Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 23 - Södertälje-störningen i kraftförsörjningen, av Bertil Mattsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inom Vattenfall sedan åtskilliga år tillämpats
metoder som innebär att man försöker ställa
kostnaden för reservåtgärderna i relation till
avbrottskostnaden. Avbrottskostnaden uppstår
på grund av produktionsbortfall, försämrad
kvalitet på tillverkade produkter förseningar i
kommunikationer osv. Oberoende av vem som
drabbas av kostnaden, kan denna i sista hand
återföras till kraftleverantören som en
belastning på dennes "good will" och
kraftleverantören bör därför ta på sig ansvaret att söka
göra sitt produktions- och distributionssystem
så jämnstarkt som möjligt med hänsyn till
avbrottskostnader och kostnader för
reservåtgärder.
Avbrottskostnaden är starkt beroende av
belastningens karaktär, och den är speciellt svår
att uppskatta då det gäller hushållsabonnenter
och vissa allmänna behov, som t.ex.
gatubelysning. Som ett genomsnitt för en blandad
belastning har en kostnad ca 40 gånger så hög
som kraftpriset använts. Relationen kan verka
förvånande, men torde kunna ses som ett
uttryck för industrins och det
genomelektrifie-rade samhällets beroende av elkraften.
Tillämpat på avbrottet i Södertälje ger det
angivna värdet en avbrottskostnad av ca 3 Mkr.
Om man med utgångspunkt från tillgänglig
felstatistik och i fullt medvetande om
osäkerheten i detta underlag, söker uppskatta risken för
en störning som den föreliggande, får man för
Södertälje-stationen en genomsnittlig årlig
avbrottskostnad för fel av detta slag uppgående
till högst några tiotal tusen kronor. Slutsatsen
härav skulle bli, att en investering av högst
200 000 kr. rent sannolikhetsmässigt skulle ha
varit försvarbar, om den kunnat väsentligt
nedbringa avbrottstiden i Södertälje. Som
jämförelse kan nämnas, att kostnaden för en
ytterligare inmatningspunkt i Södertälje med full
reserv för den befintliga stationen skulle dra
en kostnad som får räknas i flera miljoner
kronor.
Slutsatserna kan verka nedslående. Den till
synes relativt höga värderingen av
avbrottskostnaden skulle alltså trots allt resultera i att
avbrott av den omfattning och med de
olägenheter som explosionen i Södertälje vållade,
skulle få accepteras. Så är nu dess bättre inte
fallet.
Den tekniska utvecklingen går definitivt i
riktning mot utomhusstationer där
förutsättningarna för en störning som denna kan anses
minimala. Man får härvid den högre
driftsäkerheten utan extra kostnader.
I den mån apparater med olja ställs upp
inomhus — t.ex. vid lägre spänningar -— kan man
genom byggnadstekniska åtgärder väsentligt
minska risken för omfattande avbrott.
Konstruktioner med tak på pelare, kombinerade
med lätta väggelement som ger vika vid en
explosion har redan använts i sådana fall.
Vid beräkning av avbrottskostnaden har inga
hänsyn till beredskapsmotiv tagits. Sådana
hänsyn medför i många fall att reserven blir
mer omfattande än vad som framgår av det
föregående. Som exempel kan anges, att en
ytterligare inmatningspunkt i Södertälje redan
tidigare diskuterats och nu är under
projektering. I verkligheten har också mycket
långvariga avbrott betraktats som allvarligare än
vad avbrottsvärderingen ger vid handen. Vissa
katastrofer "får " helt enkelt inte inträffa. Man
kan beräkningsmässigt tänka sig detta uttryckt
så, att avbrottsvärderingen kompletteras med
en "katastroffaktor", som ökar vid ökande
avbrottstid.
De angivna dimensioneringsprinciperna
innebär ett slags försäkringsliknande obligatoriskt
grundskydd i form av reservutrustning, som
via elkraftavgifterna får betalas av samtliga
konsumenter. Härutöver bör varje konsument
överväga om ytterligare åtgärder är
motiverade, t.ex. i form av lokala reservaggregat för
livsviktiga funktioner eller i form av
avbrottsförsäkring.
I anslutning till frågan om kostnaden för
avbrott kan det vara av intresse att jämföra med
de principer som tillämpas vid
dimensioneringen av produktionsapparaten.
Vattenkraftutbyggnaderna i Sverige dimensioneras i dag
så, att elransonering kan väntas i genomsnitt
1 år på 30. Detta innebär att kostnaderna för
bortransonerad kraft i runt tal sätts till 10
gånger kraftpriset, således en väsentligt lägre
siffra än avbrottsvärderingen.
Personsäkerhet
Explosionen i Södertälje medförde dess bättre
inga personskador, och så vitt bekant vållade
det långa avbrottet inte heller några
allvarligare olycksfall. En arbetande brytare innebär
alltid ett faromoment, och eftersom man inte i
förväg vet när en brytare kan få
utlösningsimpuls från reläskydden har man
instruktions-mässigt sökt att i möjligaste mån nedbringa den
tid som personalen tillbringar i
ställverksutrymmen inomhus. Eftersom dessa utrymmen
dock måste besökas för inspektioner och
arbeten, har personsäkerheten ägnats stort
intresse genom åren. Utvecklingen mot
utomhusstationer för de högre spänningarna är härvid
ett steg i rätt riktning, och i fråga om
inom-husstationerna har man successivt försökt att
nedbringa mängden olja i apparaterna.
Hänsynen till personsäkerheten får gå före snart
sagt alla andra motiv, och den medför ofta, att
man får en driftsäkerhet som ligger väsentligt
över den som en rent ekonomisk
avbrottsvärdering skulle ge.
Lärdomar av störningen
Ett omfattande arbete pågår inom Vattenfall
för att klarlägga risken för att störningar
liknande den i Södertälje skall kunna uppstå på
andra håll och för att undersöka om några
ändringar i dimensioneringsregler,
konstruktionsprinciper eller driftrutiner är påkallade.
I fråga om oljeminimumbrytare för de högsta
spänningarna torde utvecklingen fortsätta i
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
