Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 21 - STF april - Rörelsefrihet för kapital framstegsfrämjande? - Masrar och lasrar - Effektivare turbinkondensatorer och värmeväxlare - Agas tröghetsnavigeringssystem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommer en anslutning med EEG till stånd får vi
automatiskt en friare internationell kapitalmarknad
— om inte kommer regeringen ytterligare att
beskära vår frihet.
Masrar och lasrar
Kvantelektroniken är elteknikens nya våg sade
Sigfrid Yngvesson, CTH, som inledning till sitt
föredrag inför SER fredagen den 6 april. Därmed
menade han att man nu inom elektroniken i hög grad
sysselsätter sig med till atomer bundna elektroner
medan den traditionella elektroniken huvudsakligen
arbetade med fria elektroner, helst i vakuum.
Denna kvantelektronik har avkastat sådana remarkabla
nyttigheter som ammoniakmasern med en
korttidsstabilitet på KT12 och H-masern med en
motsvarande noggrannhet på 10""—10"15, vidare förstärkare
utnyttjande masrar av rubin, safir, rutil och smaragd,
vilka med en teoretisk brustemperatur på mindre än
4°K kan registrera ett fåtal radiofrekventa kvanta
(Tekn. T. 1958 s. 503, 1045 och 1173; 1961 s. 493)
samt slutligen lasern, vilken ger en koherent,
monokromatisk och smalvinklig ljusstrålning som
eventuellt kommer att medge praktiskt taget
obegränsad informationsöverföring (Tekn. T. 1960 s. 809;
1961 s. 12, 422 och 1037).
Av masern finns det två grundtyper,
kavitetsma-sern då kristallen sitter i en kavitet eller
vandrings-vågmasern med kristallen i en fördröjningsledning.
För att den låga brusnivån skall nås så måste
kristallen kylas vilket blir dyrt. Varje 4 h experiment
vid CTH kostar ca 300 kr. och skall man ha en
heliummaskin för kontinuerlig drift så kostar den
nu 300 000 kr. Ett billigare system som kyls med
flytande luft ger brustemperaturen 100°K. Masrar
skulle lämpa sig väl för radar om ej masern lätt
mättades av en för stark signal och därefter
behöver ca 100 ms för att hämta sig.
Lasern ger nu högre ljustäthet i korta blinkar än
någon annan jordisk ljuskälla. Maximala effekten
i blinken är ca 1 MW och ger en ljustäthet som
räknat över hela spektrum är 106 gånger så stark
som solljuset och räknat per Hz 1012 gånger så stark.
Med linser når man energitätheten 1016 W/m2. Vid
dessa höga värden får man icke-linjära fenomen,
t.ex. rött ljus insänt i en kvartskristall ger blått
ljus. Lasern skulle ge oöverträffade
radiokommunikationer om man lyckades hitta på ett bra sätt att
modulera ljuset och om man ej hade atmosfär och
moln. Möjligen kan man tänka sig att lägga ut
"kablar" för dessa höga frekvenser i form av invändigt
spegelblanka rör. Moduleringen försvåras av att
laserns uteffekt har små taggar i tiden, dvs.
oförklarliga, plötsliga effekttoppar av ca 1 ^s varaktighet.
Det hopp man hyst att lasern skulle ge möjlighet
till extragalaktisk teletrafik har släckts då man
funnit att man ej kan göra större speglar så plana att
koherensen hos ljuset bibehålls. En puls med 10*
joules energi ger nu endast 1 ljuskvantum på 1
ljusårs avstånd. Men för dödsstråleproduktion
torde lasern ha stora möjligheter. En kärnenergidriven
laser i en satellit skulle med en pulsenergi av 10°
joule kunna bränna sönder varje tänkbart mål på
jorden.
