Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 22 - Elkraften i Sovjetunionen, av Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De kraftrikaste floderna är Lena och Jenisej,
som vardera kan ge ca 160 TWh/år.
Årsme-delvattenföringen vid Lenas mynning är 15 000
m3/s och vid Jenisejs 17 000 m3/s. I den
europeiska delen är Volga (54 TWh/år) och Dnjepr
(15 TWh/år) de vattenkraftrikaste floderna.
Ända fram till 1955 producerade Sverige
mera vattenkraft per år än Ryssland. Under 1960
producerade dock Sovjet ungefär dubbelt så
mycket som Sverige, fig. 2.
Den utbyggda vattenkraften ligger
huvudsakligen i den europeiska delen. I Volga är byggda
eller under byggnad kraftverk för sammanlagt
40 TWh/år. Största är Kujbysjev (2 100 MW)
och Volgograd, förut Stalingrad (2 300 MW).
Den förra stationen har 20 aggregat på
vardera 105 MW. Medelvattenföringen är 7 600
m3/s (maximalt 64 000 m3/s). Det största
kraftverket i Dnjepr är på 650 MW (jfr Tekn. T.
1955 s. 897). öster om Ural, i floden Jenisej
med bifloden Angara, håller man på att bygga
eller planerar för sex vattenkraftverk för
tillsammans 68 TWh/år, dvs. dubbla svenska
produktionen.
De största kraftverken är Bratsk i Angara, fig.
3, och Krasnojarsk i Jenisej. Bratsk kommer att
byggas ut för totalt 4 500 MW. I första stadiet
installeras 18 aggregat med francisturbiner på
vartdera 225 MW. De första togs i drift 1961.
Betongdammen i Bratsk är 125 m hög. Av
magasinet kan man för reglering utnyttja 50 000
milj. m3 (fem gånger Vänern-magasinet).
Krasnojarsk får en effekt på 5 000 MW och
en medelproduktion av 30 TkWh/år. Effekten
skall kunna ökas till 6 000 MW. Den 1 km
långa ocli 120 m höga betongdammen dämmer
ett 400 km långt magasin som blir en halv gång
större än i Bratsk. Aggregaten, francisturbiner
med 7,5 m löphjul, skall vartdera ge 500 MW.
Bärlagret ligger på turbinlocket. Första
aggregatet tas i drift 1965.
Vattenavdunstningen i de varma och torra
södra delarna av landet ger stora problem.
Vissa diskuterade lösningar kommer att påverka
vattenkraftförhållandena.
I Kaspiska Havet har 1930—1960 ytan sjunkit
2,5 m. Under 1960-talet väntas den sjunka
ytterligare 1 m. Ett på grund av bevattning minskat
tillflöde genom floderna Volga och Ural räcker
ej att ersätta vad som avdunstar. I norra delen
av Kaspiska Havet är stränderna låglänta och
strandlinjen flyttar sig uppemot 1 km/år. Detta
område är centrum för fisket i Ryssland och
ger 90 % av all rysk kaviar. Det sjunkande
havet beräknas kosta ryssarna 5 000 Mkr/år.
En diskuterad lösning är att sammanbinda
Kama, en biflod till Volga, med Petjora som
mynnar ut i Barents Hav. Via ett gemensamt
regleringsmagasin, överbryggande åtskiljande
250 km, skulle en del av det vatten som nu
rinner norrut i Petjora föras till Kama och
Kaspiska Havet. Man skulle också kunna med en
kanal föra över vatten från Don till Volga.
Enligt "Apolloplanen" skulle den norra delen
av Kaspiska Havet avskäras med en 450 km
lång damm på högst 3,5 m djup.
Miljarder kWh
Fig. 2.
Vatten-kraftproduktionens utveckling
i Sovjet, USA
och Sverige
1935—1960.
Fig. 3.
Kraftstationen Bratsk
i Angara, biflod
till Jenisej.
Ett annat exempel på avdunstningsproblem är
Sevan-sjön och dess utflöde Razdan där 1 900
m fallhöjd nyttjas i sex kraftstationer.
Tillflödet till sjön, stor som Vättern, är 42 m3/s men
bara 1,5 m3/s avgår i utflödet. Genom att sänka
ytan 40 m och därigenom minska avdunstning-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
