Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 33 - Ftalocyaninpigment, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ftalocyaninpigment
kopparftalocyanin med grön färgton
(Mon-astral Green G). Tyska varunamn är
Heliogen-blau åtföljt av siffror. Av de nämnda typerna
har bara kopparföreningarna fått större
betydelse, då utgångsmaterialet för metallfri
ftalo-cyanin är alltför dyrt.
668.819.5
Ftalocyaniner är en grupp organiska
färgämnen av vilka man gör pigment med
förnämliga egenskaper. De har mycket god resistens
mot syror, alkalier och oxidationsmedel,
utmärkt ljusbeständighet, ren, briljant färgton
och hög färgstyrka.
Ftalocyanin upptäcktes 1920 av en
tillfällighet i en skotsk pigmentfabrik som en blå
förorening i en mellanprodukt vid syntes av
indigo. Före andra världskriget fanns det i
marknaden tre typer ftalocyaninpigment:
kopparftalocyanin med blå färgton (engelskt
varunamn Monastral Blue B), metallfri ftalocyanin
också blå (Monastral Blue G) och klorerad
Referat av uppsats av B Af Warley i Paint Manufacture nov.
1961 s. 373—379.
Fig. 1. Formeln
för
kopparftalocyanin.
Fig. 2. Diagram över kristallstrukturen hos t.v. a-formen och t.h.
ß-for-men av kopparftalocyanin; ® kopparatom, ® kväveatom, o kolatom.
Blåa pigment
Ftalocyaninblått (fig. 1) är en komplex
kopparförening som kan erhållas bl.a. genom
reaktion mellan ortoftalodinitril och metallisk
koppar. Färgämnets struktur har en påfallande
likhet med blodfärgämnet hemin och
bladfärgämnet klorofyll. Ftalocyaninblått förekommer
i en a-form, som erhålls vid pigmentets
framställning, och en nålliknande ß-iovm. som
uppstår vid dess kontakt med vissa lösningsmedel,
särskilt aromatiska kolväten (fig. 2).
När a-formen omvandlas till ß-iorm uppstår
partiklar som är för stora för att ge ett
färgstarkt pigment och som inte kan finfördelas
genom målning på vanligt sätt. Samtidigt
uppstår en nyansändring. Man har därför sökt
stabilisera a-formen, t.ex. genom tillsats av vissa
ämnen som hindrar omvandlingen. Ett annat
sätt är att införa en substituent i
ftalocyanin-molekylen. Svag klorering av bensenringarna i
4- eller 5-ställning ger t.ex. tillräcklig stabilitet.
Man har emellertid funnit att /S-formen kan
malas tillsammans med ett lämpligt,
vattenlös-ligt salt till ett pigment som är fullständigt
stabilt i kontakt med de i färger vanligen använda
lösningsmedlen. Denna nya pigmenttyp har
grönare och klarare färg än a-formen men
tyvärr 20—30 % mindre färgstyrka, en olägenhet
som hittills inte har kunnat undanröjas. Den
har fått användning bara i tryckfärger trots att
den har vissa fördelar framför a-formen; den
ger bl.a. stabilare system.
Ett av de största problemen vid den praktiska
användningen av ftalocyaniner har varit deras
benägenhet för utflockning. Denna är särskilt
besvärande i lackfärger, baserade på
alkyd-karbamidharts och pigmenterade med
ftalocyaninblått i blandning med lättdispergerade
typer av titandioxid. Utflockningen påskyndar
en separering av de två pigmenten och orsakar
uppflytning ("flooding" eller "floating")
vilken medför att lackfilmens ytskikt får annan
kulör än dess inre skikt.
Av de föreslagna sätten att hindra
utflockning har behandling av pigmentet med vissa
derivat av ftalocyanin visat sig bäst. Införande
av sulfonsyragrupper i bensenkärnorna är mest
effektivt. Di- och trisulfonerade produkter har
tyvärr dålig resistens mot kemikalier och är
mycket grönare än utgångsmaterialet. Man har
emellertid funnit att monosulfonatet är mindre
grönaktigt och har tillräcklig kemisk stabilitet.
Ett pigment med en fällning av monosulfonat
på partiklarnas yta har praktiskt taget ingen
benägenhet för utflockning.
Flockningsfritt ftalocyaninblått blev
tillgängligt i Europa först för ca 3 år sedan.
Variationen i sammansättningen hos olika färger är
teknisk tidskrift 1962 h. 30 851
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
