Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 34 - Skeppsbyggeriet i Finland de senaste åren, av Carl-Henrik von Hertzen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På grund av sitt speciella arbetsområde
besöker "Granvik" ytterst kortvarigt sina
anlöp-ningshamnar, varför särskild vikt lagts vid
utformningen av bostadsutrymmena ombord och
vid "trivselfaktorerna". Uppvärmningen och
luftkonditioneringen är av lågtryckstyp enligt
system Indivent.
Enär farvattnen kring Pargas hör till de
svårare har speciell uppmärksamhet ägnats
fartygets manöverförmåga och
navigationsutrustning. Fartyget har ett relativt stort roder samt
därtill en styrpropeller i en tvärskeppstunnel
i förskeppet. Det elektrohydrauliska
rodermaskineriet kan arbeta antingen hydrauliskt med
en servomotor eller elektriskt via en
autopilot-anläggning. Alternativt kan det fjärrstyras från
en portabel tryckknappsmanöverpanel. All
manöverutrustning är samlad i en inanöverpulpet
på förkant av den kombinerade styr- och
navigationshytten. Till utrustningen hör ytterligare
bl.a. radar, gyrokompass, radiopejl, VHF-FM
radiotelefonanläggning samt en 70 W
radio-sändare-mottagare. Ankarspel, nockspel och
lastvinsch matas med växelström.
Wärtsilä, Sandvikens Skeppsdocka,
Helsingfors, har 1961—1962 levererat
bilpassagerarfärjan "Skandia" (Tekn. T. 1961 s. 812) och
systerfartyget "Nordia" (Tekn. T. 1962 s. 656)
till AB Siljarederiet, Åbo, samt till finländska
staten skärgårdsisbrytaren "Sampo", fig. 12,
på 7 500 hk axeleffekt.
"Sampo" är den tredje dieselelektriskt drivna
skärgårdsisbrytaren av "Karhu"-typ som nu
levererats till finländska staten. Den skall kunna
assistera normala handelsfartyg såväl i
havsisar som i de trånga farlederna vid sydkusten
och de grunda vattnen i Bottniska Viken. Den
har fyra propellrar, två i fören och två i
aktern. Axeleffekten 7 500 hk kan alternativt
fördelas med tre fjärdedelar på akterpropellrarna
och en fjärdedel på förpropellrarna eller också
så att både för- och akterpropellrarna matas
med halva effekten. Till skillnad från tidigare
isbrytare i "Karhu"-klassen kan
förpropellrarna momentant överbelastas med ett fyrfaldigt
moment, mot ett trefaldigt moment på "Karhu"
och "Murtaja" (jfr Tekn. T. 1955 s. 359; 1958
s. 1025; 1962 s. 49, 52).
"Sampo" har två genomgående däck,
huvuddäcket och övre däcket, samt en långt utdragen
back. Midskeppsdelen täcks av ett
sammanhängande däckshus. Under huvuddäcket är
fartyget uppdelat i tio vattentäta avdelningar
inkluderande tre maskinrum och två lastrum.
Tankkapacitet finns för 450 t brännolja, 20 t
smörjolja och 250 t färskvatten. Dessutom har
fartyget midskepps på var sida mellan
huvud-och övre däck en krängningstank som vardera
rymmer 100 m3. Med två kraftiga
propellerpumpar kan från den ena krängningstanken till
den andra pumpas 100 t vatten på 45 s.
Skrovet är helsvetsat och konstruerat så att
det väl fyller, och i de flesta fall överskrider
fordringarna för Lloyd’s Registers klass 100 AI
med isförstärkning, samt finska isklassen I A.
Bordläggningens tjocklek i isstråket varierar
Fig. 9. Paragrafkylfartyget "Küllsö" på 800 tdw.
Fig. 10. Torrlastfartyget "Wilke" på 11 700—13 300 tdw för Suomen
Tankkilaiva Oy.
Fig. 12. Skärgärdsisbrytaren "Sampo".
884. TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 34
Fig. 11. "Araguaya" på 8 iOO tdw levererad 1960 till
Finland-Syd-amerikalinjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
