Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 19 - Svensk industri inför Europa-marknaden, av Axel Iveroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sundare konkurrens, t.ex. då det gällde
brutto-prislagen och monopolkontrollen, har vi inom
industrin inte haft något att invända. När
ingreppen haft andra syften, t.ex. priskontroll
under fredstid, har vi varit motståndare. Om
dessa frågor har det ofta stått strid.
Nu märker man både här hemma och ute i
Europa under 1950-talet en ganska allmän
tendens att erkänna konkurrenssamhället — i dess
nuvarande modifierade form — såsom den
effektivaste grunden för en i demokratisk
ordning organiserad hushållning. Ett av de
senaste exemplen härpå är de västtyska
socialdemokraternas nya partiprogram.
Konkurrenssamhället har förvisso ännu yttringar, som man
från vissa intressegruppers sida vill komma åt.
Men mera sällan är numera angreppen riktade
mot den fria konkurrensen och det fria
näringslivet av idag med dess rikhaltiga
blandning av företags- och ägandeformer inklusive
statliga och kommunala. I de västliga länderna
har ju också under efterkrigstiden den fria
marknadsformen demonstrerat sin effektivitet
genom att åstadkomma den hittills högsta, mest
differentierade och utvecklingsbara
levnadsstandarden för de stora befolkningsgrupperna.
Det finns en rad länder i Sydeuropa och
Sydamerika där denna utveckling och omvandling
inom ramen för en marknadshushållning är på
god väg. Men det finns också en rad andra
länder, främst i öster, som slagit in på, eller
tvingats in på, en industrialisering under hård
central kontroll, med alla grundläggande
värderingar koncentrerade till statsmakten. Världen
har på sistone sett både närgångna och
högtflygande exempel på att också denna ekonomi
är effektiv och mäktig en snabb utveckling.
Men man bör samtidigt komma ihåg, att det
är lättare att vara produktionsmässigt effektiv,
om hänsyn inte behöver tas till
konsumenternas värderingar. I de västerländska
demokratierna är dessa hänsyn nödvändiga och helt
avgörande för produktionsinriktningen. De
centraldirigerade ekonomierna har inte heller
kunnat demonstrera motsvarande effektivitet,
då det gällt att åstadkomma en expansiv
kon-sumtionsvaruindustri och en fyllig
konsument-varumarknad.
Befolkningsexplosion
I det världsomfattande perspektiv, som alltmer
tvingar sig fram, ser vi idag skuggan av en
våldsam befolkningsexpansion avteckna sig, ej
någon gång nästa sekel, utan helt inom den
framtid som de flesta här närvarande räknar
med att få uppleva: en 25-årsperiod. Denna
skrämmande befolkningsutveckling beror som
bekant främst på starkt minskad barn- och
ungdomsdödlighet, åstadkommen av moderna
medicinmän och farmacevter och sålunda en
produkt av västerländsk teknik.
Vi har inom 25 år att vänta en
befolkningsökning på 1,5 miljarder, vilket motsvarar hela
jordens folkmängd i början av detta sekel.
Medan i Västeuropa befolkningen ökar endast
15 % och i Östeuropa 30 %, blir ökningen i
Nordamerika, Sovjet samt i Afrika 50 i
Asien 70 % och på toppen med 100 % kommer
det politiskt instabila Latinamerika. Vi har
också upplevt hur under efterkrigstiden de
gamla världsomspännande kolonialväldena
praktiskt taget upplösts. Vi finner det normalt
att varje år rösta in och hälsa välkomna i FN
dussintals nya länder, alla med svag ekonomi
och oerfaren administration, fattiga men
ambitiösa.
U-landsfrågor
Det är ingen romantik utan rena rama
nödvändigheten och självförsvaret att i detta läge
ställa upp u-landsproblemen såsom angelägenheter
som särskilt berör oss i de utvecklade
industriländerna. I sin Nobelföreläsning i Sverige
uttryckte 1957 års litteraturpristagare Albert
Ca-mus detta ungefär så här: "Varje generation
tror sig utan tvivel kallad att göra om världen.
Vår generation vet dock att den inte kommer
att göra det. Men vår uppgift är kanske ändå
större. Den består i att hindra världen att
förgöra sig själv."
Västeuropa har under tidigare sekler utfört
avgörande insatser i världens ekonomiska och
politiska historia. Västeuropas politiska
dominans har upphört. Men det har inte dess
möjligheter att medverka till att avvärja en av
katastrofriskerna och ta en avgörande del i
arbetet på att förhindra att
befolkningsexplosionen ändar i hungersnöd och politisk anarki.
Men detta kan Europa göra endast om Europa
självt står ekonomiskt starkt.
Även utanför specialisternas led står det nu
klart, att få problem under de närmaste
decennierna kommer att vara lika viktiga som
frågan om de s.k. underutvecklade länderna —
deras politiska och ekonomiska status och
deras utveckling. Jag har emellertid svårt att
förstå de personer — idealister och aktivister —
som med hänvisning härtill ställer det
europeiska samarbetet i motsatsställning till våra
insatser för u-länderna.
Jag är övertygad om att det är fel, ur vår
egen och ur berörda länders synpunkt, att
behandla u-landsproblemen som om det i första
hand rörde sig om socialpolitik i större skala.
Det är ju inte genom socialvård som vi i
Sverige praktiskt taget avskaffat egentlig
fattigdom och nöd, utan genom att utveckla vår
ekonomi till högre effektivitet genom bättre
produktionsmetoder, genom sparande och
ökade kapitalinsatser, genom bättre utbildad
arbetskraft och, jag säger gärna, under tvånget
av en effektiv konkurrens. Det bästa sätt, på
vilket vi kan hjälpa u-länderna, är att vi själva
vidmakthåller en snabb ekonomisk expansion,
som ger dessa länder ökade exportmöjligheter
till oss.
Europas ansvar
För oss, som står nära det industriella
företagandet och som känner dess personella
resurser, dess arbetsmetoder och ambitioner, är det
helt uppenbart, att Europas insats för u-länder-
510 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
