Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 34 - Systembegreppet och luftförsvaret, av Tore Gullstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en entydig lösning. I verkligheten fungerar
det inte så. Processen är alltför omfattande och
den tillgängliga personalkapaciteten begränsad.
En svårighet är att man aldrig blir färdig. En
nitisk befattningshavare kan alltid ifrågasätta
resultatets riktighet och påyrka ytterligare
utredningar. Under tiden är arbetet, som man
började med, förlegat och förutsättningarna
ändrade. Man kommer i stor tidsnöd.
Resultatet är, att man i mycket stor utsträckning
fortfarande är beroende av intuitionen och
viljekraften hos några chefpersoner, som vid en
viss tidpunkt beslutar sig för en lösning på det
underlag, som då finns tillgängligt.
Förvånansvärt ofta blir beslutet riktigt, även om man ej
kan visa att det är optimalt.
Tekniska problem
Under den långa utvecklingsfasen av stora och
komplicerade system kan man notera ett
antal problemställningar och metoder, som ej
förekommit tidigare, åtminstone inte i den
utsträckning, som nu är fallet.
Fortlöpande under hela tillblivelseprocessen
bedrives effektivitetsanalys på olika nivåer och
i olika organisationer. De militära staberna
bedriver krigsspel, som till att börja med
användes för målsättningen för det aktuella
vapensystemet och sedermera för att ta reda på
hur systemet lämpligen skall användas i olika
krigssituationer och i kombination med andra
vapensystem. Senare under utvecklingsfasen
är effektivitetsanalysen ett av de instrument,
som man har för att specificera olika
delsystem och apparater, att göra kompromisser och
jämföra olika egenskaper hos delar, som ej ur
teknisk synpunkt är jämförbara. De metoder
man använder är de, som ingår under
begreppet operationsanalys, varvid statistiska och
spelteoretiska betraktelsesätt intar en
framträdande plats.
För att behandla hur de olika delarna av
systemet fungerar och samverkar till en enhet,
använder man sig av systemanalys, som ej är
att betrakta såsom en ny vetenskap utan endast
som en beteckning för en analysverksamhet
inriktad på systemets egenskaper som helhet.
Exempel på metoder man använder är
regleringsteknik och teknisk optimeringslära.
Automatiska räknemaskiner av såväl numerisk som
analog typ kommer till flitig användning.
På grund av systemens storlek kommer
begreppen funktionssäkerhet och tillförlitlighet
in i bilden med stor kraft. Ur
effektivitetssynpunkt är det av föga intresse att konstruera
ett utomordentligt förfinat system, som sällan
fungerar. Framstegen inom dessa områden har
de sista åren varit stora och ytterligare
väsentliga framsteg väntas. I stor utsträckning
beror detta på bättre komponenter och bättre
kunskap om hur apparater skall konstrueras
för att bli tillförlitliga. Även
analysverksamheten har emellertid stor betydelse. Man blir
successivt mera kunnig, när det gäller att på
ett tidigt stadium förutsäga en apparats
tillförlitlighet. Visar det sig, att denna ej beräk-
nas fylla måttet, måste
funktionssäkerhetshö-jande åtgärder vidtas, t.ex. genom
reservsystem eller parallellsystem. Man kan vänta sig,
att det successivt kommer fram en helt ny
teknik och logik för uppbyggnad av
funktions-säkra stora system. Frågan är, om inte detta
är en av de allra största förutserbara
tekniska landvinningarna, som kommer - att
möjliggöra införandet av verkligt stora system, vilka
kommer att så gott som revolutionera våra
möjligheter både på den civila och på den militära
sidan.
En mycket påtaglig följd av införandet av
stora system är det starkt ökande behovet av
utprovning. Dels beror detta naturligtvis på
att antalet apparater successivt har ökat, men
kanske mest på att det ej räcker med att
utprova apparater för sig, utan att man måste
ansluta dem till systemet i övrigt. Denna
sy-stemutprovning sker på olika sätt. Man
använder sig allt oftare av simulatorer. Den aktuella
apparaten anslutes i dessa till
analogiapparater, som simulerar resten av systemet. Vidare
bygger man upp markriggar av olika typer,
där prototyper till samhörande apparater sam-.
köres. Slutligen utprovas naturligtvis systemen
i luften, vilket ur provteknisk synpunkt är ett
synnerligen besvärligt och omfångsrikt arbete.
Inte minst ur värderings- och analyssynpunkt
innebär den ökade provverksamheten en
kraftig anspänning.
För produktionen slutligen har införandet av
stora system inneburit avsevärda problem. De
olika leverantörerna kan ej längre leverera
sina produkter till kunden, som själv monterar
ihop dem med en förhoppning att allt skall
fungera till belåtenhet. Alla de olika delarna
måste numera levereras till något, som vi kan
kalla för slutmonteringen, där de sättes in på
sina platser. Därefter vidtar en omfattande
verksamhet med trimning, funktionsprovning
m.m. Denna del av den kompletta
tillverkningskedjan har under senare tid mycket kraftigt
ökat i volym och koinplicitetsgrad. Inte minst
mängden provutrustning under denna fas har
kraftigt ökat.
Han d läggn ingsproblem
Den tid är nu förbi, då en eller ett fåtal
personer kunde direkt leda tillblivelseprocessen
av ett flygplan med dess utrustning. För
utvecklingen av de stora system, som vi har
beskrivit, utnyttjas en stor mängd leverantörer,
av vilka några — kanske ett tiotal —
levererar stora och i och för sig komplicerade
delar, t.ex. flygplanskrov, motorer,
flygplansradar. Ytterst åvilar ansvaret för
materielanskaff-ningen kunden, Flygvapnet, som också har en
stor teknisk organisation till sitt förfogande.
Det fordras emellertid en avsevärd verksamhet
av samordnande och uppföljande natur för att
övervaka utvecklingsarbetet av stora system.
Enligt svensk och utländsk erfarenhet är det
av största betydelse att det för varje större
vapensystèm bildas en samordnings- eller
systemgrupp, som har till uppgift att övervaka
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 34 S75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
