Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 33 - Svensk elektrolysindustri, av Einar Mattsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årsproduktion
t
15000
10000
5000
19S0
19W
mo
mo
Fig. 8. Årsproduktionen av obearbetat aluminium
(även legerat) i Sverige, - enligt SOS,–-enligt
producentens uppgifter.
Produktionsutveckling
Eftersom bauxit inte brytes i Sverige och
extremt billig elenergi ej heller står till
förfogande inom landet, fick aluminiumindustrin
en sen start här. Det smältelektrolytiska
framställningsförfarandet för aluminium hade
uppfunnits redan 1886 och fått en vidsträckt
till-lämpning utomlands vid sekelskiftet1. I
Sverige igångkördes emellertid det första
aluminiumverket inte förrän 1934.
Det var då Svenska Aluminiumkompaniet
(SAKO) startade elektrolysverket i Månsbo vid
Avesta12’la. En anledning till att verket
placerades där var att Alby Nya Klorat Fabriks AB
salubjöd likström från sitt intilliggande
kraftverk i Avesta storfors4. Till en början hade
verket en årskapacitet av ca 1 800 t Al, vilket
ungefär motsvarade årsförbrukningen i Sverige
vid den tiden.
Råvarorna för metallframställningen måste
importeras. Detta gäller både aluminiumoxiden
och kryoliten. Under andra världskriget, då
importvägarna till Sverige var avstängda, hade
man att inom landet söka ersättningsmaterial
Tabell 4. Prognos för ahiminiumproduktionen
i Sverige enligt Centrala Driftledningen
Väntad
årsproduktion
t
1965 31 000
1967 38 000
1970 45 000
1980 78 000
för importråvarorna. Därför bildades företaget
Svenska Aloxidverken AB. Är 1941—1942
uppförde detta ett aluminiumoxidverk i
Kubikenborg vid Sundsvall.
Här framställdes aluminiumoxid ur andalusit
från Boliden-gruvan och kalksten från Gotland.
Kryolit framställdes även i Kubikenborg ur
inhemskt råmaterial, nämligen ur flusspat från
Brantevik i Skåne. I anslutning till oxidverket
byggdes samtidigt ett smältelektrolysverk med
en kapacitet av omkring 1 800 t/år Al.
Oxidverket hade en kapacitet av 6 000—8 000 t/år
A1303 och var således tilltaget så att det kunde
förse smältelektrolysverken i både Månsbo och
Kubikenborg med oxid.
Vid krigsslutet, då importvägarna åter
öppnades, befanns den inhemska
oxidproduktionen vara oekonomisk. Oxidverket i
Kubikenborg "lades då i malpåse" för att vara i
beredskap, om behov senare skulle uppkomma.
Råvarorna har sedan dess importerats,
aluminiumoxiden huvudsakligen från Jamaica och
kryoliten från Danmark (Grönland). Då
oxidverket lades ned, utvidgades i stället
smält-elektrolysverket i Kubikenborg. Detta har
därefter successivt byggts ut, så att produktionen
1960 var ca 13 500 t. Månsbo-verkets
årsproduktion har däremot ökats bara litet och var
2 500 t 1960 (fig. 8).
Medan aluminiumproduktionen i Sverige
sålunda var ca 16 000 t 1960, uppgick
konsumtionen till ca 34 000 t. Av denna kvantitet
förbrukade byggindustrin och elindustrin nära
30 % vardera. Aluminiumkonsumtionen
väntas i framtiden öka hastigt både inom och
utom landet. Därför anses en utbyggnad av
produktionskapaciteten i Sverige motiverad,
även om för närvarande viss överkapacitet
råder, särskilt i USA och Kanada.
SAKO har sålunda aviserat en fördubbling av
kapaciteten vid Kubikenborgs-verket, vilken
beräknas vara genomförd vid årsskiftet 1963—
1964. Utbyggnaden står i visst samband med
att SAKO 1961 helt övergick i AB Svenska
Metallverkens ägo. Denna integration av
råalu-miniumtillverkning och vidare förädling av
metallen inom landet anses bli till fördel för
den svenska aluminiumindustrins utveckling
(tabell 4).
Övrigt
Utöver de industrigrenar, som nu mera
ingående beskrivits, förekommer inom landet
ytterligare några slag av elektrolytisk produktion,
som förtjänar beaktas.
Väte och syre
Framställning av väte och syre genom
elektrolytisk sönderdelning av vatten bedrives i
mindre skala på flera håll i landet. En stor
anläggning för denna process har sedan 1928 varit
i drift vid Fosfatbolagets fabrik i Ljungaverk.
Framställt väte användes här för
ammoniäk-syntes3. Årsproduktionen är ca 23 000 t NH„.
En del av ammoniaken förbrännes till salpeter-
teknisk tidskrift 1962 h. 30 839
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
