- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 92. 1962 /
1024

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1962, H. 38 - Nya metoder - Starkare metaller genom kalltöjning, av SHl - Syntes av adrenalin och besläktade ämnen, av SHl - Miniatyrbatteri för höga spänningar, av U T—h

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stålets 0,2-gräns 168 kp/mm2. Det uppges att man
genom lämplig konstruktion och val av rätt
godstjocklek kan nå en brottgräns på ca 280 kp/mm2.

Hittills har den nya processen provats mest på
stål 301 (16,0—18,0 % Cr, 6,0—8,0 % Ni), och den
förefaller vara lämpligast för detta material därför
att det når största hållfasthet med minsta töjning.
Experiment med aluminium och titan har emellertid
också givit lovande resultat.

Den största skillnaden mellan kalltöjning och
andra kallformningsprocesser är att den utförs efter
svetsningen. Den ökning av hållfasthet och duktilitet
som uppnås vid andra kallbearbetningsprocesser
förloras till stor del vid svetsningen, medan såväl
svetsar som grundmetall bearbetningshärdas vid
kalltöjning.

Vid denna metods tillämpning på t.ex. ett
tryckkärl tillverkas detta först med mindre volym än
den önskade. Det placeras sedan i en form som skall
ge dess slutliga mått. Både tryckkärlet och ett kärl,
i vilket formen satts in, fylls med flytande kväve.
Det förra är slutet men med en rörledning förenat
med en behållare innehållande kväve under tryck.

När tryckkärlet antagit det flytande kvävets
temperatur släpps kvävgastrycket på och kärlet töjs
till formens dimensioner. Slutligen släpps kvävet ut,
varefter tryckkärlet kan tas ur formen och
slutbe-arbetas. För säkerhets skull bör
formningsbehållaren placeras utomhus i en grop och täckas med
dämningsmaterial (Engineers’ Digest dec. 1961 s.
69). SHI

Syntes av adrenalin och besläktade ämnen

Det finns en grupp sinsemellan besläktade ämnen
som fysiologiskt har egenskapen att stimulera det
sympatiska nervsystemet. Två av dem, adrenalin
och noradrenalin, alstras normalt i binjurarna och
fungerar bl.a. vid regleringen av andning,
hjärtverksamhet, blodtryck och blodsockerhalt. De har stor
medicinsk betydelse.

Adrenalin är
<x-(3,4-dihydroxifenyl)-/?-metylamino-etanol och noradrenalin är
a-(3,4-dihydroxifenyl)-/?-aminoetanoI (fig. 1). Ett tredje ämne av
medicinskt värde är isoprenalin som kemiskt är
a-(3,4-dihydroxifenyl)-/?-isopropylaminoetanol. Alla tre har
en asymmetrisk kolatom; adrenalin och
noradrenalin förekommer i naturen som vänstervridande
optiska isomerer och finns i handeln som sådana.
Isoprenalin finns bara som inaktivt racemat.

Katechol är utgångsmaterial för alla tre ämnena.
Den överförs först till kloroacetokatechol genom
reaktion med monoklorättiksyra och
fosforoxiklo-rid i koltetraklorid

CaH4(OH)2 + CH2ClCOOH + POCl8—►
katechol

—>• (HO)2CeH3COCH2Cl
kloroacetokatechol

Kloroacetokatecholen får sedan reagera med
metylamin, ammoniak eller isopropylamin, fig. 1. Man
får härvid först adrenalon, noradrenalon och
iso-prenalon respektive vilka hydreras med väte vid
palladium till slutprodukterna.

Kloroacetokatechol kan lämpligen framställas i ett
380 1 emaljerat reaktionskärl med omrörare,
kon-densorer och ett absorptionstorn för tillvaratagande
av det klorväte som utvecklas i stor mängd.
Apparaten måste vara fullständigt fri från fuktighet.

Man satsar först katechol, klorättiksyra och
koltetraklorid, omröraren sätts i gång, och chargen
värms med indirekt ånga. Därefter tillsätts
fffsfor-oxikloriden sakta varvid utvecklingen av klorväte

isoprena/on

I I I

+H,vid Pd +H,vidPd +H,vidPd

+ + +

HO O C(OH)CH2NHCH3 H0Oc<0H)CH2NH2 HOOC(OH)CH2NHCH(CH3)2
HO HO HO

adrenalin noradrenalin isoprenalin

Fig. 1. Framställning av adrenalin, noradrenalin och
isoprenalin ur kloroacetokatechol.

börjar. Reaktionstemperaturen hålls konstant genom
reglering av fosforoxikloridtillsatsen. Efter några
timmars reaktion får temperaturen stiga något,
medan koltetrakloriden destilleras av, och vatten sätts
till. Ur vattenlösningen utkristalliserar rå
kloroacetokatechol som renas genom omkristallisation.

Amineringen utförs också i ett 380 1 emaljerat kärl
med omrörare. Som lösningsmedel används en
alkohol, och aminen överförs till hydroklorid med
klorvätesyra. Kloroacetokatecholen måste hanteras med
försiktighet, då den är hudirriterande. Aminen
eller ammoniaken tillsätts sakta under några timmar,
och temperaturen hålls inom snäva gränser. När
reaktionen är färdig destillerar man av alkoholen
och överskott på amin. Härvid måste överhettning
undvikas för att produkten inte skall oxideras.

Reaktionsprodukten kyls till rumstemperatur och
försätts med klorvätesyra, varefter den tas i ett stort
kristalliseringskärl, mera klorvätesyra sätts till och
satsen lämnas att kristallisera.

Hydreringen till slutprodukterna katalyseras med
palladium som är mycket känsligt för gifter. Man
måste därför rena utgångsmaterialet noga före
reaktionen. Den råa hydrokloriden löses i vatten och
lösningen behandlas med aktivt kol som filtreras
ifrån. Basen fälls sedan ut ur lösningen med
ammoniak och tvättas med vatten. Efter ytterligare
reningssteg som oxalat eller hydroklorid går saltet
(vanligen hydrokloriden) till hydrering.

Vid denna används palladium på träkol som
katalysator. Man måste givetvis se till att luften
utestängs. Mycket effektiv omröring fordras för att
reaktionen skall fortgå jämnt. Den fortsätts tills
teoretisk mängd väte absorberats. Katalysator filtreras
ifrån, och palladiet återvinns. Filtratet innehåller
den racemiska basen, nämligen d,I-adrenalin,
d,l-nor-adrenalin eller d,l-isoprenalin. Ur de båda
förstnämnda racematen framställs de vänstervridande
isomererna genom kristallisation som bitartrat ur
metanollösning (K R Payne i Industrial Chemist
nov. 1961 s. 523—527). SHI

Miniatyrbatteri för höga spänningar

Ett miniatyrbatteri för höga spänningar har
framställts i USA. Batteriet, vars kapacitet är 5 coulomb,
består av en stapel av bipolära elektroder av
silverplåt och elektrolyten av en 51-procentig lösning av
zinkklorid, som mättats med zinkoxid. Silverplåtens
ena sida är belagd med silversulfid och den andra
med elektrolytiskt utfälld zink. Ett 60 V batteri i
cylinderform har diametern 12,5 mm och höjden
25 mm. En enkelcell är 0,32 mm hög. Emk per cell
är 0,77 V och strömbelastningen 0,1—10 [iA.
Arbetstemperaturen ligger mellan — 53 och + 74°C (W J
Pauli i Office of Technical Services, US
Department of Commerce, rapport PB 171 582). U T—h

1024 TEKNISK TIDSKRIFT 19(52 H. 37

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:45:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1962/1054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free