- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
654

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 25 - Nybyggen - Den nya Motala-sändaren färdig, av WS - Karosserimonteringen börjar i Torslanda-verken, av EBr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dareffektens fördelning till de sex antennmasterna.
Såväl stationsbyggnadens som ringmasternas
antennhus är elektriskt skärmade med kopparplåt, varav
sammanlagt åtgått över 5 000 m2.

Den fädningsreducerande antennen består av en
250 m hög mast i områdets centrum och fem 200 m
höga master, placerade på 630 m avstånd från
centrummasten och med inbördes lika avstånd från
varandra. Jordnätet består av från varje mastfot
radiellt lagda 2 mm koppartrådar. Dessa har
nedlagts i marken med en specialplog och på sådant
djup, att normalt jordbruk ej hindras. Totalt har
ca 500 km tråd nedlagts.

Komponenter till de för anpassning av
antennsystemet till sändaren erforderliga
högfrekvenskretsarna har i huvudsak beställts hos svenska firmor
efter beräkningar och konstruktioner av Televerket.
En ansenlig del av utrustningen har tillverkats av
verkets egen personal.

De båda sändarna kan arbeta var för sig eller
parallellt, varvid 600 kW radioeffekt avges till
antennsystemet. Den elektriska verkningsgraden är
enligt leveransproven ca 65 %. I sändarna
användes rör av vapotrontyp, som karakteriseras av att
det för bortkylning av de elektriska förlusterna
erforderliga vattnet får så hög temperatur, att det
övergår i vattenånga. Ångan avledes genom
självcirkulation till en kondensor, som avkyles genom
självcirkulation av omgivande luft. Genom
avkylningen övergår ångan till vatten av ca 30—50°C
temperatur, vilket rinner tillbaka till sändarrören
för att på nytt kyla dessa, förångas och återigen
nedkylas.

Sändarna är konstruerade för fjärrmanövrering,
varvid en komplicerad automatik sköter driften. Om
t.ex. endast den ena sändaren arbetar och ett fel
uppstår, kopplas sändaren bort. Omedelbart känner
sig automatiken för med ett startförsök. Misslyckas
detta tre gånger, kopplas den andra sändaren in för
drift. Om båda sändarna användes parallellt och
fel uppstår på den ena, bortkopplas denna men
sändningen fortsätter, praktiskt taget utan avbrott,
med den andra.

Proven och mätningarna för intrimning av
antennkopplingsutrustningen var i huvudsak färdiga i
februari 1962. Då påbörjades jämförande
fädnings-mätningar för den gamla och den nya sändaren
med registrerande apparater. Mätningarna utfördes
på elva platser i Sverige på olika avstånd och i
olika riktningar från Motala. Kvalitetsfädning, som
tidigare ofta varit besvärande redan på 80 km
avstånd, har nu icke konstaterats vid avlyssning bl.a.
i Stockholm (200 km), Onsala (200 km) och Visby
(210 km). På avstånd över 300 km har man icke
väntat sig någon avsevärd fädningsminskning.
Genom att sändareffekten ökats till 600 kW från
förutvarande 150 kW, har dock
avlyssningsmöjligheterna på dessa distanser avsevärt förbättrats.

Kostnaderna för hela anläggningen uppgår till 12,9
Mkr., varav för stationsbyggnader 3,8, mast- och
antennanläggning 4,5 och sändaranläggning 3 Mkr. WS

Karosserimonteringen börjar
i Torslanda-verken

Volvos Torslanda-verk skall före 1964 ha en
sammanlagd golvyta på mer än 160 000 m2, och man
räknar med att den samlade årsproduktionen vid
enskiftsdrift skall bli 110 000 bilar vid fullt arbete
i alla koncernens verkstäder. Torslanda-verkens
tomtområde på ca 4 milj. m2 ligger ca 15 km från
Göteborgs centrum och nära platsen för landfästet
för den blivande storbron över Göta älv. Byggna-

derna skall i färdigt skick omfatta tre enplans
verkstadshallar, kontorsbyggnader, kraftcentral och
andra bilokaler. En 2 750 m lång järnväg har byggts
av Volvo till Göteborgs hamn, där rangerbangården
vid Sannegårdshamnen utvidgats till 3,8 km längd.

På Torslanda-verken har man under våren 1962
börjat montera karosseridelar för Amazon- och
Kombi-bilar i en 18 000 m2 verkstadshall. Före årets
slut skall en hall på 29 000 m" för måleriarbeten
vara klar, och före 1964 skall en slutmonteringshall
på 72 000 ma vara färdig. Den sistnämnda lär bli
Skandinaviens största byggnad under ett och
samma tak. De tre verkstadsbyggnaderna skall bilda ett
långsträckt komplex sammanhållet av en
tvåvånings-kontorsbyggnad med en ca 1 km lång fasad.

Karosseridelarna körs på lastbilar med speciella
upphängningsanordningar till karosserihallens
förrådsavdelning, där de först inspekteras.
Personbilkarossens ca 50 delar hopfogas i ca 10 000
svets-punkter, fig. 1. För punktsvetsningen används 150
punktsvetsaggregat på 75 kVA, i vilka delarna
sammanfogas med upp till 200 kp belastning och 9 000 A

Fig. 1.
Punktsvetsning av
biltak i jigg pä [-Torslanda-verken.-]
{+Torslanda-
verken.+}

Fig. 2.
Karos-serilager och
trucktransport

Torslanda-verken.

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0684.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free