Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 31 - Andras erfarenheter - Cesiumproduktioinen stimuleras av rymdforskningen, av HJ - Stålull som brandstiftare, av R Gn - Originell aluminiumoxid, av SHl - Vakuumsmälta stål och legeringar, av CS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a v.
^ x andras erfarenheter
Cesiumproduktionen stimuleras
av rymdforskningen
Vid rymdens utforskning väntas jonstrålemotorn
med cesium som bränsle få relativt stor användning
(Tekn. T. 1959 s. 993; 1961 s. 1214). Detta
förhållande har föranlett en kanadensisk firma som äger
världens sannolikt rikaste cesiumfyndighet att
inleda samarbete med ett USA-företag för exploatering
av fyndigheten, som ligger vid Bernic Lake i
Mani-toba-provinsen och som beräknas innehålla ca
300 000 t pollucit med i genomsnitt 20 °/o cesium.
Man har i försöksskala utvecklat metoder för
framställning av metalliskt cesium och cesiumklorid
ur pollucit. När det gäller längre avstånd anses det
vara lämpligt att transportera metallen i form av
klorid, som är mindre reaktiv än metallen.
Cesiumförbrukningen i världen uppgår nu till ca
500 kg/år och anses komma att växa till 1 t/år 1965
och till 10—100 t/år 1970 (Chemical Engineering 16
april 1962 s. 71). HJ
Stålull som brandstiftare
Ett par eldsvådetillbud som orsakades av stålull och
ficklampsbatterier har fäst uppmärksamheten på att
stålull brinner och att den kan antändas redan om
den genomflyts av en svag elektrisk ström. Så
kastade t.ex. en köpman upp en bunt stålull på en hylla
i sin butik. Stålullen kom emellertid i kontakt med
polerna på ett ficklampsbatteri, som också låg på
hyllan, och kortslutningsströmmen antände de
enskilda trådarna i bunten, som snart var ett
glödande paket.
Rekonstruktioner har visat, att de fina trådarna i
stålull upphettas till glödgning och antänds, om de
bara ett kort ögonblick utsätts för strömgenomgång.
Små glödande partiklar slängs ut och förbränningen
sprider sig till resten av stålullen och till eventuellt
närliggande brännbara ämnen (Elektroteknisk
Tids-skrift 5 maj 1962 s. 222). R Gn
Originell aluminiumoxid
Man har funnit att aluminiumjoner i lösning kan
polymeriseras till kolloidala partiklar som inte är
mycket större än organiska polymermolekyler. Man
har kunnat reglera deras storlek och form så att
man nu kan framställa ett pulver bestående av
fiber-liknande partiklar med 1 500 Ä längd och 50 Ä
diameter. Så små dimensioner kan inte uppnås genom
målning.
Den nya produkten, som kallas Baymal, består till
största delen (83,1 %) av aluminiumoxidmonohydrat
i bömilform. Till största delen adsorberade vid
partiklarna är 9,8 % ättiksyra, 5,2 % vatten och
sulfatjoner. I torr form är pulvret elektriskt neutralt,
men i kontakt med vatten sväller det och kan
disper-geras till en stabil kolloidal lösning.
Acetatgrupperna bildar härvid negativa joner och
kvarlämnar en positiv laddning på partiklarna vilka
därför attraheras av negativt laddade ytor på t.ex.
akryl- och polyesterfibrer, papper, glas och de
flesta kiseldioxidhaltiga ämnen. Ett enkelskikt av
adsorberade aluminiumoxidfibriller kan därför ge
syntetfibrer antistatiska egenskaper, resistens mot
nedsmutsning och underlätta deras färgning.
När de adsorberade fibrillerna har torkat på en yta
ligger de längs denna och bildar ett tunt skikt som
har mycket stark vidhäftning efter upphettning.
Därför kan Baymal troligen användas för tillverkning
av högtemperaturlim för aluminiumsilikatfibrer,
asbest och glas.
På grund av Baymals fibrösa natur visar
vattenlösningar av det ovanliga viskositetsegenskaper. Vid
lågt pH är de sålunda lättflytande men blir
pasta-liknande, om pH höjs till ca 7. Den tjocka pastan
eller gelet har den starkaste tixotropi som hittills har
iakttagits. Detta kan utnyttjas i bestrykningsmedel.
Ett vid en yta adsorberat Baymal-skikt kan fixera
andra ämnen varigenom ytans egenskaper kan
ändras på olika sätt. Om t.ex. en fettsyra fixeras, blir
ytan hydrofob, och om en fluorkarbonsyra används
i stället, avvisar den vatten, olja och smuts.
På fibrillernas yta finns både hydroxylgrupper, som
har affinitet till vatten, och acetatgrupper som har
affinitet till oljor. Baymal har därför både
hydro-fila och organofila egenskaper, vilket gör det
användbart i kosmetika och emulsioner.
Baymal har en yta av ca 275 000 m2/kg och är den
mest finfördelade aluminiumoxid som hittills
framställts. Det bör därför vara lämpligt som bärare för
katalysatorer; vid upphettning till 425—180°C ger
det nämligen en porös och aktiv aluminiumoxid.
Upphettning till 1 100—1 650°C under högt tryck ger
en tät a-aluminiumoxid (korund) med stor hårdhet
(Chemical Engineering 26 juni 1961 s. 76, 78). SHI
Vakuumsmälta stål och legeringar
Vakuummetallurgins fördelar är mycket diskuterade
i fackkretsar. Vissa resultat av motstridig natur har
publicerats. I en amerikansk översikt antydes, att
egenskapsförbättringar ej erhålls automatiskt utan
bara om hela processen är rätt planerad och strikt
reglerad. Detta kan sannolikt förklara de
diskrepanser som skymtar i facklitteraturen.
Vakuumtappning av stora göt av låglegerade stål
minskar deras vätehalt och ökar därmed deras
duk-tilitet.
Vakuuminduktionssmältning av låglegerade stål
och kromlegerade varmarbetsstål minskar deras halt
av gaser (H. O och N), inneslutningar och
föroreningshalter; detta medför bättre utmattnings-,
slagseghets- och förlängningsvärden, mindre
anvisningskänslighet än hos luftsmält stål värmebehandlat till
samma hårdhet, särskilt när denna är hög.
Vakuuminduktionssmältning av ferritiska och
mar-tensitiska rostfria stål medför lägre
omslagstemperatur samt högre brottgräns och förlängning.
Vakuuminduktionssmältning av nickellegeringar
medför högre brottgräns samt bättre krypbrotts- och
utmattningsegenskaper.
Vakuuminduktionssmältning av koboltlegeringar
medför inga nämnvärda förändringar med
undantag för större förlängning.
Vakuumljusbågsmältning av segringskänsliga,
härdbara och rostfria stål och höghållfasta
järnlegeringar medför högre brottgräns och förlängning
samt bättre krypbrotts- och utmattningsegenskaper
samtidigt som homogeniteten blir bättre ("A
sum-mary of comparative properties of air-melted and
vacuum-melted steels and supperalloys" Washington
1960). CS
796 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
