Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 / 784 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 31 - J 35 Draken, av Hans G Andersson

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Den 25 oktober 1955 provflögs den första
prototypen, och i januari året därpå följde den
andra. Redan i mars 1956 flög provflygplan nr
3 (med en ny typ av kanoner).

Det första seriemässigt tillverkade flygplanet
gjorde sin första provflygning den 15 februari
1958 och skilde sig invändigt från
prototyperna i fråga om stomkonstruktion och
utrustning. Den viktigaste nyheten var dock den
starkare Rolls-Royce Avon-motorn (RM6) och
dess nykonstruerade efterbrännkammare, som
utvecklats i samarbete mellan
Flygförvaltningen och Svenska Flygmotor AB.

Den första serien J35A beställdes i augusti
1956. Sedermera har flera och betydligt större
serier beställts, såväl av den första versionen
J35A som av dess tvåsitsiga övningsversion Sk
35C — provflugen den 30 december 1959 —
liksom av de förbättrade versionerna J35B, -D,
-E och -F, fig. 3. Det första seriebyggda planet
av typ J35A levererades till Flygvapnet i
början av 1959. Den första flygflottilj, som fick
Draken, var F13 i Norrköping. Nu har flera av
Flygvapnets flottiljer utrustats med
Drakenplan.

Kravet på hög överljudshastighet i planflykt
kunde redan från början ej förenas med
konventionell utformning, dvs. med en
flygplansform med "vanlig" pilformad vinge och
stabilisator. Det största problemet var hur
tillräckligt lågt luftmotstånd skulle kunna uppnås
samtidigt med att tillräckligt utrymme fanns
tillgängligt i flygplanet för utrustning, bränsle,
beväpning osv. Det förberedande
projektarbetet koncentrerades på ett jaktflygplan med en
efter dåtida förhållanden ganska extrem
deltavinge med lågt sidförhållande.

Fig. 2. Draken i version 35 /l.

Vid denna tidpunkt fanns inga deltaplan i
tjänst, och det enda överljudsplanet var det
rakvingade amerikanska raketdrivna
experimentplanet Bell X-l. Ett logiskt resonemang
om utrymmesbehov ställt mot kravet på liten
frontyta och en vingprofil med liten relativ
tjocklek ledde fram till tanken på den dubbla
deltaformen med lågt sidoförhållande. Genom
detaljstudier av olika aspekter på den nya
planformen, konstaterades efter hand, att den
inte bara var ändamålsenlig utan också den
bästa.

Fig. 3. Draken i version 35 F.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>