Om lasern talade även Erik Ingelstam som
uppträdde vid sammanträde med Tekniska Fysikers
Förening tisdagen den 17 april. Helt naturligt lade
Ingelstam stor vikt vid de möjligheter som lasern
öppnar inom optiken. Dess ljus är, som även
Yngvesson framhöll, spektralrent, koherent i tid och
rum och dessutom mycket parallellt. En ljusstråle
till månen skulle kunna koncentreras till en cirkel
med radien 25 km. Experimentella svårigheter be-
gränsar dock ännu effekten till belopp som ligger
vida under de teoretiskt möjliga. Synligt ljus
motsvarar en frekvens av 5 ■ 10" Hz, vilket om
module-ringsproblemet kan bemästras, för överskådlig tid
bör lösa telekommunikationens bandviddsproblem.
Detta förklarar den våldsamma kapplöpning som
äger rum mellan olika forskningsinstitutioner främst
i USA alltsedan de första teoretiska spekulationerna
om stimulerad emission.
Effektivare turbinkondensatorer
och värmeväxlare
I samband med Mekaniks årsmöte tisdagen den 10
april hölls i Värmeströmsgruppens regi föredrag oin
"Effektivare turbinkondensorer och värmeväxlare
— en resumé över nyare utveckling och
tillämpning". Erik Henriksson och Erik Stenstedt, de Laval
Ljungström Apparat AB, Linköping, talade.
Henriksson redogjorde för det konstruktiva
utförandet och verkningssättet hos turbinkondensorn
och beskrev ångans väg genom tubknippet,
konden-sationsförloppet och luftevakueringen. Som tillåtet
riktvärde på syrehalt i kondensatet angav han 0,014
mg/1 vid normal last. Värmegenomgångstalet k
skisserades empiriskt som funktion av
kylvattenhastigheten inuti tuberna och i samband härmed
jämförde Henriksson amerikanska och svenska
undersökningar. De svenska ger ungefär 20 % högre
k-värden än de amerikanska. Som riktvärde på k
vid 1,5 resp. 1,0 m/s kylvattenhastighet uppgavs 3 000
resp. 3 500 kcal/m2, h, °C. Olikheterna i
längdutvidgning hos tub och mantel hos en kondensor kan
kompenseras på två sätt med eftergivande membran.
Slutligen redogjorde Henriksson för läckprov på
turbinfästningarna till en av
Stenungsundskraftver-kets kondensorer. Maximalt inläck uppgavs till 1
1/dygn.
Stenstedts föredrag gällde värmeväxlarproblem i
allmänhet. Som exempel på värmeväxlande
apparater ingående i moderna värmekraftverk visade
han kopplingsscheman från Stenungsundsverket och
Hässelbyverket och bilder av högtrycksförvärmare
med hårnålstuber. Svetsförslutet ytterhölje
rekommenderades. Som alternativ till hårnålsutförandet
beskrevs ett par utföranden med flytande
vändkammare. Avslutningsvis redogjorde Stenstedt för den
principiella uppbyggnaden av en oljekylare med
kamflänsade tuber.
Agas tröghetsnavigeringssystem
Vid Flygteknikernas och Skeppsbyggarnas
gemensamma sammanträde onsdagen den 11 april
berättade Carl-Erik Granqvist, teknisk direktör vid Aga,
om "Ett nytt system för tröghetsnavigering".
Att utveckla tröghetsnavigeringssystem ansåg
Granqvist vara något av det svåraste man kan ge sig på.
För att man skall kunna uppnå rimlig noggrannhet
i positionsbestämningen under en drifttid som
svarar mot åtminstone ett flyguppdrag, måste man
ställa mycket höga krav på precisionen hos de
viktigaste ingående komponenterna i en
tröghetsplattform, speciellt de tre gyrona och accelerometrarna.
I typiska fall kan det krävas gyron med en drift om
högst några hundradels grader per timme. Dels blir
utvecklings- och tillverkningskostnaderna mycket
höga, dels fordras god konstans i miljön.
Plattformen kan behöva hållas vid konstant temperatur
med högst några tiondels graders tillåten variation.
Vid konventionella tröghetsnavigeringssystem
erhålles distansen genom dubbelintegrering av
noggrant uppmätta accelerationer i minst två riktningar.
Tillräckligt noggrann integrering med analogiteknik
blir mycket svår att realisera. Vid Agas nya system
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
