komponenter med metallband till packar som utgör
färdiga produkter. Små elmotorer, transformatorer och
högtalarmagneter har färdigställts på detta sätt.
Föremål med mycket varierande form kan
"förpackas" magnetiskt därför att maskinen ger ett
mycket jämnt tryck även på ytor med mycket
komplicerad kontur. Det koppar- eller aluminiumband,
som håller samman den färdiga packen, följer
därför tält alla fördjupningar och upphöjningar. Då
vidare ingen kontakt uppstår mellan spole och
arbetsstycke, skadas dettas yta inte på något sätt, t.ex.
genom repning.
Man använder givetvis specialkonstruerade spolar
för olika arbetsstycken oeh kan utföra många olika
arbeten genom att utnyttja olika verktyg i
maskinen. Man kan t.ex. smida kabelskarvar i en spole
eller reliefmönstra eller prägla ett arbetsstycke som
placeras mellan en flat spole och en matris. Man
har gjort flata spolar med upp till 0,3 m diameter
och kan göra ännu större. Hittills har man använt
cylindriska spolar med upp till 150 mm längd och
diameter (enl. General Atomic Europé, Zürich). SHl
494 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
