- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
792

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 31 - Beväpningen i jaktflygplanet J35F, av Gunnar Lindqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

störning kan motverkas, vilka undanmanövrer
målet gör osv.

illustration placeholder
Fig. 2. Princip för anfall med

flygning i jaktkurva; S1 och

S2 lägen för avfyring.

Återigen kan man konstatera, att goda
flygegenskaper, stora räckvidder och effektiva
an-tistörutrustningar bör eftersträvas. Dessutom
tillkommer här kravet på
inriktningsnoggrannhet vid skjutning, stora skjutområden (dvs.
robotar) och krav på vapen som kan verka på
alla höjder och under alla ljus- och
väderleksförhållanden.

Inflygningsmetoden, dvs. det sätt på vilket
jaktflygplanet flyges från målupptäckt till skott,
spelar också en avgörande roll. Man skiljer här
på i huvudsak två metoder, direktanfall och
jaktkurva. Vid direktanfall strävar man att
flyga på rakbana in mot skjutpunkten och där
inom en kort tidrymd avfyra sina vapen, fig. 1.
Träffvillkoren uppfylls därvid endast i en
punkt på banan vilket har till följd att endast
raketer eller robotar avfyrade i salva kan
användas. Vid jaktkurva flyger man däremot
hela tiden i en krökt bana där träffvillkoren
ständigt uppfylles, fig. 2. Då kan kanoner, raketer
eller robotar användas.

Fördelen med direktanfall är att man snabbt
kommer till skott, fartöverlägsna mål kan
anfallas, undanmanövrer från målet inverkar
föga, anfall kan åtminstone teoretiskt göras från
alla håll. (Praktiskt är anfall framifrån möjligt
endast med robotar.) Fördelen med jaktkurva
är att man får längre tid på sig att klara av
en svår situation med elektronisk
störmotverkan och att siktesutrustningen blir enklare.
Anfall i jaktkurva blir med nuvarande
målfarter begränsade till en mycket trång kon bakom
målet på grund av lastfaktorbegränsningar hos
jaktflygplanet.

Vid vissa målfarter är direktanfall det enda
möjliga om målet skall kunna nedkämpas innan
det når sin anfallsområde. Jakten måste kunna
anfalla fartöverlägsna mål, detta speciellt med
tanke på att jaktflygplanet vid skjutläge sällan
hinner nå högre fart än ca 70 % av sin
toppfart till följd av att anfallen kommer att
utspelas inom ett fåtal minuter. Om t.ex. jakten
upptäcker målet på 25 km avstånd rakt framifrån,
är närmandefarten ca 1000 m/s. Om
robotarna avfyras på 10 km avstånd, ger detta 15 s
mellan målupptäckt och skott.

För att projektilerna skall kunna förstöra
målen, måste de ha tillräckligt stora stridsdelar
och helst vara utrustade med zonrör. De bör
även vara styrda för att eliminera
utskjutnings-fel och undanmanövrer hos målet. De bör
också vara okänsliga mot elektronisk störning.



Utrustningen


Flygplanet

För att tillgodose dessa krav har man
successivt förbättrat jaktflygplan J35 Draken. I sina
senaste versioner kan detta skjuta robotar från
lägsta till högsta höjd, i moln, under dager
eller på natten, mot mål som går avsevärt
snabbare än ljudet och som är utrustade med
elektroniska störmedel. Detta har åstadkommits
genom att flygplanets aerodynamiska utformning
har förbättrats och motorns dragkraft ökats.
Draken har nu ett avancerat följeradarsystem
med ökad uteffekt, känsligare mottagare och
väl utvecklade antistörsystem. Införande av
speciella utrustningar har avsevärt förbättrat
flygplanets förmåga att ingripa mot
lågflygande mål. Utvecklingen av direktanfallssikten
medger att anfall utföres inte bara inom en
trång sektor bakom målet utan från alla
riktningar. För att öka skjutavstånden och
träffsannolikheten har man övergått till att använda
robotar. Slutligen har ett avsevärt arbete lagts
ned på att lösa problemet med en effektiv och
snabb provning av flygplanet.

illustration placeholder
Fig. 3. Blockschema för

ett beväpningssystem.

35F är den version som har den mest
avancerade utrustningen och som kommer att
tillverkas i största antal. Beväpningssystemet i
J35F utgöres av robot 327 och 328 (Falcon)
utvecklade av Hughes Aircraft Co., USA,
tillverkade på licens med Saab som
huvudleverantör, radar PS01 utvecklad och tillverkad av
L M Ericsson, siktessystem S7B utvecklat och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/0822.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free