Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 35 - Civilingenjörsutbildningen i Uppsala, av Tore Vänngård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
civilingenjörsutbildningen. Eftersom
normalstudietiden per betyg är en termin, skall de
studerande således ägna ett år åt matematik, ett
år åt teoretisk fysik med mekanik och ett år
åt fysik, vanligen i den nämnda ordningen.
Den totala nominella studietiden från
studentexamen till civilingenjörsexamen blir därmed
fem år mot nominellt fyra vid teknisk högskola.
De väsentliga skillnaderna mellan de bägge
typerna av utbildning framträder redan här.
Medan man vid en teknisk högskola alltid
läser flera ämnen samtidigt i ett högt uppdrivet
tempo och redan på ett rätt tidigt stadium
inför tillämpade ämnen, ägnar man sig i
Uppsala först åt ett studium av grundläggande
ämnen ett i sänder. Bägge systemen har sina
för-och nackdelar. Vilket som passar en
studerande bäst, beror naturligtvis i hög grad på hans
personliga läggning.
Utbildningen efter kandidatexamen består av
tre terminers kursbunden undervisning av
samma typ som vid de tekniska högskolorna
och en termin huvudsakligen upptagen av ett
examensarbete. Följande ämnen ingår:
matematik (funktionslära, matematisk statistik,
numeriska beräkningsmetoder), teoretisk fysik
(statistisk mekanik med termodynamik,
fysikens matematiska metoder), kemi, tillämpad
fysik (spektroskopi, nukleonik, allmän
mätteknik), elektronik (elektronik och teleteknik,
elektrisk mätteknik), regleringsteknik, fasta
tillståndets fysik med teknisk materiallära,
metallografi, teoretisk elektroteknik med
plasmafysik, hållfasthetslära, maskinelement och
ritteknik, teknisk strömningslära, teknisk
termodynamik samt företagsekonomi.
I stort sett är omfattningen av dessa ämnen
samma som vid en avdelning för teknisk fysik,
naturligtvis med hänsyn tagen till vad som
ingått i undervisningen till kandidatexamen.
Antalet timmar per vecka är ca 30, dvs. högre än
vad som är vanligt vid universitetet.
Betygsskalan är densamma som vid teknisk högskola,
med större möjligheter till kvalitetsbedömning
än med universitetens betygssystem. För
avgångsexamen fordras också, liksom vid teknisk
högskolas avdelning för teknisk fysik, sex
månaders godkänd praktik.
Intagning av studerande
Den utbildning som leder fram till
kandidatexamen, är i princip ej spärrad, utan alla
kompetenta antas. Grupperna är ganska stora,
exempelvis tar ca 140 studerande per år två
betyg i fysik.
Den två-åriga civilingenjörsutbildningen är
dock spärrad. Intagning sker varje hösttermin
med högst 24 studerande denna höst och
därefter 30 varje år.
För att bedöma företrädet mellan de sökande
gör man en poängberäkning av studentbetyget,
såsom vid inträde till teknisk högskola,
varefter man adderar poäng för vissa akademiska
meriter utöver de för kompetens nödvändiga,
t.ex. tre och fyra betyg i matematik och i teo-
retisk fysik med mekanik samt ett och två
betyg i kemi. Det är inte lämpligt att göra ett
urval enbart grundat på de akademiska
meriterna, bl.a. därför att de för kompetens krävda
betygen endast är föga kvalitetsgraderade.
Lärare och organisation
Undervisningen i matematik, teoretisk fysik,
kemi och företagsekonomi sköts av respektive
institutioner vid universitetet, vilka för den
skull får förstärkning av sin lärarpersonal.
Avdelningen för oorganisk kemi har omfattande
forskning över metalliska system och handhar
därför undervisningen i metallografi.
Fysikinstitutionen har undervisningen i tillämpad
fysik och i elektronik (vid institutionen finns
en laboratur i elektronik). Från hösten 1962
finns laboraturer i fasta tillståndets fysik,
teoretisk elektroteknik med plasmafysik samt i
hållfasthetslära. Det förefaller som om det
skulle gå att tillsätta dessa tjänster på ett mycket
tillfredsställande sätt. I övriga ämnen skall
undervisningen skötas av speciallärare.
Det är inte förvånande, att lärarkostnaderna
för denna utbildning blir högre än de, som på
ett tidigt stadium framräknades i huvudsak på
basis av det ursprungliga förslaget till
univer-sitetsingenjörsutbildning. ökningen av
kostnaderna blir dock måttlig, särskilt om man
betänker att den omfattande forskningen vid
Fysiska institutionen inom ämnena fasta
tillståndets fysik och teoretisk elektroteknik med
plasmafysik i sig själv kräver tjänster av typ
laboratur. Av intresse i sammanhanget är
också lärarkostnaderna per färdig civilingenjör;
dessa blir ungefär desamma som vid en
teknisk högskola. Årskostnaden per studerande är
fram till kandidatexamen lägre och under den
två-åriga fortbildningen högre än den
genomsnittliga årskostnaden för en elev vid
avdelning för teknisk fysik vid teknisk högskola.
Undervisningen anordnas av
matematisk-na-turvetenskapliga fakulteten, men de flesta
ärenden handlägges av ett lärarkollegium,
bestående av fysikprofessorerna och examinatorerna
i alla övriga ämnen. Kollegiets ordförande är
dessutom föreståndare för utbildningen. Ett
fakultetsråd skall liksom tekniska
högskolornas avdelningsråd se till att näringslivets
synpunkter på undervisningen tillgodoses.
Slutord
I och med att undervisningen nu börjat
utbildas tekniska fysiker i samtliga
universitetsstäder med matematisk-naturvetenskaplig
fakultet, dvs. i Stockholm, Göteborg, Lund och
Uppsala. Utvecklingen förefaller naturlig, ty med
den stora tillströmningen av studerande till
naturvetenskaplig utbildning och med ökat behov
av tekniker följer ett större behov av
differentiering av studievägarna. Systemet i
Uppsala liar dessutom den fördelen att den
studerande relativt sent kan göra ett val mellan
exempelvis lärar- och ingenjörsbanorna.
TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 34 928
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
