- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
670

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 26 - Forskningsreaktorn R2. Konstruktion, av Bengt Swenson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

niumplåt, som är utfört som en helt svetsad
och tät låda. Denna byggdes upp på plats och
utgjorde sedan den invändiga formväggen vid
gjutningen av bassängen. Aluminiumplåten är
skyddad med epoxilack mot korrosion från
betongen.

Bassängen är fylld med avsaltat vatten, som
kyls och renas genom cirkulation genom
värmeväxlare och jonbytare. Vattentemperaturen
hålls vid högst 20°C för att avdunstningen från
vattenytan skall bli låg. Vid denna temperatur
ger avdunstningen inget mätbart bidrag till
luftfuktigheten i hallen.

Strålskydd

Karakteristiskt för R2 är att man i stor
utsträckning utnyttjar vatten som strålskydd.
Reaktortanken med kärnan är placerad i en
vattenfylld bassäng med kärnan ca 7 m under
vattenytan, och vattnet är då tillräckligt
strålskydd. Åt sidorna utgöres strålskyddet av
vattnet och bassängens väggar.

Man flyttar bränsle och experimentutrustning
i och ur reaktorkärnan och gör diverse andra
manövrer som krävs med en uppsättning
lång-skaftade handverktyg från en åkbrygga
ovanför reaktorbassängen. Det fordras en viss
träning att arbeta med dessa långa verktyg på så
stort vattendjup men i övrigt förenklas
hanteringen av det högaktiva materialet från
reaktorkärnan väsentligt tack vare vattenskyddet.
I reaktorbassängen förvaras materialet kortare
eller längre tid.

Reglering och säkerhetssystem
Reaktorns kontrollsystem är av i stort sett
konventionell utformning. Man har eftersträvat
största möjliga driftsäkerhet genom att
använda principer och komponenter som visat sig
tillförlitliga i liknande reaktorsystem tidigare.
Vissa funktioner, som har avgörande betydelse
för driftens säkerhet, är på vanligt sätt
dubblerade. Jonisationskammare intill reaktortankens
utsida strax ovanför kärnan mäter
neutronflödet som är proportionellt mot reaktorns effekt
och signalerna går över förstärkare till
skrivare och visarinstrument i manöverrummet.

För start och drift vid låg effekt finns två
fissionskammare med hög känslighet, den ena
i bränslekärnan, den andra strax utanför.
Problemet med störningskänsligheten hos de mer
än 50 m långa signalledningarna mellan
reaktorn och kontrollrummet har lösts genom
omsorgsfull skärmning och genom att
signalledningarna lagts skilda från starkströmsledningar
och på stort avstånd från dessa.
Reaktoreffekten regleras manuellt eller
automatiskt från manöverrummet med sex
kontrollstavar i bränslekärnan. En av stavarna har
finreglering, och den är normalt ansluten till
effektautomaten, som håller effekten på inställd
nivå. Kontrollstavarna, som är så placerade i
bränslekärnan att de skall få största möjliga
verkan, består av en övre
neutronabsorberan-de del av kadmium och en undre bränsledel.

Stavarna rörs vertikalt med drivdon
placerade i ett rum under reaktorn. Deras driftläge
är beroende av bränslets utbränningsgrad och
experimentbelastningen i kärnan. Vid
snabb-avstängning av reaktorn, "scram", frigörs
stavarna från sina drivdon genom att de
tillhörande magnetkopplingarna öppnas och
stavarna faller av egen tyngd och pådrivna av den
nedåtriktade kylvattenströmmen till sitt nedre
gränsläge, där kadmiumdelen är helt inne i
kärnan och därmed håller reaktorn avstängd.

Byggnader

Reaktorhall

Reaktorhallens dimensioner och utformning
har bl.a. bestämts av utrymmesbehovet för
experimentutrustningen kring reaktorbassängen
och behovet av enkla transportvägar för de
tunga och skrymmande transporter, som är
karakteristiska för verksamheten vid en stor
forskningsreaktor.

Reaktorbyggnadens läge i terrängen har
framför allt bestämts av kylvattensbehovet och
behovet av lättillgängliga transportvägar.
Byggnaden lades därför på ett plant område ca 200
m från stranden och orienterades så att man
fick utrymme och lämplig terräng för
flygelbyggnader omkring hallbyggnaden, samtidigt
en naturlig anslutning av kylsystemen och
enkla transportvägar till reaktorhallen.

Hallens golvplan ligger 15,70 m över
havsytan. Golvytan är 30 x 40 m med
reaktorbassängen placerad så att reaktorkärnan ligger i
byggnadens mitt. Med ledning av erfarenheter
från liknande anläggningar i USA och med
hänsyn till det planerade forskningsprogrammet
för R2 beräknades dessa dimensioner ge ett
tillfredsställande utrymme för
experimentutrustning kring de horisontella kanalerna och
samtidigt ge tillräckligt utrymme för de ofta
skrymmande och tunga transporterna av
strålskydd och högaktivt material i form av använt

Fig. A. En liten
del av
rörledningssystemet
för R2.

TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0700.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free