Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 32 - Tryckt ledningsdragning, av Gunnar Håkansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 5. Monterat, tryckt ledningsmönster i skata 3:1; sex plattor är
inlagda pä samma negativ med verktygshål och styrhål markerade.
nes vara på retur, behandlas här enbart
tejp-ning, vilken utföres med svart, kreppad
klibb-remsa som kan erhållas i varierande bredder
allt efter önskemål. Härvid kan olika
framställningsmetoder användas.
Önskar man god precision, eller dubbelsidig
ledningsdragning, är det lämpligt att förstora
mönstret från modulritningen till skala 3:1. En
metod är montering på modulplatta, fig. 5,
som är försedd med rutnät och noggrant
borrade hål i nätets skärningspunkter.
Kontaktpunkterna eller monteringshålen markeras med
speciella proppar. Ett annat förfaringssätt är
tejpning i skala 3:1 på vanligt modulpapper.
Om mindre noggrannhet fordras, kan utkastet
som gjorts i skala 1:1 på modulpapper, direkt
tejpas av.
Fig. 6. Dubbelsidig, hålpläterad, förgylld tryckt
ledningsplatta (180 X 50 mm) med snäva toleranser
på slitsarna.
Fig. 7. Dubbelsidig, hålpläterad, förtent tryckt
ledningsplatta (150 X 20 mm) med snäva toleranser på
slitsarna.
Härvid bör man observera att det finns
färdiga tejpringar att köpa för markering av hål.
Ledningarna utförs enligt praxis med
bredderna 0,8; 1,0; 1,2 mm osv. men inte gärna under
0,6 mm. Detta hänger ihop med foliens
vidhäftning till laminatet. Ledningsbredden är
också beroende av strömbelastningen och som
riktvärde kan nämnas att 0,8 mm bredd tillåter
2,5 A, 1,6 mm bredd 4,0 A och 3,2 mm bredd
7,0 A. Dessa värden gäller för folietjockleken
35 jan (0,035 mm). Vid folietjockleken 70 p.m
(0,070 mm) kan man öka strömbelastningen
med en faktor 1,5.
Isolationsavstånden mellan ledare bör inte
understiga 0,7 mm, men beror givetvis på
såväl driftspänning och eventuella
transientspän-ningar som miljöförhållanden. 600 V
driftspänning per millimeter avstånd vid normala
arbetsförhållanden kan gälla som riktvärde för
isolationsmotstånd. Monteringshålen för
kom-ponenttilledare bör borras med 1,2 mm
diameter och yttre ringdiametern bör ej vara
mindre än 2,54 mm, dvs. kragbredden runt
fär-digetsat monteringshål får ej underskrida 0,3
mm. Orienteringstoleransen mellan fram- och
baksidans mönster vid dubbelsidig
ledningsdragning kan hållas mindre än eller lika med
0,1 mm.
Sedan det tejpade kretsmönstret gjorts
färdigt, antingen i skala 1:1 eller 3:1, skall det
fotograferas, vilket sker genom
kontaktfotografering resp. reproducering. Därefter placeras
negativet i en kassett av plexiglas e.d. uppstyrt
på tidigare nämnda styrhål, vilka upptagits
med stansmaskin efter fotograferingen. Nu har
man i princip fått fram ett verktyg, varmed
man på kemisk väg skall överföra
kretsmönstret till ett ämne.
Tillverkning
Tryckta ledningsplattor tillverkas i huvudsak
efter tre metoder. Ledningsmönstret kan
utformas i kopparfolie enligt fotogravyrmetoden,
silkscreenmetoden eller offsettryckmetoden.
Av dessa tre ger fotogravyrmetoden den mest
exakta överföringen och bör användas där
snäva toleranser, fig. 6—7, eftersträvas eller
fordras. Det största antalet tryckta kretsar
framställes dock enligt silkscreenmetoden. Denna
metod kan med stor uppmärksamhet riktad på
färgviskositet och masktäthet i använd duk,
drivas till stor exakthet. Offsettryckning kan
också användas, men bjuder ännu så länge på
en del tekniska svårigheter och kommer ej att
behandlas här.
Ekonomiskt sett lämpar sig tillverkning enligt
fotogravyrmetoden för serier upp till ca 50
kretsar av samma mönster. Om stor
kantexakthet fordras, är den dock, som sagts, den enda
användbara metoden. För större serier och i
all synnerhet då stora fordringar på
kantjämn-heter ej föreligger, är silkscreenmetoden
(sil-duksmetoden) mest ekonomisk. Vilken metod
som bör komma till användning bör avgöras
av konstruktören och fotografen gemensamt.
teknisk tidskrift 1962 h. 30 823
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
