Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 19 - Den ekonomiska utvecklingen i Sverige 1960—1965, av Göran Ahrsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är betydligt större än under 1950-talet, då den
var 3,5 % per år.
Kännetecknande för den industriella
utvecklingen kommer att bli, att dess struktur kan
väntas ändras relativt snabbt. De industrier,
som främst baserar sin tillverkning på de
inhemska råvarorna malm och skog och som i
hög grad är inriktade på export, skulle
sålunda höja sin produktionsnivå relativt
mycket, tabell 1. Även inom verkstadsindustrin
beräknas en snabb produktionsutbyggnad
komma till stånd.
Däremot väntas en relativt långsam eller
stagnerande produktionsökning för de industrier,
som i första hand är inriktade på
hemmamarknaden. Ett par exportindustrier beräknas
också komma att visa en begränsad
produktions-uppgång.
Ett annat utmärkande drag" i den industriella
utvecklingen under de närmaste åren blir, att
vissa branscher väntar mycket kraftiga
exportökningar. Dessa återfinns inte oväntat i de
branscher, som direkt utnyttjar vår malm och
skog, tabell 1. Men också inom branscher, där
exporten utgör en relativt liten andel,
planerar man en väsentlig exportökning. Som
exempel kan nämnas konfektions-, sko-,
konserv-och chokladindustrin.
I det här sammanhanget kan inskjutas, att
enligt industriföretagens egen bedömning skulle
den väntade höjningen av produktionsnivån
kräva en väsentligt ökad insats av arbetskraft.
Totalt uppskattas detta behov till att antalet
anställda skulle behöva stiga med 13 % från
1959 till 1965, dvs. 2,1 % per år. Jämfört med
tidigare innebär detta en markant förändrad
tendens, eftersom antalet anställda inom
industrin endast ökade med totalt 4 % mellan 1950
och 1959. En annan intressant tendens är att
tjänstemannaandelen, som tidigare ökat starkt,
endast väntas stiga obetydligt under de
närmaste åren.
Ökade investeringar nödvändiga
För att en snabbare ökning av
produktionskapaciteten skall kunna komma till stånd krävs
emellertid, att investeringarna blir tillräckliga.
På denna punkt anser Långtidsutredningen, att
de måste få en större andel av
nationalprodukten än i genomsnitt under 1950-talet och
förordar, att den som uppnåddes mot slutet av
detta årtionde — ca 1/3 — måste bibehållas.
Därvid förutses att betydande förskjutningar
inom den totala investeringsverksamheten
kommer att äga rum.
I fråga om vissa områden som jordbruk,
kraftverk, järnvägar, sjöfart, luftfart samt vatten
och avlopp anser man sålunda inte att någon
större ökning av de årliga investeringarnas
nivå är aktuell. Däremot räknar man med
betydande höjningar av investeringar i
utbildningsanstalter, sjukhus, vägar, bilar,
varuhandel samt inte minst, som redan sagts,
industriinvesteringarna. En snabbare utbyggnadstakt
hade även varit önskvärd på flera andra om-
råden — åldringsvård och vissa andra
offentliga tjänster — men utvecklingen hålls här
tillbaka av skilda anledningar.
Beträffande förhållandena på bostadsområdet
påpekas att bostadsbristen hämmar
arbetskraftens rörlighet och därmed också den
ekonomiska utvecklingen överhuvudtaget. Man
förordar därför en så kraftig höjning av
bostadsbyggandet som är möjligt, men räknar inte med
att bostadsbyggandet 1965 skall kunna ha nått
högre än 85 000 nya lägenheter per år.
Totalt beräknas bruttoinvesteringarna till
88 600 Mkr. för 1961—1965 mot 69 200 Mkr.
1956—1960 och 53 300 Mkr. 1951—1955.
Anknytning till Europamarknaden
Långtidsutredningen har utgått från att en
anknytning till Europamarknaden kommer till
stånd. Någon entydig avvägning görs dock inte
utan man nöjer sig med att konstatera, att i
annat fall en växande diskriminering kommer
att skapa svårigheter för en stor del av vår
export på Europamarknaden. Men samtidigt
tillägger man som en viss reservation, att de
gynnsamma förutsättningarna för fortsatt
expansion i olika delar av världen även bör
medföra en ökad efterfrågan på våra exportvaror
från dessa områden.
Beträffande den ekonomiska politiken i
övrigt anser utredningen, att denna främst bör
inriktas på att främja den industriella
expansion och påskynda industriproduktionens
utveckling i mera kapitalintensiv riktning. Detta
konstaterande är givetvis i första hand endast
en konsekvens av det resultat, som
Långtidsutredningen har kommit till vid sin bedömning
av den ekonomiska utvecklingen. Helt sakligt
påpekas dock även, att en sådan politik behövs
med hänsyn till behovet att öka
exportinkomsterna, eftersom importen kan väntas stiga
relativt snabbt.
Utredningen anger målet
Det är givet att den senaste
Långtidsutredningen lika litet som sina föregångare gör anspråk
på att vara en helt tillförlitlig vetenskaplig
prognos. Därtill vilar den på alltför många
förutsättningar om utvecklingstendenser,
ekonomiska sammanhang och ekonomisk politik, som
man endast kan anta eller hoppas på. En viss
kritik har också redan framkommit på sina
håll. Man anser att långtidsutredarna varit för
optimistiska. Sålunda framhålls t.ex. att
lönepolitiken och kostnadsnivån troligtvis inte
kommer att bli gynnsammare än de varit
under 1950-tailet och att problemet produktivitet
— löner — kostnader — internationell
konkurrenskraft därmed kvarstår oförändrat.
Syftet med femårsperspektivet har endast varit att
ånge långsiktiga riktpunkter för den
ekonomiska utvecklingen samt att peka på målet för den
ekonomiska politiken — en så snabb
produktionsökning som möjligt — och att belysa hur
detta kan tänkas bli uppnått. Göran Ahrsjö
532 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
