- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
593

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 22 - Elkraften i Sovjetunionen, av Gunnar Hambraeus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Värmekraft

Elkraften i
Sovjetunionen

621.311.1(47)

Sovjetunionen har mycket stora tillgångar av
kol, olja, naturgas och vattenkraft.
Energiproduktionen ökar också hastigt, speciellt av
naturgas och olja. Procentuellt minskar kolets
roll i energiförsörjningen medan oljans och
framför allt naturgasens ökar. År 1975
beräknas en fjärdedel av energin alstras i förrn av
naturgas. Vattenkraftens andel är relativt
liten. Energiförbrukningen per invånare var
1957 i Sovjetunionen 2,8 ekvivalenta ton
stenkol per år och invånare. Motsvarande värde
för hela Västeuropa var 2,9 och för Sverige 4,2.
År 1961 producerades i Sovjet ca 325 GWh
elkraft (jfr Tekn. T. 1955 s. 893). Det är en
åttondel av världsproduktionen. Produktionen
har under 1950-talet ökat med 12,5 % per år,
motsvarande en fördubbling på sex år.

Man förutser nu en minskad ökningstakt
motsvarande ett åttafaldigande av
elkraftproduktionen 1960—1980. Det innebär att man under
1960-talet skall bygga ca 10 000 MW/år. Av de
totala industriinvesteringarna under
innevarande sjuårsplan kommer 13,5 % på
kraftanläggningar. Möjligen kan man få svårigheter
att skapa avsättning för elkraften.
Tyngdpunkten av energiutbyggnaden
förskjutes österut. Ural, Sibirien, Centralasien,
Trans-kaukasus och Fjärran Östern svarar nu för mer
än hälften av all nybyggnad. I de nuvarande
utbyggnadsplanerna ingår vattenkraften med
ca 20 %, fig. 1.

Sammandrag av föredrag av Uno Sandström inför Svenska
Vattenkraftföreningen vid dess årsmöte den 26 april 1962.

År 1961 var ångkraftproduktionen i
Sovjetunionen 241 TWh, dvs. ca 8 gånger så stor som
Sveriges totala produktion. Den installerade
effekten i värmekraftverken var ca 50 000 MW.
En stor del av den ryska elkraften alstras i
mycket små stationer. År 1958 producerades ca
10 % av kraften i över 100 000 stationer
(medeleffekt 40 kW) där 800 000 arbetare
sysselsattes (25 man/MW). Återstående 90 %
produceras i större stationer med en sammanlagd
arbetsstyrka av 100 000 man.

I nuvarande omfattande utbyggnadsprogram
har man standardiserat aggregat- och
stationsstorlekarna. De största aggregaten, på 300—
600 MW, arbetar med överkritiska data, tabell
1. Som standard för stationsstorlekarna har
man valt 600, 1 200 och 2 400 MW. 600
MW-stationen innehåller fyra aggregat på 150 MW,
1 200 MW-stationen sex på 200 MW och den
största åtta aggregat på 300 MW.

De flesta ångkraftverk byggs nu för naturgas
och olja. Undantag utgör vissa större
ångkraftverk i Sibirien och Kazakstan, där man tar kol
i dagbrott.

Vid byggandet av de stora ångkraftverken
söker man i så stor utsträckning som möjligt
utnyttja fabrikstillverkade byggelement. För det
första ångkraftverket på 2 400 MW, i
Konako-vo, nordväst om Moskva, uppges man kunna
nyttja fabrikstillverkade betongblock till 80 %
av betongarbetena.

Elkraftproducerande fjärrvärmeanläggningar
fanns 1957 i 160 städer. Man skall mer än
fördubbla fjärrvärmeeffekten mellan 1958 och
1965.

För att kunna distribuera värme inom större
områden experimenterar man med ett nytt
systern utan återledning. Sedan vattnet har
använts till uppvärmning tappar man av det som
behövs som varmvatten medan resten får rinna
bort.

Av gasturbiner har man aggregat på 25 och
50 MW och arbetar på enheter på 100 MW.

Vattenkraft

Inom Sovjetunionen finns vattenkrafttillgångar
utbyggbara för 1 720 TWh/år (11—12 % av
hela jordens). Av dessa ligger 9 % i den
europeiska delen och Ural, 6 % finns i Kaukasus
och 85 % öster om Ural.

Tabell 1. Aggregat- och ångdata för de 42
stationer på minst 500 MW som bygges 1959—1965

Antal aggregat Aggregat effekt MW Ångtryck atö [-Ångtemperatur-] {+Ång- temperatur+} °C

46 100 90 535

27 150 130 565
38 200 130 565

28 300 240 580
2 600 240 580

(2 axlar)

KujbysjevÆ

Krasno:
jarsk .

[Brotsl:

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3

Fig. 1. Karta
över
vattenkraften i
Sovjetunionen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0623.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free