Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 36 - Erfarenheter från OECD:s reaktorprojekt i Halden, av Evelyn Sokolowski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erfarenheter från OECDss
reaktorprojekt i Halden
Initiativet till Halden-reaktorn (Tekn. T. 1958
s. 999) när denna påbörjades 1956 var helt
norskt. Motiven för typvalet var de, som
ligger till grund även för den svenska
reaktorlinjen, i Norge ytterligare stärkta av att landet
sedan länge haft en egen produktion av tungt
vatten. På grund av landets rikliga
vattenkraftreserver inriktades ansträngningarna inom det
norska kärnenergiprogrammet främst på att
bygga mindre reaktorenheter för produktion
av industriell ånga eller för fartygsdrift.
Halden-reaktorn var ursprungligen avsedd som en
prototyp för det förra ändamålet, vilket blev
avgörande för dess förläggning till Halden med
dess stora pappersbruk.
Samtidigt som uppförandet av
Halden-reaktorn pågick inom ramen för det norska
kärnenergiprogrammet, diskuterades inom
dåvarande OEEC att åt en internationell
organisation uppdra den ekonomiskt riskfyllda
utvecklingen av avancerade reaktortyper. Bland
sådana, som föreslogs för ett internationellt
projekt, var kokarreaktorn, och på norskt
initiativ beslöts att OEEC skulle överta driften av
den då nästan färdiga Halden-reaktorn.
Beslutet trädde i kraft den 1 juli 1958. I och med
detta förändrades målet för projektet, och
huvudvikten lades vid ett flexibelt
forskningsprogram, som skulle ge omfattande och i
möjligaste mån generella erfarenheter av
D20-modererade kokarreaktorer. Den första fasen
av forskningsprogrammet i Halden har nu
avslutats.
Kokarreaktorer
Kokarreaktorn ställer i utsikt avsevärda
fördelar framför tryckvattenreaktorn, t.ex. att
reaktorn vid en viss drifttemperatur kan
arbeta vid lägre tryck än tryckvattenreaktorn.
Denna fördel väger speciellt tungt för
D20-modererade reaktorer, i vilka härden upptar
en större volym än i H„0-modererade,
varigenom kraven på tryckkärlet blir större. En
annan fördel är den principiella möjligheten att
nyttja den i reaktorhärden producerade ångan
direkt för turbindrift, så att förlusterna i vär-
Fil. dr Evelyn Sokoloivski, Halden
621.039.524.46(100)
meväxlarna kan elimineras. Vad som ansetts
göra teknologin för kokarreaktorer mera
svårbemästrad än för tryckvattenreaktorer är
framför allt de stabilitetsproblem, som uppstår för
kokarsystemet.
Till de interna återkopplingsmekanismer, som
styr tryckvattenreaktorns dynamik, nämligen
återkopplingen genom moderator- och
bränsletemperaturen, kommer hos kokarreaktorn
återkopplingen genom ångbildning. En med D„0
modererad och kyld reaktors neutronbalans
påverkas av ångbildningen på två sätt: den
effektiva minskningen i moderatorns densitet
ökar neutronförlusten genom läckning och ger
härigenom ett negativt bidrag till reaktiviteten.
Vidare ändras härdens absorptionsegenskaper
genom förändringar i den lokala
neutronflö-desfördelningen och i neutronspektrum. I
vilken riktning och grad detta påverkar
reaktiviteten beror på den individuella
reaktorkonstruktionen.
När bränsleelementen består av stora
stavpaket, kan ångbildningen medföra t.ex. en
avsevärd minskning av resonansabsorptionen,
vilket ger ett positivt bidrag till reaktiviteten. Ju
mindre reaktorhärden är, desto mera ökar den
negativa läckningseffektens betydelse. Det är
i princip möjligt att kombinationen av de
många återkopplingarna i sig själv ger upphov
till instabiliteter i reaktoreffekten. Av än
större betydelse är dock möjligheten av rent
hydrodynamiska instabiliteter, som genom
ångåter-kopplingen återverkar på effekten.
HBWR-I (Halden Boiling Water
Reactor)
Under Halden-projektets första
experimentperiod, som varade från sommaren 1959 till
våren 1961, drevs reaktorn med en laddning
bestående av 7 t naturligt, metalliskt uran. De
296 bränsleelementen bestod av enkla stavar
(diameter 25,4 mm) i ett triangulärt gitter med
ett gitteravstånd på 130 mm. Bränsleelementen
var kapslade i aluminium och omgivna av
höljerör av samma material. Reaktorhärden var
praktiskt taget utan reflektor. Ur reaktorfysi-
TEKNISK TIDSKRIFT 1962 H. 3S 955
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
