Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 26 - Bassängreaktorn R2-0, av Kjell Johansson - Högtrycksvattenslingan för R2, av Bengt Enhörning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 8. Kalibreringskuroa för styrstav.
Med reaktorn placerad mitt i bassängen
ökades nu effekten i stegen 10, 30 och 90 kW till
full effekt 100 kW under samtidig kontroll av
strålningsintensiteten kring bassängväggarna
och över vattenytan. Vid full effekt är
strålningen över vattenytan ca 1 mR/h. Större
delen av denna utgörs av den hårda
gammastrål-ningen från den kortlivade isotopen "N, som
produceras i kärnan och med
konvektions-strömmen stiger mot ytan.
Utanför strålskyddet uppmättes inga högre
strålningsintensiteter med undantag för lokala
strålkvastar från springorna mellan
betongpluggen och väggen i experimentkanalerna.
Senare erfarenheter från
bestrålningsverksamheten har bekräftat, att strålkvastarnas
intensiteter kan bli betydande, vilket medför att
transportabla strålskydd och avspärrningar måste
införas från fall till fall.
Reaktoreffekten hölls konstant vid 100 kW i
drygt 2 dygn för uppmätning av
xenonförgift-ningen. Allt eftersom förgiftningen framskred,
måste en styrstav dras ur kärnan för att
kompensera reaktivitetsförlusten, och ett mått på
denna erhölls genom att stavens
kalibrerings-kurva var känd. Xenonförgiftningen uppgick
efter 48 h till 0,26 %, vilket motsvarar ett
jämviktsvärde efter lång tid av ca 0,3 %.
Reaktorn hade därmed tagits i drift vid full
effekt och kunde omedelbart brukas för
bestrålningsändamål. Under tiden
oktober—november 1960 har man för strålskyddsstudier
gjort 23 bestrålningar av betongblock med
olika sammansättning i storlekar från 2,2 till 15 t.
Erfarenheten har visat, att reaktorn bekvämt
kan vändas och flyttas mellan de olika
experimentkanalerna, och den kommer därför att
göra god tjänst som en mångsidigt användbar
strålkälla.
Laddning och plundring av bränsleelement,
flyttning av detektorer och avmaskningsplåtar
m.fl. operationer kan också utföras relativt
enkelt på 8,5 m djup med långskaftade verktyg.
Det är alltså möjligt att på ett någorlunda
enkelt sätt införa slingattrapper eller andra
objekt i kärnan för bestämning av
reaktivitets-belastningar, hålrumsreaktiviteter,
neutronflö-desfördelningar m.m. i samband med
experimentella studier av neutronekonomi och
säkerhet hos kärnor av R2-typ.
Högtrycksvattenslingan
för R2
Vid utveckling av nya reaktorsystem är det
viktigt att utvärdera föreslagna
bränsleelementkonstruktioner och material under
omständigheter, vilka så nära som möjligt liknar dem,
som uppstår i reaktormiljö. Specifika problem
vid bränsleelementframställningen kan
studeras med bestrålningsriggar,
korrosionsprov-kretsar, kretsar för termisk cykling,
hydrauliska experiment etc. Samtidigt är det emellertid
önskvärt att bestämma elementets utförande
Civilingenjör Bengt Enhörning, Stockholm
621.039.534
med hänsyn till de kopplade effekter, som
kommer att uppträda i ett riktigt reaktorsystem.
För detta ändamål är reaktorslingorna
lämpliga och nödvändiga verktyg.
Konstruktion
Med en slinga ("hot loop") avses en apparat
för experiment i neutronflöde, bestående av
en i reaktorn insatt hållare för det prov, som
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
