Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 37 - Händelser - Konferens om metall och plast som konstruktionsmaterial - Debatt: Internationella Enhetssystemet, av Justus Osterman och Torsten Widell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konferens om metall och plast som
konstruktionsmaterial. Tagung "Metall und Kunststoff in
Konstruktion und Fertigung" anordnas den 15—16
november 1962 i Stuttgart av VDI-fackgrupperna
Kunststofftechnik och Grund- und Werkstoffe. Vid
konferensen jämförs de båda materialens
egenskaper och undersöks vilket material som är att
föredra i olika fall. Konferensen är öppen.
Upplysningar och anmälningskort erhålles genom
Verein Deutscher Ingenieure, Düsseldorf,
Prinz-Georg-Strassc 77/79, tel. 44 33 51.
debatt
Internationella Enhetssystemet
Professor T Widell har i Tekn. T. 1962 h. 20 s. 533
publicerat en artikel, "Internationella
Enhetssystemet —■ det praktiska måttsystemet". Jag hade
väntat mig opposition från inom statiken och
hållfasthetsläran praktiskt arbetande, speciellt byggande
civilingenjörer. Då en sådan hittills uteblivit, troligen
på grund av ingenjörernas mer väsentliga dagliga
problem, och då en utebliven kritik möjligen kunde
tolkas som ett instämmande, må här framföras
några synpunkter på artikeln.
Widell har i denna påstått, alt det tekniska
måttsystemet skulle vara ett biandsystem. Detta torde
icke vara adekvat i det tekniska systemet, i vilket
1 kg användes som en kraftenhet, och där massan
uttryckes i kgsek2/m och användes som en via
Newtons formel härledd och ej som en grundläggande
enhet.
Att så har gällt även tidigare framgår av följande
citat från av framlidne prof. C Heumans skrift,
Fyr-ställiga tabeller..., 1931, sid. 136: "Kraft. De
tekniska måttsystemen ha grundenheter för längd, kraft
och tid. Då en noggrannare fastställd kraftenhet . . .
såsom kilogramprototypens tyngd eller tryck på
underlaget i lufttomt rum på en bestämd geografisk
ort. . . där den internationella kilogramprototypen
förvaras. Massan av 1 kg vikt är = 1/9,80991 =
= 0,101938 kgsek2/m." Han använde detta system i
sin undervisning i mekanik vid Tekniska Högskolan.
Någon ändringsöverenskommelse beträffande det
tekniska måttsystemet av verklig internationell
räckvidd har icke träffats på senare tid.
I Widells artikel anges att som bidragande orsak
till förväxling av kraft och massa kunde vara att
begreppet vikt ofta användes synonymt ined tyngd.
Vid studium av vägning (viktbestämning) finner
man sig antingen mäta kraft (vid en fjädervåg) eller
också t.ex. ett moment (kraft ggr arm) kring en egg
(vid en balansvåg). Vikten representerar, utgör eller
ger då en kraft. Vågarmsförhållandet måste
insättas, det är ju fråga om kraftmoment. Härefter kan
man (om de vägda föremålen är på samma nivå
och i lufttomt rum eller under försummande av
eventuella olikheter häri) på ömse sidor om eggen
dividera kraften med jordaccelerationen g (tyvärr
använt för gram, som bör betecknas gm eller gr),
varigenom man indirekt erhåller ett värde på mas-
san, Balansvågen är förträfflig, ty krafterna ändrar
sig i samma mån på båda sidor om eggen vid
förflyttning till en plats med annan jordens
dragningskraft. Vid en fjädervåg måste dock ev. hänsyn tas
till kraftens ändring, t.ex. som jämförelse med en
likare.
Såsom språkbruket har blivit, finner undertecknad
det stötande att identifiera vikt med massa, man
talar t.ex. om jämviktsekvationer, vilka är uttryck
för krafter i jämvikt (även avvikande från
lodlinjen), volymvikt etc. Genom propaganda har
emellertid oklarhet uppkommit. Svensk Uppslagsbok
(1955) ger ordet vikt visserligen huvudbetydelsen
tyngd men anger att den även ofta identifieras med
massa. Handboken Bygg (1959) anger
"Tryckresultanten på en i en vätska helt eller delvis nedsänkt
kropp är lika med deplacementets, dvs. den av
kroppen undanträngda vätskemängdens vikt
(Archimedes’ princip). Denna... är riktad vinkelrätt mot
vätskeytan (gäller även för lutande vätskeyta) . . .".
Focus uppslagsbok (1959) använder uttrycket
"skenbar vikt", Norstedts (1942) uttrycket "skenbar
tyngd". Varken tyngden eller massan ändrar sig, det
är fråga om anbringande av uppåtriktat tryck, och
vågen registrerar ju krafter utan hänsyn till
ursprunget.
Om i svensk text ordet vikt förekommer och detta
skall översättas, finner man i Svensk-fransk ordbok
(1926) "vikt... (tyngd) pesanteur; . . .".
Svensk-engelsk ordbok (1952) ger "vikt... (tyngd)fys . . .
gravity;". I samma ordbok översättes tyngd med
weight eller fys. gravity. Svensk-italienskt lexikon
(1951) ger peso för både tyngd och vikt. Liknande
fås från Svensk-spanskt (1930). Man frågar sig, hur
var det förr? Fransk-svensk ordbok (1872) ger
"pesanteur, 1’. tyngd, vigt; . . .".
VD I (Tyskland) säger 1958 följande: "Als Mass
der Menge ist ihre Masse, nicht ihr Gewicht (Masse
mal Fallbeschleunigung) (sic.) zu benutzen."
Ett åberopande av en förhastad formulering i den
svenska lagen om mått och vikt saknar ju
betydelse.
Oberoende av om man kallar vägningsresultatet
kilogram (tekniska systemet), kilogramkraft eller
kilopond (se nedan), bör man i en rörelseekvation
insätta Q/g som värde på massan (där Q är
vägningsresultatet i kraftenhet av föremålet) för att få
resultat i samma kraftenhet. Massa är sålunda en
härledd enhet, som skiljer sig från tyngd och vikt.
Man kan även införa den mindre kända (se nedan)
enheten Newton, varvid i stället i de statiska
problemen g inkommer.
För att kringgå att kg i mks-systemet är en
massenhet och ej en kraftenhet har läroboksförfattare
i fysik via det lägre skolsystemet i början av detta
sekel propagerat för kilogramkraft, kgf, i stort sett
utan gensvar inom det praktiska livet. Emellertid
har detta lett till förvirring av kraft- och
masstorheten inom det tekniska systemet. Som exempel kan
nämnas Moll (1928), där förf. satt likhetstecken
mellan mks-systemet och det tekniska, och, som det
synes, även gjort ett svårt räknefel på tillämpningen.
Som elt annat exempel på missuppfattning av det
tekniska systemet kan nämnas Widells artikel.
Genom påverkan från teoretikerhåll har ett
kompromissförslag framlagts innebärande ändring av det
tekniska systemet. Man har t.o.m. uppfattat
förslagen som godtagna. Så skriver handboken Bygg: "I
denna handbok, inom byggnadstekniken, inom
större delen av den tekniska litteraturen och även i
övrigt inom områden med anknytning till det
praktiska livet benämnes den vanligen 1 kilogramkraft,
1 kgf, eller där sammanblandning mellan kraft och
1011 TEKNISK TIDSKRIFT 1 962 H. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
