Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 27 - Självreparerande automata, av Lars E Löfgren - Tysk forskningslag, av Rubert Siemerling - Av från Televerket beställda Ericofoner - En svävbuss för 88 passagerare - Metersystemet är obligatoriskt i Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liar idag. Vi kan t.ex. peka på de mycket stora
datamaskiner, som nu har en medeltid av
storleksordningen hundra timmar mellan allvarliga
fel, trots att komponentlivslängden är av
storleksordningen femhundra år. Vi vet också, att
vällokaliserade automata kan ha livslängder,
betydligt större än komponentlivslängden.
I dagens läge kan vi som ett första steg mot
automatisk reparation införa automatisk
fellokalisering. Även om vi gjorde reparationen
(ersättningen) för hand, skulle vi med den
snabba automatiska fellokaliseringen kunna
komma ner i reparationstider av
storleksordningen minuter i stället för timmar. Ur
ut-nyttjningssynpunkt är en kort reparationstid
ekvivalent med en lång tid mellan två
reparationer. De kritiska hundra timmarna skulle
därför kunna förbytas mot en acceptabel tid av
storleksordningen ett år för den ekvivalenta
medeltiden mellan fel. Att ta steget fullt ut till
helautomatisk reparation skulle däremot
medföra ett mera genomgripande omtänkande vid
planeringen av maskinerna och får väl kanske
ses som ett projekt som blir aktuellt om ett
tiotal år, då våra komplexitetskrav kan väntas
bli så stora, att tillförlitlighetsfrågan ej längre
kan lösas med den halvautomatiska
reparationen.
Ett annat aktuellt exempel på undermålig
tillförlitlighet i komplexa maskiner har vi i de
många misslyckade satellitförsöken. Här är det
ändå fråga om försök i mycket blygsam skala
vid jämförelse med dem som kan förutses när
människosläktets nödvändiga expansion
tvingar oss ut bortom den terrestra begränsningen.
Även om vi ur automatiseringssynpunkt ej är
primärt intresserade av automata med
obegränsad livslängd, ger oss deras struktur med
självreproduktiva element möjligheter att gå
utöver de livslängdsgränser som gäller för
vällokaliserade automata. Vi möter likartade
strukturer i naturens olika livsformer och kan
vänta oss en fruktbar växelverkan mellan teorin
för automata och biologiska discipliner såsom
morfologi och genetik. Inom patologin skulle
kanske automatumteoretiska utblickar kunna
ge uppslag till åtgärder mot t.ex. tillväxten av
en tumör.
Teorin för automata synes också redan idag
vara i viss utsträckning tillämpbar på fysiologi
och psykologi. De centrala begreppen liv och
medvetande är emellertid mycket oklara.
Tidigare har levande materia karakteriserats med
sin reproduktiva och adaptiva verksamhet. Nu,
när vi sett att både självreproduktion och
självreparation kan ges strikt automatumteoretisk
mening, ser vi att det, med enbart denna
karakteristik, ej finns någon egentlig skillnad
mellan levande och död materia. En sådan
skillnad kommer ej heller att kunna påvisas
med ytterligare definierbara karakteristika,
som kan visas vara automatumbeteenden.
Högre former av liv brukar associeras med
medvetande. Beträffande detta odefinierade
begrepp kan vi som en hypotes fordra, att
medvetandet är associerat med vällokaliseringsbe-
greppet så tillvida, att det fordrar en stark
inre kommunikation mellan delarna av helheten.
Vi kan här göra en jämförelse mellan å ena
sidan en människoindivids medvetande och
dess strukturellt välutbildade cerebrala
inter-kommunikation samt å andra sidan
svårigheten att föreställa sig ett medvetande hos
människosläktet som helhet, i synnerhet 0111 släktet
har en sådan interkommunikation, att det kan
jämföras med ett odödligt, icke-vällokaliserat
automatum. Om en sådan hypotes är riktig, blir
våra slutsatser, att liv med medvetande ej kan
vara odödligt. I detta sammanhang är följande
Schillercitat (Gedichte: Kassandra) ej alldeles
obefogat:
Nur der Irrthum ist das Leben,
Und das Wissen ist der Tod.
Litteratur
1. von Neumann, J: "The theory of automala:
Construction, reproduction, and homogeneity". Redigeras av Arthur
\V Burks för publicering av University of Illinois Press, 1962.
2. Moore, E: "Machine models of self-reproduction". Proc.
Symp. Mathematical Problems in Biological Sciences, New
York City, 1961.
3. Löfgren, L: "Kinematic and tessellation models of
self-repair". Kommer att publiceras i Biological Prototypes and
Synthetic Systems; Proc. 2nd Annual Bionics Symp. Cornell
University. Plenum Press, New York 1962.
4. Löfgren, L: "Self-repair as the limit for automatic error
correction". Proc. Symp. Principles of Self-Organization,
University of Illinois. Pergamon Press, London —: New York
1962.
Tysk forskningslag. Det västtyska
inrikesministeriet arbetar med planer på en lag som skall främja
forskningen. Vid den senaste regeringsombildningen
i Bonn lär man ha förhandlat om inrättandet av ett
västtyskt forskningsministerium. Då emellertid inga
tvingande politiska skäl förelåg för tillsättandet av
en forskningsminister, har frågan försvunnit från
den politiska arenan.
Sammanslutningen av rektorerna vid de
västtyska tekniska högskolorna och universiteten samt
"Deutsche Forschungsgemeinschaft", motsvarande
de statliga forskningsråden i Sverige, har motsatt
sig bildandet av ett forskningsministerium. De slår
vakt om forskarnas rätt att forska utan
övervakning och samordning. Huruvida striden mellan
målforskarna och grundforskarna kommer att leda till
att en stramare tysk forskningsorganisation skapas
är svårt att avgöra. Den västtyske atomministern,
S Balke, hävdar "att dirigerande åtgärder ej får
inverka störande på att problem inom forskningen
fritt kan uppsökas och lösas" (H S Balke i
VDI-Nachrichten 23 maj 1962 s. 9; A F Fiender i
VDI-Nachrichten 30 maj 1962 s. 1). Rubert Siemerlirig
Av från Televerket beställda Ericofoner april
1959—-december 1961, sammanlagt drygt 100 000, var
63 % benvita, 12 % ljusgrå, 11 % röda, 8 % blå
och 6 % gröna.
En svävbuss för 88 passagerare och 6 t last skall
provas i Storbritannien sommaren 1962. Den får
800 hk, gör 45 km/h (två propellrar) och har 160
km räckvidd.
Metersystemet är obligatoriskt i Indien för
viktmått från 1 april 1962, för längdmått från 1
oktober 1962 och för rymdmått från 1 april 1963.
teknisk tidskrift 1 962 h. 27 701
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
