Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 30 - Nya metoder - Trådlös kraftöverföring, av JRT - Luckarrangemang för »öppna fartyg», av BoJ - Tåg i stället för slusstrappa, av WS - Försegling av plastförpackningar med ultraljud, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya metoder
Trådlös kraftöverföring
År 1899 försökte Nikola Tesla etablera en trådlös
kraftöverföring vid experiment i Colorado Springs,
USA. Han använde elektromagnetiska vågor av
några hundra kHz frekvens. Försöken misslyckades, tv
radiovågorna spreds från sändarantennen åt alla
håll och Tesla saknade anordningar för att fokusera
vågorna från sändaren mot mottagarantennen. Vid
dessa låga frekvenser skulle dessutom
antennreflektorer bli alltför otympliga. För att få dem hanterliga
måste man använda betydligt högre frekvenser.
Tillräckligt höga frekvenser återfinnes inom
mikrovågsområdet. Man har vidare lyckats konstruera
mikrovågsrör för generering av medeleffekter på ca
10 kW vid 10 cm våglängd, och medeleffekter på ca
200 kW väntas av den fortsatta utvecklingen. Dessa
resultat har på nytt aktualiserat intresset för trådlös
kraftöverföring.
Ett tillämpningsexempel med denna teknik som
nyligen har diskuterats gäller trådlös kraftöverföring
för drift av en helikopter. Ett skisserat system
arbetar med 6 000 MHz frekvens och en sändarantenn
på marken med en utsträckning av ca 100 m. På
helikoptern finns en mottagarantenn med ca 15 m
utsträckning. Helikoptern säges kunna gå upp på
närmare 20 000 m höjd.
På detta sätt skulle man kunna hålla en helikopter
uppe under mycket långa tider i sträck, om nu de
mekaniska konstruktionselementen ej fordrar alltför
täta översyner. Man skulle då kunna använda den
som en flygande plattform för militär eller civil
radarspaning (Proceedings of the Institute of Radio
Engineers jan. 1962 s. 107). JRT
Luckarrangemang för "öppna fartyg"
Genom avancerade luckkonstruktioner kan man nu
öka antalet lastluckor över ett fartygs däcksyta, utan
att fartygets säkerhet behöver bli lidande. Det
öppna fartygets tvärsektion får U-form i stället för det
konventionella fartygets O-form. Det öppna
fartyget innebär främst fördelar för lasthanteringen. De
mekaniskt manövrerade stålluckorna innebär också
att öppnings- och slutningstiderna blir mycket korta.
De rumsindelningar och luckarrangemang man har
att välja mellan för luckor i tre rader kan
beskrivas som system "Fredrikson", fig. 1 a, samt system
"Friede & Goldman Inc.", fig. 1 b. För båda
systemen kan sidluckorna utformas som "flushluckor",
fig. 1 c. Vid luckarrangemang med två rader
luckor, fig. 1 d, kan lämpligen utrymmet mellan
luckornas karmar utformas som gångbro, vilken
bidrar till skrovets styvhet, fig. 1 d.
System Fredrikson har två sidlastrum över det
lägst belägna rummet, vilket sträcker sig över
fartygets hela bredd och blir åtkomligt genom den
centrala trunken. System Friede & Goldman har de tre
lastrummen helt skilda i vertikalled.
Tvålucksyste-met har det översta lastrummet delat i två delar
(enl. International MacGregor Organisation). BoJ
Tåg i stället för slusstrappa
Vid det under byggnad varande vattenkraftverket
Krasnojarsk i Jenisejfloden i Sibirien skall man
transportera fartygen på skenor förbi floddammen.
Fartyget förs in i en väldig, vattenfylld behållare,
som sedan transporteras på skenor nästan 1 km upp
till 115 m höjd. Sedan det passerat kammen, förs
det ned till vattnet på andra sidan.
"Tåget" med fartyg, vatten och behållare väger ca
7 000 t och drivs elektriskt. Färden förbi dammen
tar ca 1,5 h och man beräknar att sålunda kunna
svälja en fartygstrafik på 16 enheter per dygn.
"Fartygståget" blir över 80 m långt och 16 m brett.
Behållaren står hela tiden vågrätt, så att inget vatten
spills under transporten (enl. Unesco). WS
Försegling av plastförpackningar
med ultraljud
Man har börjat utnyttja ultraljud vid försegling av
förpackningar i termoplastfolier. Processens
mekanism är inte fullt känd, men slutresultatet är en
omvandling av ljudenergi till värme i plasten så att
folierna smälter samman. De apparater för
ultraljudförsegling, som nu kan erhållas, består i
princip av
en generator för högfrekvent elström;
en givare som omvandlar elströmmen till
högfrekventa mekaniska vibrationer, t.ex. en
magneto-striktiv givare;
ett verktyg med vilket energin från givaren
koncentreras och överförs till folien;
ett hårt underlag mot vilket verktyget verkar på
folien.
Vid svetsning måste verktyget tryckas mot
plasten. Har det en spets med liten yta kan en kraft på
några kilopond ge tryck på 100 kp/cm2. Trycket
skall vara konstant, oberoende av foliens tjocklek.
Detta uppnås t.ex. vid en maskin med ett
upphäng-ningssystem sora tillåter fri rörelse hos verktyget
vid konstant tryck. Ett stopp hindrar inträngning i
plasten till större djup än det önskade.
Fig. 1. Luckarrangemang och rumsanordning för "öppna" fartyg"; a system Fredrikson, b system Friede
& Goldman Inc., c system Fredrikson med "flushluckor" för sidrummen, d tvdlucksystem.
teknisk tidskrift 1962 h. 30 765
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
