- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
703

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 27 - Automatiska bilvägar, av Gösta Neovius

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Automatiska bilvägar

Civilingenjör Gösta Neovius, Stockholm

Med den helautomatiska vägen avser man att
i förhållande till dagens vägsystem nå högre
trafiksäkerhet, större bekvämlighet för förarna
och även större trafikavvecklande förmåga.
För automatisk bildrift fordras såväl
automatisk styrning som hastighetsreglering (jfr Tekn.
T. 1959 s. 649 och 1961 s. 306).

Styrning

Automatisk styrning är lättast att åstadkomma.
En i körfilens mitt nedlagd tråd matas med
växelström (t.ex. 50 kHz). Det magnetiska
fältet kring tråden påverkar två symmetriskt
placerade antenner framtill på bilen. Efter
förstärkning jämförs antennernas båda signaler,
och skillnaden i signalstyrka får påverka
ser-vostyrningen. Görs denna påverkan
hastighetsberoende, så att styrpåverkan blir svagare vid
högre hastigheter än vid lägre, arbetar ett
sådant styrsystem stabilt vid alla aktuella
hastigheter.

Som ett förstadium till helautomatisk
styrning kan man tänka sig, att föraren endast
varnas med optiska eller akustiska signaler, om
han kommer farligt långt ur kurs. Vid en
alternativ utföringsform i USA kallad
Electro-Lane, använder man två trådar för att markera
kursavvikelse, en på vardera kanten av
kör-filen. Vardera trådens fält mottas av en antenn,
och en signalstyrka som överstiger visst
tröskelvärde påverkar i bilen en summer för
vardera tråden. Låter man de båda trådarna
korsa varandra och byta plats några gånger där
visuella varningstecken förekommer, så får
man en anordning varigenom förarens
uppmärksamhet påkallas då de båda sumrarna
ljuder samtidigt.

Hastighetsreglering

Automatisk reglering av bilens hastighet är
något svårare att åstadkomma. En bils hastighet
måste anpassas till väglag och bilegenskaper
samt till avståndet till framförvarande bil och
till dess hastighet. Först och främst måste
framförvarande bil på något sätt upptäckas. Detek-

621.389 : 625.711.3

torer på den egna bilen, t.ex. i form av radar,
är dels en för dyr lösning, dels erbjuder den
rent tekniska svårigheter, eftersom synfältet
skall begränsas till den egna körbanan som
dessutom kan vara skymd av kurvor eller
backkrön.

Att låta framförvarande bil genom signaler
ge sin närvaro tillkänna är inte utförbart,
eftersom man inte kan påräkna att alla bilägare
vill installera komplett utrustning. Än mindre
vill eller kan de underhålla denna utrustning
på ett sådant sätt, att man kan räkna med att
den säkert fungerar. Den återstående
möjligheten är att i vägen installera utrustning, som
förmår upptäcka främmande föremål på
vägytan, och som kan ge en varning till
annalkande bilar om sådana föremål upptäcks.
Metalliska föremål kan man upptäcka på ett
relativt enkelt sätt. De påverkar induktansen i
trådslingor i vägbanan. Balansen rubbas därigenom
i de tidigare utbalanserade kretsarna, och en
indikering erhålles i vägutrustningen.

Två olika metoder används för överföring av
vägens informationer till bilen.
Logikutrustningen, dvs. de kretsar i vilka hastigheten
värderas, och lämplig hastighet för efterföljande
bil fastställs, ingår i ena fallet i vägens
utrustning och i andra fallet i bilens utrustning.

Det system, som har logikkretsarna i
vägutrustningen, har inte endast detektorer som
upptäcker de passerande bilarna, utan även
kretsar mellan detektorerna, i vilka de
passerande bilarnas hastighet värderas. Endast två
hastighetsområden anges, över och under 50
km/h. En bil, som har över 50 km/h
hastighet, skall följas av en skyddszon, där
efterföljande bils hastighet är maximerad till 50 km/h.
En bil, som har under 50 km/h hastighet, skall
följas av en skyddszon med 0 km/h och en
andra skyddszon med 50 km/h
maximalhastighet för en i zonen inkommande bil.

Tillåten hastighet för efterföljande bilar
signaleras genom att styrtrådens frekvens
moduleras med endera av två frekvenser. Den ena
moduleringsfrekvensen anger fri hastighet,
vilket skall tolkas som 100 km/h, och den andra
moduleringsfrekvensen anger högsta hastighet

teknisk tidskrift 1962 h. 22 (jq703

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0733.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free