Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 36 - Böcker - Werkzeuge und Werkzeugmaschinen, bd 2, av A Denell - Knicken, Biegedrillknicken, Kippen, av Sigge Eggwertz - The wave-guide mode theory of wave propagation, av Manfred Fischer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
elementen till större enheter (transfermaskiner)
beskrivs.
Fräsmaskiner och -verktyg ägnas ett fyrtiotal
sidor. Verktygsvinklar, skärdata och effektbehov
samt valet mellan med- och motfräsning behandlas
före beskrivningen av själva maskinerna. Vanliga
horisontal- och vertikalfräsar behandlas tämligen
utförligt, och lång-, verktygs- och kopierfräsar mera
knapphändigt.
I avsnitten om maskiner för finbearbetning
diskuteras slipskivors sammansättning samt rund- och
planslipmaskiners uppbyggnad, drivning och
arbetssätt. Centerless- och innerslipmaskiner behandlas
liksom verktygsslipar samt maskiner för hening,
lappning och polering (även elektrolytisk sådan).
Hyvlar, driftar, band-, bygel- och cirkelsågar
diskuteras kortfattat. Speciella verktyg för
gängframställning (bl.a. rullning) har också medtagits.
Slutligen följer ett avsnitt om fräsning och hyvling av
kugghjul.
Boken ger de grundläggande synpunkterna på
maskinerna och deras användning och den är väl
lämpad som läro- och uppslagsbok. Den är lättläst och
välillustrerad. A Denell
Knicken, Biegedrillknicken, Kippen, 2:a uppl.,
av Curt F Kollbrunner & Martin Meister.
Spring-er-Verlag, Berlin/Göttingen/Heidelberg 1961. 322
s., 265 fig., 30 tab., 20 sep.
dimensioneringsdiagram. 46,50 DM.
Första upplagan av föreliggande verk, som hade
titeln "Knicken", utkom 1955 (Tekn. T. 1956 s. 209).
Slutsåld på fyra år har den nu följts av en
omarbetad och utvidgad andra utgåva. Framförallt har
sådana tillägg gjorts som underlättar arbetet för
den praktiskt verksamme konstruktören. Samtliga
kapitel har utvidgats och försetts med mera
omfattande litteraturhänvisningar. Dessutom har ett
nytt kapitel VI tillkommit, som behandlar
knackning av strävor med stegvis varierande
tröghetsmoment. Härtill fogas 20 lösa knäckdiagram i en
särskild ficka. Dessa diagram har tidigare publicerats
separat (Tekn. T. 1960 s. 37).
Boken inleds med en historisk översikt. Därefter
behandlas olika beräkningsmetoder vid raka
strävor, varvid författarna ägnar speciell
uppmärksamhet åt Engesser-Vianellos i praktiken mycket
användbara förfarande. En ingående framställning ges
av olika knäckfall vid centriskt och excentriskt
tryck, initialkrökning och tran.sversalbelastning,
både i elastiska och oelastiska områdena. Något
mindre grundligt studeras tvärkraftsinflytandet,
varierande tvärsektion, varierande axialbelastning och
sammansatta strävor.
I omfattande avsnitt behandlas vridknäckning,
rymdknäckning och det fenomen som i vårt land
kallats vippning eller kantring, samt knäckning av
fackverk och ramsystem i planet och rymden. Man
har dock här fått begränsa sig till de allra
vanligaste konstruktionsutformningarna och
belastningsfallen. Bågars stabilitet avklaràs på ett fåtal sidor.
Av stort intresse är den huvudsakligen från nya
amerikanska undersökningar hämtade redogörelsen
för den reduktion av knäckspänningen som orsakas
av förekommande egenspänningar i valsade och
svetsade balkprofiler. En initierad jämförelse av
knäckformler och knäckdiagram från
stålkonstruk-tionsnormer i USA och de flesta europeiska länder
avslutar huvudframställningen. Tillägget, i ett sista
kapitel, av knäckdiagram för stegvis varierande
tröghetsmoment har ett mycket vidsträckt
användningsområde, eftersom däri också anges en approxi-
mativ metod att behandla en helt godtycklig
variation med användning av de 20 diagrammen.
Därmed blir konstruktören i stånd att i varje fall snabbt
bestämma den fördelaktigaste utformningen av en
tryckt sträva.
Framställningen är vederhäftig, klar och
fullständig. Arbetet är av mycket stort värde på grund av
den enorma mängd fakta som presenteras i
formler, diagram och tabeller, samt de fullständiga
litteraturförteckningarna. Det vänder sig i första hand
till konstruktören, framförallt inom byggbranschen.
Man kan dock inte påstå att det är lättläst,
eftersom ett flertal teorier och metoder från olika
författare relateras parallellt och diskuteras ingående.
Den strävan efter fullständighet och vetenskaplig
nivå — utan avsevärda matematiska
komplikationer — som författarna besjälats av, har gjort
boken något för massiv för att vara idealisk som
handbok för icke-specialister. Snarare kan det sägas att
den lämpar sig som underlag för
handboksförfattare. I första hand kan den rekommenderas för dem
som önskar bedriva specialstudier inom området.
Typografin är elegant. De många finstilta
fotnoterna är dock irriterande för läsaren. Figurer och
diagram är tydliga och överskådliga. De tryckfel som
funnits i första upplagan, torde i stort sett ha
korrigerats. Sigge Eggwertz
The wave-guide mode theory of wave
propa-gation, av K G Budden. Logos Press, London
1961. I distribution Academic Press, London.
325 s., 74 fig. 70 sh.
Föreliggande monografi ger den teoretiska
bakgrunden för olika vågförlopp med tonvikt på radiovågor
och plangeometri. Den fyller ett verkligt behov.
I inledningen behandlas de viktigaste vågtyperna,
idealiserade strålningskällor och hur dessa exciterar
vågledarmoder samt impulsutbredningar. Efter
redogörelsen för reflexionen från homogena och
inhomogena media diskuteras den grundläggande
ekvationen, som ger modespektrat i en godtycklig
vågledare. I anslutning till detta redogör förf. utförligt
för långvågsutbredningen i det av jordytan och
jonosfären bildade systemet, för den av vattenytan
och bottnen bildade akustiska vågledaren, och för de
genom temperaturgradienter i troposfären
uppkomna ledarna. Därefter berörs två problem, dels
icke-perfekta vågledare, där energin läcker ut, dels
den betydelse jordens krökning har. De tre
återstående kapitlen är mera avancerade och
behandlar Sommerfeld-problemet, Watson-transformationer
samt gränser för jordkrökningens approximativa
behandling. En utförlig bibliografi och
slagordsregister avslutar boken.
Även om man inskränker sig till de teoretiska
metoderna, som Budden gör, är ämnet
svårbemästrat, därför att det samtidigt kräver avancerad
matematik och skickligt genomförda approximationer.
De senare motiveras i boken fysikaliskt mycket
klart, likaså teorins huvuddrag. Den avancerade
matematiken söker förf. undvika, vilket berövar
läsaren möjligheten att verkligen förstå många
viktiga formler och att följa den nyaste utvecklingen.
T. o. m. den viktiga WKB-approximationen förklaras
bara diffust. För dess sammanhang med
vågekvationen i ett inhomogent medium hänvisas till en
annan bok. Sådana "härledningar" finns det tyvärr
många. Önskvärt vore också att mer hänsyn tagits
till jonosfärens anisotropi och att uppgifterna till
kapitlen 4, 5, 6 och 12 hade utökats med numeriska
exempel till de praktiskt viktiga avsnitten.
Bortsett från dessa anmärkningar skulle jag vilja
970 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 35
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
