Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 20 - Aktuella kraftfrågor, av Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allmänna prisnivån har under denna tid stigit
med 72 %. Kostnaderna för jämförbara
jordarbeten har emellertid endast stigit 13 % och
bergarbeten med ca 35 %. Även om maskiner
och utrustning har följt den allmänna
stegringstakten så är resultatet en avsevärd
sänkning av de relativa utbyggnadskostnaderna.
Stora rationaliseringsmöjligheter återstår att
tillvarata. Även maskinutrustningen bör i
vissa fall kunna förbilligas t.ex. genom att man
i mindre verk avstode från turbinregulatorer
och minskade svängmassan i maskinerna. I en
nyligen färdigställd kraftstation har man med
dessa åtgärder sparat 10 % på turbinen och
25 % på generatorn med utrustning. Med
sådan billigare utrustning borde det bli
ekonomiskt att utbygga en del mindre strömfall som
nu inte anses utbyggnadsvärda.
Av mycket stor ekonomisk betydelse är ett
bättre utnyttjande av vattnet under flottning. I
t.ex. Trängslets kraftstation motsvarar vattnet
i flottningsrännan en förlust av ca 7 000 kW.
Mycket vatten måste framsläppas för
flottningen mellan kraftverken och för virkets
sortering. Produktionsbortfallet i kraftverken är
värt 60—70 Mkr/år. Kraftverkens kostnader för
skötsel, underhåll och förnyelse av
flottnings-anordningarna etc. rör sig om 40—50 Mkr/år.
I)en nuvarande lösflottningen kostar
skogsbruket årligen ca 50 Mkr. enbart i
sjunkningsför-luster och virkesskador.
En övergång till andra mindre
vattenkrävan-de virkestransportmetoder måste eftersträvas.
En möjlighet är buntflottning som i Ule älv i
Finland visat sig vara ca 6 % billigare än
lös-flottning. Förhållandena i Ule älv är emellertid
gynnsamma eftersom man endast har korta
torra älvavsnitt. I Finland har man emellertid
funnit att man kan flotta buntat virke i
av-loppstunnlarna.
Avvägningen ångkraft och kärnkraft
I ett avsnitt av sitt föredrag "Kraftindustrin
och näringslivet" kom Marcus Wallenberg in
på de avvägningsfrågor som under senare år
dominerat den svenska kraftdiskussionen. Han
konstaterade att i avvägningsproblemet
vattenkraft-värmekraft är vattenkraftens roll rätt
klar.
"Huvudproblemet blir, att avväga den
konventionella ångkraften och atomkraften mot
varandra. När vi väl fått praktisk erfarenhet
av-atomkraften, bör den ekonomiska avvägningen
inte bereda större svårigheter, eftersom
kostnaderna sannolikt kommer att bli rätt olika.
Snarare är det därför avvägningen på kortare
sikt, som bereder svårigheter, dvs. det är svårt
att bedöma, hur atomkraftens kostnad kommer
att utveckla sig under de närmaste 15—20 åren.
En alltför optimistisk syn på atomkraften
skulle kunna resultera i stora förluster för
kraftindustrin. Därtill kommer, att kraftindustrin
haft fördelen att kunna bygga
kraftförsörjningen på mycket driftsäkra
vattenkraftstationer. De konventionella ångkraftverken är vis-
serligen mera ömtåliga i drift, men man har
dock mycket lång erfarenhet av sådana verk.
Ett atomkraftverk i drift är däremot ännu ett
ganska oskrivet blad, vilket också måste
påverka bedömningarna.
Den första anläggningen, som nu byggs enligt
den svenska varianten av tungtvattensystemet,
är Ågesta kraftvärmeverk (Tekn. T. 1961 s.
499).
Nästa steg gäller Marvikens atomkraftverk på
ca 100 MW eleffekt till en beräknad kostnad av
370 Mkr., varav Vattenfallsstyrelsen inte är
beredd att ta på sig mer än 80 Mkr. Innan
denna station kommit i slutgiltig, kontinuerlig
drift, torde man få se slutet på innevarande
decennium. Därefter skulle som ett tredje steg
troligen följa en fullstor anläggning, som man
hoppas kommer att vara tekniskt och
ekonomiskt i klass med utvecklingen ute i världen.
De sammanlagda kostnaderna för denna
svenska utvecklingslinje torde då ha blivit omkring
2 000 Mkr. Denna kostnad är orimligt hög med
hänsyn till normala krav på räntabilitet men
torde inte vara högre än vad man utomlands
räknar med för utvecklingen av en ny reaktor-
typ-
Frågan uppställer sig då, hur stor del av
dessa investeringar, som kan motiveras med
hänsyn till kraftproduktionsapparatens utbyggnad.
Under tiden fram till 1980 kan Sveriges totala
tillskott i kondenskrafteffekt beräknas till
åtminstone 4 000—6 000 MW, varav kanske en
tredjedel eller hälften kommer att utgöras
av-atomkraft. Kraftindustrins andel i
erfarenhets-och utvecklingskostnad bör stå i rimlig
proportion till den nyssnämnda kostnaden. Vattenfall
har påtagit sig, respektive förklarat sig beredd
att stå för utvecklingskostnader av
storleksordningen 150 Mkr.
I princip har även de privata och
kommunala kraftföretagen gjort liknande bedömningar,
fastän nivån av skäliga utvecklingskostnader
satts något lägre. Man har i detta sammanhang
undersökt möjligheterna att få erfarenheter av
en alternativ utvecklingslinje genom att bygga
en medelstor reaktor av amerikansk
lättvatten-typ. Det har sagts, att denna i utvecklingstid
ligger några år, kanske sex år före
tungtvatten-linjen, vilket för kraftföretagen innebär mindre
riskmoment beträffande anläggnings- och
driftkostnader. Ett sådant projekt, Simpevarp på
ca 60 MW, gemensamt för en grupp storföretag
och beräknat till 120 Mkr. i
anläggningskostnader, skulle ge dessa företag tillgång till
kunskap utifrån och nödvändiga erfarenheter av
planering, konstruktion, byggande och drift av
atomkraftverk. Koncession för uppförandet
beviljades 1960. Projektet utgör en önskvärd
breddning av det svenska programmet till en
måttlig kostnad."
Likströmslänken i storkraftsystemen
Uno Lamm, Asea, likströmsöverföringens
fader, förenklade först frågan om likströmmens
ekonomiska berättigande i en storkraftlänk att
548 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
