- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
619

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 23 - Andras erfarenheter - Titanlegeringar med hög duktilitet, av SHl - Böcker - ITK matematikbibliotek, av Bertil Nyman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Man har emellertid nu funnit att om en liten mängd
bor sätts till en legering av a- eller a-ß-typ, kan den
upphettas till en temperatur inom /?-området utan
allvarlig duktilitetsförlust efter anlöpning och utan
korntillväxt. Samma förbättring av duktiliteten
erhålls efter upplösningsbehandling och
utskiljnings-härdning.

Bor kan sättas till titanlegeringar, innehållande upp
till 15 % Mo, 2,5 % Cu, 10 % Al eller 12 % Mn
eller 10 % Al tillsammans med upp till 12 "lo Mn,
10 % Zr eller 20 % V. Bor har god verkan vid
halter på 0,005—0,5 %; en halt mindre än 0,1 % B
är särskilt fördelaktig. Överstiger borhalten 0,5 %,
avtar legeringens duktilitet vid upphettning till över
900°C, och är den 0,9 %, blir duktiliteten låg.

Bor har vidare någon kornförfinande verkan och
sänker den lägsta användbara
smidningstemperatu-ren med upp till ca 100°C. Någon ökning av de
bor-haltiga legeringarnas brottgräns och 0,2-gräns har
också iakttagits efter upphettning till en temperatur
inom ^-området. Bortillsatsen har ingen inverkan
på legeringarnas kryphållfasthet (Engineers’ Digest
sept. 1961 s. 67). SHl



böcker

ITK matematikbibliotek, bd 1—10, av Lennart
Brandqvist. Institutet för Tekn. Kurser,
Stockholm 1961. 1 489 s„ ill. 274,50 kr.
Ur företalet citeras följande: "ITK
matematikbibliotek som utgår från de enkla räknesätten och slutar
vid en nivå motsvarande ingenjörskompetens i
matematik har tillkommit för att ge var och en
möjlighet till utbildning genom självstudier . .. Varje nytt
matematiskt problem beskrives på ett uttömmande
sätt och belyses med konkreta exempel. Steg för
steg förs man på ett naturligt sätt in i den högre
matematiken som öppnar fascinerande
perspektiv.. . Genom denna uppläggning är
matematikbiblioteket också en utmärkt uppslagsbok — i sin
moderna form saknar det motstycke —
matematikbiblioteket bör läsas av alla som vill vidareutbilda
sig genom att öka sin matematiska kompetens —
kort sagt av alla som vill framåt. . . Vårt mål har
varit att täcka klyftan mellan de mångordiga, men
ofta ofullständiga läroböckerna av populär typ och
de å andra sidan en smula "torra" skolböckerna med
sin brist på belysande exempel."

Efter citatet ur detta inte så alldeles blygsamma
företal följer här ytterligare några citat. Förf. vill
bevisa, att ]/a \’’b = Vab (bd 1, s. 35). Utan att
tidigare ha nämnt något om potenser för han "beviset"
på följande sätt: "En kvadratrot kan skrivas som en
dignitet med exponenten V2, dvs. ]/a = ai. Om vi
multiplicerar ihop två kvadratrötter j/a = ah och
1fb = b1 erhålles alltså al bk = (ab)i = Hal-

va den följande sidan använder förf. till att
beräkna Därvid påstår han: "Om vi utan kännedom
om den regel vi nyss härlett beräknar produkten av
de två kvadratrötterna, erhålles alltså en produkt av
två irrationella tal, vilket också leder till att produk-

ten blir irrationell". Räkning med noll och
oändligheten bedrivs utan räddhåga, "r/0 = °o" och
"a = 0" utan någon restriktion på a. "Vilket tal
som helst upphöjt till 0 är lika med 1" (bd 1, s. 19).
Således är 0° = 1? "Vi har nu en produkt av två
faktorer, vilken produkt är lika med noll. Då måste
de båda faktorerna var för sig vara lika med noll"
(bd 4, s. 105).

Några exempel på definitioner: "En begränsad del
av en linje kallas för en sträcka, vilket är detsamma
som linjens mätetal" (bd 2, s. 4). "Om en series
summa aldrig överstiger ett bestämt värde, hur
många termer man än tar med av serien, så säges
serien vara konvergent" (bd 4, s. 49). Alltså är
serien 1 — 1 + 1 — 1 + ... konvergent?

Matematikbiblioteket innehåller också
tillämpningar inom teknik, sannolikhetskalkyl och statistik. Så
får man t.ex. lära sig, att en nummerskiva på en
telefon medger 151 200 olika sexsiffriga
telefonnummer (bd 10, s. 7) och att en stokastisk variabels
median är "den räta linje som delar ytan under
frekvensfunktionen mitt itu" (bd 10, s. 46). Det
talas om "krafters moment med avseende på
jämviktsläget" (bd 8, s. 69), "uppladdning av en spole"
(bd 9, s. 87) och "den kumulativa frekvensen för
första lampan och andra lampan" (bd 10, s. 36).

De nu anförda citaten utgör endast ett ytterst ringa
axplock bland de större eller mindre felaktigheter,
dunkla uttryckssätt och omotiverade slutsatser, som
förekommer i matematikbiblioteket.
Uppskattningsvis skulle det behövas ett elfte band för enbart
rättelser och förtydliganden.

Vad den pedagogiska framställningen beträffar, så
är denna ofta ganska egenartad. Förf. uppehåller
sig gärna länge vid triviala ting, t.ex. använder han
ett utrymme av 2 dm2 för att skriva upp
kvadraterna på de naturliga talen 1 till 7 (bd 1, s. 14). Viktiga
och svåra saker tar han däremot ofta synnerligen
lätt på. Den enda förberedelsen till räkning med
"digniteter" av formen am’n i bd 4 består i att fyra
kubikrötter och en fjärderot beräknats i bd 1. De
cyklometriska funktionernas definitioner skrivs
bara upp; motsvarande funktionskurvor ritas ej, och
inga förklaringar ges till de olikheter, som
funktionernas variabler satisfierar osv. — Vart och ett
av banden innehåller en exempelsamling. Det
genomsnittliga antalet exempel i dessa samlingar är
35. Alla exemplen är försedda med utförliga
lösningar. Det finns inte i något band ett enda exempel,
som läsaren skall försöka lösa på egen hand!

Ur den avslutande historiken i bd 10 vill jag gärna
ge något citat, t.ex. följande (s. 141): "En aspekt av
Cauchys våldsamma aktivitet är följande: Är 1835
började vetenskapsakademin att ge ut en
veckotidskrift. Genast började Cauchy att fylla tidskriften
med egna långa uppsatser — stundom fler än en i
veckan. Akademin som kände sig besvärad över den
snabbt växande tryckeriräkningen ..." I
"Matematikens män" av E T Bell kan man läsa följande (s.
299): "En aspekt av Cauchys våldsamma aktivitet
är ganska lustig. År 1835 började
vetenskapsakademin ge ut sin veckotidskrift (Comptes rendus).
Cauchy började fylla den nya publikationen med
recensioner och långa uppsatser -—■ stundom mer
än en i veckan. Akademin, som kände sig besvärad
över den snabbt växande tryckeriräkningen ..."
Detta är endast ett kort exempel på egendomliga
likheter mellan två verk, varav inget uppger det andra
som källa. Stundom skriver förf. av fel. Namnet
d’Alembert stavar han fel på fem ställen,
variations-kalkylen definierar han som "uppsökande av en
funktions maximum eller minimum" och a ■ b = b ■ a
kallar han "associativa lagen".

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0649.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free