Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 32 - Nya metoder - Rengöring av reläer med ultraljud, av SHl - Heterogent jonbytarmembran, av SHl - Kartindikator för flygnavigering, av Sigvard Jonson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Som medium används med jonbytare avsaltat
vatten som inte skadar reläets isolation, om
rengöringen och den efterföljande torkningen görs kortvariga.
Mediet skall spola bort den lösgjorda smutsen och
måste därför avlägsnas kontinuerligt. Vatten är så
billigt att det kan släppas i avloppet, varigenom
rening för återanvändning kan sparas.
De intill varandra liggande kontakterna skuggar
varandra, varför reläet borde vridas runt under
rengöringen. Detta är dock omöjligt därför alt
mag-netspolen inte får doppas ned i vattnet. Man har
då valt en relativt låg ljudfrekvens, 22 kHz,
eftersom kavitationen blir störst och ljudet böjs mest
vid kanter vid låg frekvens. Dessutom uppstår
sid-bestrålning med från kärlväggarna reflekterat ljud.
Det finns ingen risk för att driftpersonalen skall
skadas av ultraljud. Detta slipper nämligen
knappast ut i luften därför att bara 0,08 % av energin
passerar genom gränsytan vatten-luft. Vidare har
luft 5 000 gånger så stor resistivitet för ljud som
vatten, och bara 0,08 % av energin går över från
luften till människokroppen. Vid en ultraljudenergi
på 1 kW kan personalen utsättas för bara en
tiotusendel av den som ofta används kliniskt.
Sticker man ned en hand i vattnet överförs
visserligen stor ljudenergi till den, men risken för skador
är dock utesluten därför att redan oskadliga
energimängder är mycket smärtsamma. Ljud av 22 kHz
är inte hörbart, men svängningar med andra
frekvenser kan uppstå och ge obehagliga ljudeffekter.
Sådana kan man emellertid undvika genom att klä
rengöringskärlet med ljuddämpande material (A
Scho-ber i Zettler Mitteilungen nov. 1961 s. 36—41). SHl
Heterogent jonbytarmembran
Man har framställt ett nytt heterogent
jonbytarmembran genom att slamma upp ett torrt pulver av
en stark anjonbytare (sulfonsyratyp) i en
vattenlösning av akrylamid och metylenbisakrylamid i
närvaro av en persulfat-aminkatalysator, och låta
suspensionen gelatinera till en 0,8 mm tjock folie
mellan två akrylplastskivor. Utmärkande för denna
typ av heterogent jonbytarmembran är att det lätt
kan gjutas vid rumstemperatur och atmosfärstryck;
andra typer erhålls genom dispergering av
jonbytare i folier av polyeten eller gummi.
Monomerlösningen ensam ger ett gel med mycket
liten hållfasthet, men den tillsatta jonbytaren
förstärker det, och ett ännu starkare membran kan
man erhålla genom att gjuta gelet på en
glasfiberduk. Detta material kan lätt hanteras och har
samma egenskaper som gelet enbart. Detta bildas på 10
min. Om jonbytarkoncentrationen överstiger 35 %,
kan suspensionen inte gjutas i folier.
Membranen har 0,02 ohm"1™"1 konduktivitet och
ett katjontransporttal på 0,8—0,9, men deras
elektrokemiska egenskaper kan varieras, särskilt genom
ändring av halten jonbytare. En minskning av
denna medför t.ex. en ökning av membranets
resistivitet, troligen beroende på en minskning av gelets
porvidd. Ändringar av jonbytarens kornstorlek och
jonform samt tvärbindningsgraden hos antingen
jonbytaren eller gelets grundmassa har liten verkan på
membranets elektrokemiska egenskaper (Chemical
& Engineering News 18 sept. 1961 s. 49). SHl
Fig. 1. Placering av Gilfillans kartindikator i ett attackflygplan; 1
indikator, 2 manöverbord, 3 dataomvandlare, i navigeringssystem.
tillverkats i några exemplar och är under
utprovning. Det är kompakt uppbyggt och består av
indikator, manövertavla samt dataomvandlare. Dessa
väger tillsammans 15 kg och upptar en volym av 19
dm3. Indikatorn och manövertavlan placeras i
förarkabinen, fig. 1. Utvecklingsarbetet har utförts av
Gilfillan Bros., Inc., USA.
Indikatorn är i princip en filmprojektor. Den visar
en färglagd karta i formatet 14 X 19 cm. Filmen,
som är monterad på insidan av en transparent
trumma, projiceras på indikatorskärmen genom ett
kompakt linssystem, delvis beläget inuti trumman,
fig. 2. Det optiska systemet består bl.a. av tre
speglar, vardera med 90° avböjning. I bildplanet efter
sista spegeln finns en glasskiva, på vilken en
flygplanssilhuett och kurslinje är graverade. Denna
skiva vrids av ett kursservo, varigenom flygplanets
kurs visas på skärmen.
Trummans rörelser, rotation och axiell
förskjutning, ombesörjes av ett servosystem och styrs av
flygplanets longitud och latitud. Kartan rör sig
alltså i longitud och latitud under den i centrum
belägna flygplanssilhuetten, allteftersom flygplanet
förflyttar sig. Navigeringsdata erhålles från
flygplanets navigeringsutrustning, som inte tillhör
systemet, fig. 3.
Den använda ytan av filmen är ungefär 450 cm2
och kan t.ex. visa en karta över Västeuropa i skala
1:20-106 samt 200 rutor med godtycklig
information. Man disponerar fritt över utrymmet på filmen
och kan där lagra godtycklig karta och skala. Den
optiska förstoringen är alternativt 10 och 30 gånger.
Kartindikator för flygnavigering
En kartindikator, Pictorial situation indicator, är
avsedd att anslutas till flygplanets
navigeringsutrustning och skall ge piloten en åskådlig och
kontinuerlig information om läge och kurs. Instrumentet har
Fig. 2.
Kartindikatorns
optiska system.
Projektionslins
Indikator
skärm
Skiva med ingraverad
flgqplanssilhuett
Filmtrumma
-Hotation (longitud]
Förskjutning[latitud)
/ Ljuskälla
teknisk tidskrift 1962 h. 30 824
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
