Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 38 - Skräddarvetenskap, av Joel Lindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skall försöka visa, att problemen vid
konstruktionen av klädesplagg sammanhänger
huvudsakligen med tygets egenskaper i
för-bucklingsområdet, jfr fig. 1, där man vill ha
hög bucklingskompression. Det färdiga
plaggets egenskaper beror huvudsakligen av tygets
egenskaper i efterbucklingsområdet. En
relativt låg bucklingsbelastning och en god
återhämtning från deformationen är därvid
önskvärda. Kraven på ett textilmaterial för
konfektion är sålunda helt motsatta de krav, som ställs
på ett material för konventionell
skalkonstruktion. Ett sådant material skall ha hög
bucklingsbelastning och låg bucklingskompression
för att kombinera styrka och styvhet med ringa
materialtjocklek och låg vikt.
Tygers mekaniska egenskaper
För att kunna förstå och diskutera förloppen
vid ett tygskals eller en tygplattas förbuckling
och efterbuckling måste vi definiera tygets
geometri och mekaniska egenskaper. Materialet i
en tunn platta för konventionell
skalkonstruktion, t.ex. plåtmaterial, är i allmänhet isotropt.
De mekaniska egenskaperna bestäms av
materialets tjocklek, elasticitetsmodulen och
Pois-son-talet. Men vi vet av erfarenhet, att tyger
har olika egenskaper i olika riktningar och att
sambandet mellan belastningen och
deformationen inte är linjärt. Konventionell mekanik
och hållfasthetslära kan därför inte tillämpas
direkt på tyger. I brist på teoretiskt underlag
får vi därför söka oss fram på rent empirisk
väg.
Tygets mekaniska egenskaper kan bestämmas
genom en serie
belastnings-deformationsmätningar. Vid försöken kan böjmoment och
krafter appliceras i olika riktningar i tygplattans
plan. De yttre betingelserna, temperatur och
fuktighet, samt belastnings- eller
deformations-hastigheterna varieras på lämpligt sätt. Vid
varje mätning tar man upp en fullständig
de-formationskurva samt registrerar återgången
efter det belastningen släppt. En viss liten del
av kurvan, vanligen inom
lågbelastningsområ-det, utväljs för bestämning av materialets
styvhet. Tjockleken bestäms vid låg konstant
belastning och elasticitetsmodulen beräknas med
hjälp av konventionella hållfasthetsformler. Vi
har funnit följande storheter lämpliga för att
karakterisera ett tyg: tjocklek, böjningsmodul
(i varpriktningen), kvoten mellan
böjningsmodulerna i varp- och inslagsriktningen, kvoten
av töjningsmodulerna i varp- och
inslagsriktningen, kvoten av böjnings- och
töjningsmodulerna, båda mätta i varpriktningen och kvoten
av töjningsmodulerna i varpriktningen och i
riktningen 45° därifrån.
Tygers buckling
För att ett plagg skall ge en känsla av komfort
och rörelsefrihet krävs att tyget ger mycket
stora bucklingsdeformationer redan vid
mycket små bucklingskrafter. Ett tygs egenskaper
i detta hänseende uppskattar man vanligen
rent subjektivt genom att krama eller på annat
sätt hantera det: man "prövar greppet". Men
det är därvid inte endast en fråga om
bedömning av komfort och rörelsefrihet; tvärtom
ligger i denna prövning av greppet också ett
betydande estetiskt moment.
Bucklingsmönst-ret, återgången efter bucklingsdeformationen,
det dynamiska uppträdandet av tyget vid
bärarens rörelser bidrar alla till det estetiska
intrycket av ett plagg. Ju bättre vi känner till de
grundläggande fysikaliska fenomenen som
påverkar greppet, desto bättre möjligheter har vi
att tillverka det rätta tyget för varje typ av
plagg.
Om vi överför en plan eller enkelkrökt yta
till en dubbelkrökt eller ändrar krökningen hos
en dubbelkrökt yta, måste materialet
deformeras i ytans plan. Detta är i princip vad som
inträffar, när vi bucklar ett tyg. Motståndet vid
skalbuckling beror därför både på motståndet
mot böjning och på motståndet mot dragning
och tryck i tygets plan. Krafter och moment
kan fördelas i olika riktningar. Motståndet mot
både böjning och dragning beror i sin tur på
materialets tjocklek och elasticitetsmodul. Det
är därför sannolikt att tygets uppträdande vid
skalbuckling beror på de sex faktorer, som här
har använts för att karakterisera tyget.
Genom att mäta skalbucklingskrafterna och
de nämnda sex faktorerna hos ett stort antal
olika tyger samt utföra en multipel
korrelationsanalys med datamaskin har vi funnit att
det existerar ett tydligt samband av nämnd art.
Resultaten är ännu bara kvalitativa, men vi
hoppas få fram mera definitiva samband med
hjälp av mera förfinade mätmetoder.
Konstruktion och tillverkning
av ett plaggskal
Ett plaggs utförande kan variera — från en
säck med hål för huvud och armar till en
kavaj, bestående av ett stort antal komponenter,
var och en med sin speciella funktion. Vår
diskussion kommer huvudsakligen att röra den
senare sortens plagg. De olika komponenterna
i en kavaj, såsom yttertyg, styvnadsfoder,
innerfoder, band av olika slag m.m., har var och
en sin rent mekaniska funktion. Det borde
vara möjligt att uttrycka sådana funktioner med
hjälp av de definierade tygegenskaperna. Vi
skall emellertid här huvudsakligen behandla
själva grundproblemet vid all
konfektionsteknologi, nämligen skapandet av dubbelkrökta
ytor och denna operations beroende av tygets
egenskaper. De dubbelkrökta ytor som man
försöker få fram, skall ha en förutbestämd
form, som ansluter sig till kroppsformen. Om
man tillåter buckling i form av drapering, kan
man visserligen få ett plant tyg att ansluta sig
till kroppsformen, men då har man inte längre
jämna väldefinierade ytor utan i stället rynkor
och veck av olika typ. De tidigare nämnda
ef-terbucklingsegenskaperna hos tyget kommer
då att spela roll.
1014 TEKNISK TIDSKRIFT 19(52 H. 37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
