Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 21 - Stora passagerarfartyg, av Bo G A Jonsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. S.
Längdsnitt av
"Oria-na" med
maskinarrangemang och
manöverpropellrar.
Manöverpropellrar
Turbogenerawrrum
Pannrum Maskinrum
Stabilisatorrum
Manöverpropellrar
hand av en speciell transportör, som på två
timmar kan lasta eller lossa hela lasten.
Transportören är teleskopiskt utskjutbar genom
sidoportar i endera fartygssidan över kaj, och
den kan vidarebefordra bagaget genom
specialhissar till godtycklig punkt i
passagerarutrymmena.
Fartyget är i stort sett vertikalt uppdelat i
två klasser, första klass förut och turistklass
akterut. Genom "växelhytter" kan man
beroende på antalsfördelningen i klasserna få plats
för 2 188 eller 2 238 personer. Besättningen
omfattar 1 000 man.
Hytter och andra lokaler är i stor omfattning
beklädda med perstorpsplattor. För ökat
brandskydd har man använt ca 18 500 m2
obrännbart Marinite-material. För brandskyddet är i
övrigt också väl sörjt, och fartyget har en
omfattande säkerhets- och manöverutrustning med
TV-övervakning från bryggan.
»Oriana"
Den 3 december 1960 gick Peninsular & Orient
Lines turbindrivna fartyg "Oriana" på sin
jungfruresa från Southampton till Australien
via Medelhavet och vidare till
nordamerikanska hamnar. Det 245 m långa fartyget har byggts
av Vickers-Armstrongs (Ship-builders) Ltd. i
Barrow-in-Furness. Fartyget, som har ett
relativt okonventionellt utseende, fig. 7, uppges ha
kostat ca 210 Mkr., tabell 1. Namnet "Oriana"
var Elizabeth I:s samtida poetiska täcknamn.
Utformning och byggnadssystem
Fartyget har en form på överbyggnaden, som
säkert är praktisk, men som knappast kan
sägas vara vacker. Utformningen är dock väl
undersökt på National Physical Laboratory i
Teddington vid London för att ge frihet från
röknedslag på däcken. Fartyget förefaller ha två
skorstenar, men den akterliga av dessa
innehåller dock bara ventilationskanaler för
maskinrummet, fig. 8. överbyggnaden är av
lättmetall och fartyget har 11 däck.
Skrovet har förstävbulb och en stabilisator.
För manövrering finns förutom konventionella
anordningar också manöverpropellrar i såväl
för som akter, fig. 8 och fig. 9. Denna
anordning medför att fartyget kan förflyttas
parallellt med sig självt i sidled.
Skrovet är helsvetsat och till stor del byggt
av sektioner med upp till 50 t vikt.
överbyggnaden som innehåller 1 040 t aluminium är
Fig. 10.
"Oria-nas" akterskepp
med
passagerar-verandor.
Fig. 9.
Principskiss av [-manöverpropellrarnas-]
{+manöverpro-
pellrarnas+}
anordning pä
"Oriana".
stegs ångturbiner utan omkastbar
rotationsriktning, direkt kopplade till två generatorer. De
två drivmotorerna är inneslutna i ett och
samma motorhus, men är ändå självständiga
elektriska enheter. Maskineriet ger normalt 68 000
hk axeleffekt vid 136,5 r/m, och högsta
axeleffekt under längre arbetsperioder kan uppgå
till 85 000 hk vid 147 r/m. Tjänstefarten är
27,5 knop. Vid prov på fartbana har fartyget
gjort 29,3 knop vid 88 000 hk axeleffekt och
propellervarvtalet 148,2 r/m.
Utrustning och inredning
Fartyget har 22 livbåtar av glasfiberarmerad
plast. Passagerarnas resgods och bilar tas om
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 17 565
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
