Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 19 - Svensk industri inför Europa-marknaden, av Axel Iveroth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
reallöneökningarna — att företagen haft goda
självfinansieringsmöjligheter. Man ser därför
med verkliga bekymmer på de inskränkningar
i dessa möjligheter som förestår. Av helt
avgörande betydelse är emellertid en effektivt
fungerande kapitalmarknad, som kan
tillgodose företagens behov av lån och långfristiga
krediter.
Jag tycker att vi härvidlag inte har anledning
gripas av någon överdriven rädsla för
"utländska kapitalintressen", då det gäller vanligt
industriellt företagande. Alla försök att nu blåsa
upp den risken till något stort problem vare
sig för företagsamheten eller landet har ingen
reell företagsekonomisk eller
arbetsmarknads-politisk förankring. De måste bygga på
grumligt tänkande eller på motiv, som är förborgade
för den i politiken oinvigde. Denna
argumentering är dessutom logiskt oförenlig med den
andra som nu torgföres, nämligen att svenskt
kapital skall fly till utlandet. Även om vissa
regeringsekonomer genom sådana argument
vill nedvärdera Sveriges företagarklimat,
tycker jag, att vi inom industrin inte kan
instämma i en så långt gående anti-svensk
propaganda.
Sanningen ligger väl någonstans mitt emellan.
En del utländskt kapital kommer in, en del
svenskt går ut, men det blir ingen revolution
på kapitalmarknaden vid fria kapitalrörelser.
En stor del av vår egen industrialisering på
1870- och 1880-talen skedde med hjälp av
utländska kapitalintressen. Vi hade mycket
mera fördelar än nackdelar därav. Och de inslag
av utländskt företagande vi alltjämt har, och
som vi själva står för i andra länder, är fullt
lojala element både på varu- och
lönemarknaden. Vi skall nu emellertid inte heller vänta,
att den frihet som kommer skall leda till något
större netto i kapitalflödet, vare sig in eller ut.
Det väsentliga är att möjligheter finns för
rörelse i båda riktningarna.
Utbildning och forskning
En andra kommentar är, att det är uppenbart
att alla ansträngningar att öka insatsen på
utbildnings- och forskningssidan måste utnyttjas.
Arbetskraften, särskilt den kvalificerade, är
redan en markerat trång sektor. Vi kommer
säkert ändå att få räkna med en ökad import av
teknik i form av maskiner, patent och
forskningsresultat, genom specialister och genom
samarbetsavtal med tidigare konkurrenter.
Svenska företag, som nu känner sig vara för
små för det långsiktiga utvecklingsarbetet,
kommer snart att finna det nödvändigt och
fördelaktigt att, i samarbete med andra industrier,
bygga upp hela utvecklingsavdelningar, lika
ofta förlagda utomlands som här hemma.
Det uttalas klart i långtidsutredningen, att de
angivna produktionsresultaten kan uppnås
endast under förutsättning av starkt ökade
industriinvesteringar och en gynnsam utveckling
på tekniksidan.
Jag tror att det finns anledning att fästa
större avseende än vad långtidsutredningen tycks
göra vid en tredje förutsättning. Det noteras,
nästan i förbigående, att företagen torde ha
räknat med att en anslutning till en europeisk
marknad på något sätt kommer till stånd.
Avsättning på större marknad
Det förefaller mig i sanning något tveksamt,
om företagen vid besvarandet av enkäten
under våren 1960, då Efta just sett dagens ljus,
i någon större utsträckning verkligen skulle ha
varit optimistiska nog att räkna med en
sammanslagning av handelsblocken inom den
närmaste tiden. Vad de emellertid räknade med —
och det är ytterst betydelsefullt för t.ex.
verkstadsindustrin — torde ha varit att inom kort
få en marknad att arbeta på, som i alla fall
omfattade Eftas 90 miljoner. Inte minst
utsikterna till den nordiska marknaden torde ha
ökat deras optimism.
Jag kan därför utan någon som helst tvekan
våga påstå, att hela grunden för den
optimistiska avsättningsbedömningen — den som
utgör långtidsutredningens själva utgångspunkt
•—■ helt skulle försvinna, om vårt land blev
stående utanför ett samarbete som England,
Danmark och Norge ingick i. Omvänt skulle jag
våga något som är mer än en gissning
beträffande alternativet en snabb och fullständig
svensk associering. Våra företags möjligheter
att på någon sikt utnyttja de uppkomna
stormarknadsfördelarna har icke på något sätt
kommit till fullt uttryck i de framlagda
bedömningarna. Vi skulle komma att få en
accelererad, icke en retarderad produktions- och
inkomstutveckling under andra hälften av
1960-talet.
Jag är helt överens med handelsministern, när
han i ett Gotlands-föredrag den 1 april yttrade
— och jag hoppas att det inte var menat som
ett aprilskämt — att en 50-procentig
standardökning ligger inom räckhåll för vårt land
under närmaste 10—11 åren. Han fortsatte enligt
pressreferat: "Förutsättningen är en
näringspolitik som befordrar den ekonomiska
omdaningen med hänsyn till tekniska framsteg och
vidgade marknader". Som sagt, jag är helt av
samma mening, om det är så att den sista
något apokryfiska meningen i klartext betyder:
om vi mycket snart uppnår en anslutning till
stormarknaden.
Europa-marknadens inflytande
på svensk ekonomi
Vi har naturligtvis inom industrin gjort en hel
del utredningar och undersökningar såsom
grund för vårt ställningstagande i
marknadsfrågan. Sedan åtskilliga år har vi också
deltagit aktivt i omfattande utredningar och
diskussioner i samarbete med de europeiska
industriorganisationerna.
Primär verkan
I höstas lade Industriförbundet fram en del
preliminära resultat rörande tullbelastningen
enligt olika marknadsalternativ. Plusalternati-
513 TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
