Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 23 - Nya metoder - Elektrolytisk utfällning av rutenium, av U T—h - Andras erfarenheter - Silikoner innehållande nitrilgrupper, av SHl - Tetrametylensulfon — ett lösningsmedel, av SHl - Homopolymerisation av maleinsyraanhydrid, av SHl - Titanlegeringar med hög duktilitet, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hydroxiden utfaller. Denna blandas i färskt tillstånd
med dubbla teoretiska mängden fast sulfaminsyra.
och blandningen upphettas långsamt varvid en
mörkbrun lösning av nitrosylsulfamat fås. Genom
utspädning med vatten ger denna direkt lämplig
lösning för elektrolytisk utfällning av rutenium.
Bästa resultatet erhölls med en ruteniumhalt av
5 g/1, strömtäthet 8 A/dm2, temperatur 70°C. Härvid
erhölls ett katodströmutbyte av 5—7 %. Detta låga
strömutbyte är karakteristiskt för flera av
platinagruppens metaller. Man uppnår alltså en
skikttjocklek av ca 5 (xm/h. Det utfällda skiktet har hög glans.
Det har emellertid rätt höga inre spänningar 3 000—
5 000 kp/cma, varigenom ytan lätt får sprickor.
Dessa går dock ej på djupet. Man har liksom för
rodium försökt minska spänningarna genom tillsats
av 6 g/1 aluminium- eller magnesiumsulfat, men
effekten var obetydlig. Hårdheten ökade däremot
från 800 till 1 200 D.P.N. vid aluminiumtillsatsen.
Den använda elektrolyten är mycket stabil, vilket
skiljer den från nitrosylfri ruteniumsulfamatlösning
med samma metallinnehåll, som också provats med
gott utfällningsresultat.
Butenium synes sålunda kunna bli en ekonomiskt,
mekaniskt och korrosionsmässigt fördelaktig
ersättning för rodium (F H Reid & J C Blake i
Trans-actions of the Institute of Metal Finishing maj 1961
s. 45). UT—h
Polymerer med hög halt av nitrilgrupper är lösliga
bara i dioxan och metyletylketon. Trots polariteten
är nitrilsilikonerna inte biandbara med vatten, men
de är inte vattenavstötande och stabila även i
kokande vatten. De hydrolyseras dock av starka syror
och baser.
Dimetylsilikoner tål 200°C i luft under 80—100 h;
med bara 3—5 mol-% nitrilgrupper blir livslängden
1 500—2 000 h. Om halten nitrilgrupper överstiger ca
5 %, börjar dessa avspjälkas vid upphettning, och
en kolhaltig, missfärgande produkt uppstår
(Chemical & Engineering News 29 maj 1961 s. 46). SHl
Tetrametylensulfon — ett lösningsmedel
Tetrametylensulfon är en starkt polär förening med
mycket goda egenskaper som lösningsmedel. Den
har sålunda hög kemisk och termisk stabilitet, är
blandbar med vatten och är ett utmärkt
lösningsmedel för många organiska föreningar. Den smälter
vid något över rumstemperatur, kan användas vid
upp till 200°C och har hög flampunkt. Föreningen
är därför av intresse som reaktionsmedium och
extraktionsmedel.
Tetrametylensulfon har länge varit känd men har
hittills inte tillverkats i kommersiell skala. Nu har
den emellertid blivit tillgänglig i försökskvantiteter
under handelsnamnet Sulfolane, och den kommer
snart att tillverkas i kommersiella kvantiteter i
Shells fabrik i Stanlow, England (enl. Svenska
Shell). SHl
0 andras erfarenheter
Silikoner innehållande nitrilgrupper
I experimentkvantiteter tillverkas en ny typ av
flytande silikoner, som är sampolymerisat av
/?-cyano-etylmetyldiklorosilan och dimetyldiklorosilan. De
båda monomererna kombineras i olika
mängdförhållanden så att produkter med olika mängd
nitrilgrupper erhålls. Polymererna har hög dielkonstant
och är lösliga i de flesta kolväten.
Man framställer fyra produkter med 10, 25, 50 och
100 mol-% cyanoetylmetyldiklorosilan som
motsvarar 5, 12,5, 25 och 50 % utbyte av metylgrupper
mot cyanoetylgrupper. De erhålls genom en
hydro-lysreaktion med katalysator varvid
hexametyldisi-loxan används som kedjestopp.
Polymermolekyler-na består av i genomsnitt ca 20 strukturenheter.
Man tror att de nya silikonerna skall bli av
intresse på grund av deras ovanliga elektriska
egenskaper. Dielkonstanten för de fyra produkterna
varierar från lägst 3 vid 60 Hz till 19,6 vid 100 kHz mot
ca 2,75 för en typisk dimetylsilikon. De bör därför
vara av värde som dielektrikum i kondensatorer för
höga frekvenser. En nackdel är dock att
förlustfaktorn är låg vid låg halt av nitrilgrupper och hög vid
hög halt av dessa.
Vätskorna kan också användas som icke reaktiva,
icke flyktiga mjukningsmedel, varvid de samtidigt
ger antistatiska egenskaper åt slutprodukten.
Nitrilsilikonerna är polära föreningar och deras
polaritet växer med halten nitrilgrupper. De minst
polära är lösliga i icke-polära vätskor, t.ex. toluen,
fotogen, eter, aceton, butanol och koltetraklorid.
Homopolymerisation av maleinsyraanhydrid
Man använder maleinsyraanhydrid i åtskilliga
sampolymerisat men alla försök att polymerisera
an-hydriden ensam, dvs. att homopolymerisera den,
har så länge strandat att många trott att det är
omöjligt på grund av en särskild kombination av
sferiska och polära egenskaper hos
maleinsyraan-hydridmolekylen.
Nu har man emellertid i USA polymeriserat
an-hydriden ensam med y-strålning från kobolt-60 som
initiator. Produkten är en polymer med hög molvikt
(23 100) motsvarande en polvmerisationsgrad på
199. En 10-procentig lösning av monomeren i
ättiksyreanhydrid bestrålades med en doshastighet av
0,195 Mrad/li; totaldosen var 43 Mrad.
Polymeren isolerades genom utspädning av
lösningen med butanon, fällning med överskott på
torr toluen, tvättning av den utfällda polymeren
med toluen och torkning av den i vakuum vid 60°C.
Varken maleinsyra- eller
maleinsyraanhydridpoly-mer visar tecken på kristallinitet (Chemical &
Engineering News 11 sept. 1961 s. 52; Paint
Manu-facture nov. 1961 s. 372). SHl
Titanlegeringar med hög duktilitet
Vid bearbetning av titanlegeringar av <x- eller
a-ß-typ är det ibland nödvändigt att upphetta dem till
en temperatur över omvandlingspunkten till /S-fas
(885°C) varvid deras duktilitet avtar och förblir låg
även efter en efterföljande anlöpning. Orsaken är en
minskning av halten duktil a-fas (Tekn. T. 1957 s.
879). Vidare får legeringarna grovkristallin struktur.
Visserligen kan man bryta ned strukturen och öka
materialets duktilitet genom varmbearbetning, t.ex.
smidning, vid en temperatur inom a-/S-området till
en betydande reduktion, t.ex. 50 %, men
varmbe-arbetningen drar betydligt mera arbete och medger
mindre reduktion vid denna relativt låga temperatur
än vid en temperatur inom ^-området.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
