Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 26 - Högtrycksvattenslingan för R2, av Bengt Enhörning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 4. Huvudcirkulationspump för Helen.
Mätningar
Slingans reaktordel är i första versionen inte
försedd med något slag av instrumentering med
undantag för några temperaturmätpunkter på
utsidan av trycktuben och på insidan av det
termiska skyddet. Härigenom kan man
fortgående visa, att ingen risk för ytkokning på
slingan föreligger samt att den omgivande
betongen ej kommer att spricka. Innan det
egentliga experimentet påbörjas, skall dock mycket
noggranna studier av slingans
neutronfysikaliska status ha gjorts. Det som i första hand är
av intresse är neutronspektrum,
blåskänsligheten och reaktivitetsekvivalensen.
För att kunna utföra dessa studier måste man
tillverka en exakt modell av den del av
reaktordelen, som är placerad i kärnan. För att
kunna bestämma reaktorns blåskänslighet för
slingan, dvs. hur reaktorns reaktivitet
påverkas av en mer eller mindre plötslig förlust av
modererande vatten i slingan genom ofrivillig
kokning eller ett rörbrott utanför
reaktortanken, skall denna modell kunna tömmas på
vatten, när den är införd i den i drift varande
reaktorn. Reaktoreffekten kan dock vara
godtyckligt låg vid denna kartläggning av de
kommande förhållandena vid experimenten, som
ju utförs vid full reaktoreffekt (30 MW).
Effekt
Den av provet avgivna effekten är beräknad
till 15 kW. Därtill kommer det värme, som
alstras i konstruktionsmaterialet genom
y-strål-ning och som kan uppskattas till 5 W/g, vilket
ger ca 50 kW från den del, som är placerad i
kärnan. Då vattenflödet är stort, kommer den
sammanlagda effekten ej att höja
vattentemperaturen mer än ca 3°C. Genom att hålla
drifttrycket i slingans reaktordel vid 80 bar,
motsvarande en mättningstemperatur av ca 290°C,
har man tillräckligt med marginal mot kokning
och sönderbränning.
Ytterdelen
Täthetskrav
Liksom i reaktordelen har man i övriga delar
av slingan endast använt material av allra
högsta kvalitet. Det största hotet mot en slingas
lämplighet som experimentapparat är otillåten
läckning. Slingans totala vätskeinnehåll är ca
230 1 kallt vatten och för att inte mätbart
rubba de vattenkemiska betingelserna, bör man
inte tillåta en läckning över 1 1/dygn, vilket
motsvarar en vattendroppe var sjätte sekund. Om
man betänker att det i slingan finns 17
fläns-förband, 60 ventiler och inte mindre än 500
svetsskarvar, förstår man konsekvensen av
detta krav.
För ventiler och pumpar kan i allmänhet
konventionella lösningar ej accepteras. De tre
hu-vudcirkulationspumparna är helkapslade med
rotorn helt omgiven av den av pumpen
cirkulerade vätskan (fig. 4). Samtliga ventiler i
beröring med aktiv vätska är försedda med
dubbel packbox med avtappning mellan boxarna,
i ett par fall har ventilerna bälgtätning för att
varje möjlighet till läckning skall uteslutas. Vid
samtliga kommunikationer mellan slingan och
omgivningen har man dubblerat ventilerna. Ett
undantag utgör givetvis de fyra
säkerhetsventilerna. Alla dräneringar leder dock genom en
strålskyddad kulvert till en gemensam hålltank,
där vätskan noga kontrolleras, innan den
pumpas vidare.
Beskrivning
Av de tre pumparna är normalt endast en i
drift. De övriga är reserv. Dock kan man i
vissa fall behöva köra med två pumpar
parallellt. Pumparna drivs normalt från
huvudelnätet, men i händelse av strömavbrott tas lasten
genast upp av ett momentanaggregat som hör
till slingan. Efter ca 40 s överförs lasten till
R2:s dieselreservkraft, såvida huvudnätet inte
åter fungerar.
Huvudflödet regleras med en pneumatiskt
manövrerad ventil, som styrs från
instrumentpanelen. För att hålla temperaturen på det till
provet inkommande vattnet vid konstant nivå
låter man vattenströmmen passera en
linjevär-mare bestående av elvärmeelement instruckna
i diffusörer av Silumin, med klämmer fastsatta
kring röret, till 24 från varandra skilda
värma-re på vardera 0,85 kW. Genom att ändra
spänningen över en transduktor kan man uppnå
en kontinuerlig reglering från 0 till 20 kW.
I praktiken kommer man att ge slingan så
stor kyleffekt att en större del av
linjevärmar-effekten måste användas för att temperaturen
inte skall sjunka. Med detta vinner man, att
temperaturen i slingan kan sänkas utan att
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 22 (JQ3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
