Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 25 - En levande museiman (Torsten Althin), av Gunnar Hambraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En
levande museiman
Vid halvårsskiftet lämnar Torsten Althin
chefskapet för Tekniska Museet. Han tillträdde för
38 år sedan med — som han brukar säga —
ett tomt skrivbord och 1 000 kronor. Till sin
efterträdare, Sigvard Strandh, kan han
anförtro ett museum om ca 10 000 m2, nära 30 000
föremål, flera hundratusen teknik- och
industrihistoriska handlingar samt en goodwill som
sällan kommit ett museum till del.
Vid Svenska Teknologföreningens årsmöte
1910 föreslog dåvarande löjtnanten i Väg- och
Vattenbyggnadskåren, Richard Smedberg, att
man skulle inrätta en svensk motsvarighet till
Deutsches Museum von Meisterwerken der
Na-tur-Wissenschaft und Technik in München.
Intresset var stort men ej förrän under 1924
började museet ta form i gårdshuset innanför
IVA på Grevturegatan 14. Så länge fick man
vänta för att finna den rätte mannen att
realisera planerna. Stiftare var nu IVA, STF,
Uppfinnareföreningen samt Industriförbundet.
Infödde stockholmaren Althin hade gjort sina
lärospån som museiman såsom amanuens för
de industrihistoriska samlingarna på
Jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Han hade
anställts på inrådan av Sigurd Erixon på
Nordiska Museet för att "resa och samla". Under
två och ett halvt års färder fann Althin jämte
två medhjälpare så mycket av intresse att
utrymmet för samlingarna måste tiofaldigas
jämfört med de ursprungliga planerna.
Till Stockholm förde Althin med sig mer än
en brinnande entusiasm och en driven
samlar-teknik. Han hade utformat en ny museifilosofi
som inskrevs i Tekniska Museets stadga:
"Genom rörliga demonstrationsmodeller,
överskådliga grafiska framställningar, äldre och
moderna föremål sida vid sida skall museet söka fylla
sin uppgift att på ett levande och lättfattligt sätt
ge en konkret bild av teknikens och industrins
uppkomst och utveckling i Sverige till våra
dagar". Efter denna princip byggde han från
grunden en ny museiteknik som följts och
nyttjats av museer världen runt.
Det skulle dock dröja innan Althin fick
tillfälle att omsätta sina tidiga idéer i ett färdigt
museum. Rapporterna i Teknisk Tidskrift
under de första åren vädjar om bidrag, talar
lockande om möjliga förvärv, berättar om
omfattande resor. "Alla som vet något om Thorsten
Nordenfelt torde sätta sig i förbindelse med
museet". "Grevinnan Anna-Margerethe
Cronstedt på Fullerö har skänkt en samling (ca 200
st.) prover på olikfärgat silke som torde
härröra från Alströmers manufakturverkstäder".
"Museet mottager med tacksamhet spik som
t.e. uttagits ur äldre byggnader eller dyl. och
sålunda med någon grad av visshet kunna
bestämmas till sin ålder".
Gåvor och fynd kom: Nordenfelts vapen,
Polhems modeller, klippspikmaskiner från
Lyckeåborg, rakknivar av Bessemer-stål från
Ed-sken, smidesverktyg från Wira bruk tillhör
första årets skörd.
I oktober 1925 ställdes ett urval av föremålen
ut i Östermans bilhall, en andra "exposition"
följde på IVA hösten 1926. Av samlingarna, ca
5 000 föremål och 7 000 ritningar, kunde man
blott visa en mindre del. Modellbyggandet hade
börjat och intresset vaknade i bygderna.
Gimo-Österby Bruks AB beslöt på Althins inrådan att
i ursprungligt skick återställa vallonsmedjan
Herrgårdshammaren.
Till femårsdagen krävde de 10 000 föremålen
ett nytt magasin, som erhölls i Frihamnen. En
gåvogrundfond uppgick till 40 000 kr. och
staten gav 100 000 kr. till en byggnadsfond. I
januari 1930 bildades Föreningen Tekniska
Museet som redan första året fick 800 medlemmar.
År 1933 skänkte Knut och Alice Wallenbergs
stiftelse 2 Mkr. till en byggnad för Tekniska
Museet. Mark hade konung Gustav V själv
anvisat på Djurgården. Bagnar Hjort ritade efter
Althins anvisningar och AB Arcus byggde.
Hösten 1936 kunde den första specialutställningen
"Papper och Cellulosa" ordnas. Vid denna tid
utgjorde redan Tekniska Museets årsbok,
"Daedalus", en tradition. 200 000 kr. från Svensk
Filmindustri hade använts till inspelning av ett
tiotal filmer av snabbt försvinnande hantverk
och industriskicklighet.
År 1961 besågs Tekniska Museets permanenta
avdelningar av 64 836 personer. Ett femtiotal
sammanslutningar och industrier höll
konferenser i museets lokaler. Berzelius- och
Fysikerdagar ordnades för utvalda gymnasister, och
1 074 grupper av ungdom mottogs. Över
tusentalet föremål skänktes av enskilda och företag.
För driften nödvändiga 470 000 kr. anslogs av
industrier och sammanslutningar eller
betalades i entré. Statsbidrag till driften har aldrig
sökts eller givits.
Detta har väl Torsten Althin ej åstadkommit
ensam. Hans medhjälpare och tillskyndare som
tiggare, spanare, samlare och organisatörer har
varit många. Men han har haft gåvan att kunna
väcka och uppehålla intresse, satsa egen och
andras energi, ena och driva strävanden mot
ett gemensamt mål. Resultatet kan spåras, inte
endast på Djurgården i Stockholm, utan också i
de industri- och hantverksmuseer som har
upprättats landet runt och i det växande släktets
större förståelse för naturvetenskap och teknik.
För allt detta är vi honom stor tack skyldiga
när han nu lämnar sitt ännu växande museum
(f.d. ridhuset om 1 600 m2 på museets tomt skall
snart tas i bruk) för att vid
Cranbrook-insti-tutet på nytt ge liv åt ett museum. GAH
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 25 fi47
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
