Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 26 - Bassängreaktorn R2-0, av Kjell Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väggen. Betongväggarna i den inre delen av
detta utrymme är klädda med ett demonterbart
blyfoder av 10 cm tjocklek och med ett
bor-plastskikt för att dämpa den strålning, som
kan uppstå genom betongens aktivering.
Den yttre delen av utrymmet fylls normalt
av en elmotordriven betongplugg, vägande ca
25 t, som löper på en i golvet ingjuten
rälsbana, som sträcker sig fram till bassängfodret.
På rälsen innanför betongpluggen kan man
därför anbringa en liten tralla med
lastkapaciteten 15 t, på vilken man kan bygga upp ett
experimentellt strålskydd eller en anordning,
som man vill bestråla. Strålningsfältet innanför
skyddet kan man undersöka bl.a. genom att
experimentvolymen kan nås genom 23
horisontella och 23 vertikala rör anordnade i ett
kvadratiskt gitter med 40 cm delning. Genom rören
kan man införa detektorsonder eller dylikt för
bestämning av horisontal- och vertikalsnitt av
strålningsfördelningen.
Ett tjugotal termoelement är ingjutna i
betongen vid den stora och vid en av de små
experimentkanalerna för att möjliggöra
mätning av de temperaturspänningar, som
uppkommer i betongen på grund av
uppvärmningen vid bestrålning.
Vattnet i bassängen cirkuleras genom R2:s
jonbytare för rening. På grund av den stora
värmekapaciteten hos vattnet är något yttre
kylsystem knappast nödvändigt. Vid full effekt,
100 kW, stiger bassängtemperaturen i början
i medeltal 0,3°C per timme; efter ca 3 dygns
drift nås jämviktstemperaturen ca 35°C.
Reaktorstomme
Kärnan är anbringad i nedre änden av tornet,
som är upphängt i trallan. Denna vilar på
bryggan och löper på hjul tvärs över
bassängen, medan bryggan kan rulla längs bassängen
på de två triangelformade räler, som vilar på
bassängkanten. Kärnans centrum befinner sig
i nivå med experimentkanalernas, och den kan
alltså genom förflyttning av bryggan och
trallan anbringas framför var och en av
experimentkanalerna eller på varje annan önskad
plats i bassängen.
Man kan också anbringa den som strålkälla
mest lämpade sidan av reaktorkärnan mot
objektet genom att kärnan kan roteras i steg
om 90° kring en vertikal axel. Trallans hjul är
nämligen anbringade i hörnen av en kvadrat
med sidan lika med spårvidden och är
vridbara kring en vertikalaxel, vilket gör att man
kan lyfta trallan och åter anbringa den på
spåret vriden 90° eller 180° från utgångsläget.
Detta gör, att man med stor smidighet kan
växla mellan bestrålningar i de olika
experimentkanalerna utan ombyggnad av kärnan.
Både trallan och bryggan manövreras med
handdrev. Ett varv på veven svarar mot 18 cm
förflyttning av bryggan och 8 cm av trallan.
Kraften överförs från drev till löphjul med
kuggväxel. Bryggan och trallan låses i sitt läge
genom en fjäderbelastad friktionskoppling,
som griper kring rälen. Fjäderkraften påverkar
en strömställare, som ingår i reaktorns
säkerhetssystem på sådant sätt, att reaktordrift är
möjlig endast när bryggan och trallan är låsta
i sina lägen.
Tornet är utfört som ett Vierendeel fackverk
av strängpressade aluminiumprofiler. Dess
uppgift är att vara en formstyv och stabil men
samtidigt lätthanterlig stomme för
upphängning av kärnan med tillhörande detektorer och
styrdon. De nedersta tvärbanden i tornet
bildar en sluten ram, men i övrigt har man
utelämnat banden på en sida så att bränsle m.m.
kan föras till och från kärnan med
långskaf-tade verktyg.
Avståndet mellan reaktorkärnan och
bestrålningsobjektet har stor betydelse för
strålningens intensitet. Om objektet innehåller material
med kraftigt neutronabsorberande eller
reflekterande verkan, kan det också tänkas att
reaktorkärnans multiplikationskonstant blir
beroende av avståndet till objektet, och det
blir då vid kraftig inverkan av betydelse för
reaktorns säkerhet att avståndet förblir
konstant under bestrålningen. Det har ur dessa
synpunkter varit önskvärt att bygga in största
möjliga styvhet i de bärande konstruktionerna,
vilket man uppnått genom att använda
helsvetsade lådbalkar i brygga, tralla och torn. De
båda förstnämnda är i övrigt normala
travers-konstruktioner av kolstål för 4 t belastning och
3 m spännvidd.
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
Fig. 2.
Reaktorkärnan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
