- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
667

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 26 - Forskningsreaktorn R2. Plats i atomenergiarbetet, av Robert Vestergaard

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

intresse för fysikaliska experiment utanför
kärnan är att man får betydligt mindre störande
y-strålning vid D20-reaktorn än vid
H20-reak-torn. Skälet härför är kvalitativt sagt det
jämförelsevis myckna vatten, som man i
D20-reak-torn alltid har mellan experimentplatsen och
y-strålkällorna, vilka framförallt härrör från
uranklyvningen och de resulterande
klyvningsprodukterna i bränsleelementen.

Slutligen kan man även på det tekniska
planet notera ett par mycket betydelsefulla
skillnader: H20-reaktorn behöver jämförelsevis
mycket höganrikat bränsle i kärnan, men å
andra sidan har man här den ur praktisk
synvinkel ovärderliga fördelen att endast arbeta
med vanligt vatten. Detta är utan tvivel även
ur ekonomisk synvinkel en mycket stor fördel,
fastän det är nästan omöjligt att i exakta
siffror ge ett mått på detta.

För alla reaktorer, som arbetar med
höganrikat bränsle, måste man givetvis konstatera,
att de är beroende av ett exotiskt material, som
inom överskådlig tid endast kan erhållas
utifrån. På grund av de höga effektsiffrorna
måste man ävenledes göra klart för sig, att det
blir fråga om täta bränslebyten, varför
organisationen av hela bränsleförsörjningscykeln
inklusive återföring och återupparbetning av
delvis utbränt material måste fungera absolut
perfekt. Det amerikanska tillmötesgåendet är
visserligen mycket stort, men problemet är
definitivt vanskligt. R2-elementen kommer efter
användning att återupparbetas i
USAEC-anlägg-ningen i Idaho Falls, Idaho, och transporterna
över halva jordklotet av material innehållande
åtskilliga 10 000-tals curie är ävenledes ett
vanskligt stycke pionjärarbete.

En av R2:s huvuduppgifter är att möjliggöra
undersökningar av strålningsinducerade
förändringar hos aktuella material eller
geometriskt små komponenter sammanbyggda av olika
material vid extremt intensiv bestrålning eller
extremt hög stråldos. Man vill på så sätt på
relativt kort tid kunna undersöka de
förändringar, som dylika material eller fundamentala
komponenter sannolikt kommer att undergå i
de atomkraftverk, där de skall användas.
Det är av naturliga skäl framförallt bränslet
självt, de sintrade kutsar av U02, som ingår i
R3- och R4-typen av reaktorer, som man vill
bestråla, men även olika vanliga
konstruktionsmaterial, såsom trycktanksstål och
liknande, är mycket aktuella bestrålningsobjekt.
Experimentanordningarna måste för utnyttjande
av det högsta möjliga neutronflöde placeras i
reaktorkärnan, och bekväm tillgång till ett
billigt kylmedel samt enkla in- och
uttagnings-operationer är därför mycket viktig. Samtidigt
är ett rikligt flöde av snabba neutroner ofta
önskvärt vid dylika undersökningar.
Ur materialforskningssynvinkel passar därför
en H20-reaktor speciellt av bassängtyp väl in i
bilden, fastän man noterar det högst påtagliga
"översättningsbesvär", som alltid tillkommer
vid tillämpning av resultaten från
R2-bestrål-ningen på de kraftproducerande D.O-reakto-

rer, som nu är aktuella i Sverige. Även för
isotopproduktion och liknande forskningsprogram
synes H20-reaktorn vara väl så lämpad som
D20-reaktorn.

För vissa neutronfysikaliska experiment vore
det dock troligen fördelaktigare med en
D20-reaktor. Man arbetar i vissa sammanhang med
strålar av t.ex. termiska neutroner, som släpps
ut ur reaktorn till en utanför denna placerad
experimentuppställning, och dylika experiment
störs i högsta grad av den särdeles intensiva
y-strålningen, som samtidigt kommer ut ur den
mycket tätpackade H20-reaktorns kärna. Man
måste därför använda jämförelsevis
komplicerade och dyrbara externa strålskydd m.m. i
samband med dylika experiment vid en
H20-reaktor. Återigen en betydelsefull
avvägningsfråga, som det är så gott som omöjligt att mäta
exakt.

Utan att göra anspråk på en uttömmande
analys av de antydda frågorna och andra
betydelsefulla problem, kom den utredande kommittén
slutligen fram till att en reaktor, som mycket
nära liknar ORR-reaktorn, föreföll att bäst
lämpa sig för våra önskemål. ORR-reaktorn är
en H20-reaktor för höganrikat bränsle och 20
MW effekt. Konstruktivt liknar den
MTR-reak-torn dock med skillnaden att reaktortanken har
placerats i en stor vattenbassäng. Den har
konstruerats och byggts av Oak Ridge National
La-boratory, USA.

Reaktorns termiska effekt skulle dock vara 30
MW, vilket innebär en påtaglig, men ej
orimlig förstoring av ORR-reaktorns prestanda.
Kärnvolymen ökades också något. Av icke liten
betydelse för detta ställningstagande var
givetvis, att ORR-reaktorn i sin egenskap av hybrid
mellan BSF-reaktorn och MTR-reaktorn utan
att nämnvärt gå utöver den senares prestanda
samtidigt kunde anses ha en under
omständigheterna ovanligt lång erfarenhetsbakgrund.

Konstruktion och byggnad

Som resultat av den utredande kommitténs
verksamhet förelåg (hösten 1956) ett principförslag
till själva reaktordelen, som dock endast i
mycket stora drag definierade denna, och i stort
sett lämnade resten av anläggningen
(byggnader, kylsystem, detaljdispositioner av
experi-mentfaciliteter etc.) helt därhän. Det återstod
nu, att med detta material som grundval i
detalj definiera och bestämma alla de oerhört
många reaktortekniska och anläggningstekniska
data, som ännu inte hade fastlagts, samt inte
minst att få anläggningen uppförd och tagen i
drift. En verkställande projektkommitté
upprättades därför i oktober 1956, och den fick
hand om detta i många avseenden mycket
svåra pionjärarbete.

För närvarande befinner sig hela
R2-anlägg-ningen sedan ett halvår i drift vid de 30 MW,
som anläggningen skall kunna ge. Man har
redan en del av experimentverksamheten i gång,
och under våren—sommaren 1962 kommer
programmet att öka i accelererad takt. Näst i tur

TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 25 fi47

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0697.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free